Jag fick nyligen en förfrågan från två fjortonåriga flickor, om de fick komma till Fanthyttan och intervjua mig. De deltog i ett skolprojekt och skulle göra en dokumentär om mediumskap tillsammans med tre andra elever. Skolbarn har tidigare frågat mig om de får göra intervjuer för sina skolprojekt osv, men det var ändå väldigt rörande att de ville prata med just mig.
De anlände, blygt leende och något nervösa, men fulla av entusiasm och nyfikenhet. Det var uppfriskande att möta deras öppna attityd och de ställde en del riktigt bra frågor. Intresset och entusiasmen som ungdomar visar för dessa saker är fantastiskt, samtidigt som de ibland är lite nervösa och rädda för det okända.
Förra sommaren fick vi besök av en hel grupp skolungdomar, ute på ett speciellt sommarprojekt med två av sina lärare. De reste runt i Sverige och besökte platser kända för övernaturliga fenomen, så de ringde och frågade om de fick stanna till i Fanthyttan och prata med mig. Vi bjöd in dem på lunch och en pratstund. När de anlände såg de smått nervösa ut. Vissa av killarna låtsades vara nonchalanta, men var samtidigt väldigt nyfikna. Vi hade en toppenfin eftermiddag tillsammans, med mycket prat och skratt. De ställde oändliga frågor och berättade om sina egna upplevelser; de visade sig vara riktigt kunniga. Det blev en minnesvärd dag.
Innan de åkte vidare berättade de att nästa anhalt var ett gammalt hemsökt fängelse, där de skulle tillbringa natten. En tid senare fick vi ett e-mail från en av lärarna som varit med på resan. Han berättade om övernattningen på fängelset; morgonen efter hade man upptäckt att en del av eleverna kurat ihop sig två-och-två i sängarna, alldeles för rädda för att sova ensamma. Det fick mig att skratta, för jag mindes det övermod jag själv hade när jag besökte hemsökta hus som ung. Det försvann däremot snabbt och förvandlades till bävan när jag väntade på att nattens vålnader skulle visa sig.
Nästan varje ung person som har kontaktat mig för en intervju eller liknande har ett genuint intresse att vilja förstå paranormal aktivitet och varför det existerar. Många av dessa unga människor vill lära sig hantera sina egna upplevelser och lära sig att inte vara rädda för dem. Jag möts hela tiden av samma frågor: ”Hur fungerar det?” ”Vad händer?” De är vår framtid. Hur mycket kommer deras medvetenhet att ha utvecklats om 30 år? Jag är nästan säker på att de kommer att vara mycket mer utvecklade än jag.
Till alla ni ungdomar som har besökt mig: Tack för privilegiet!
/ Terry Evans
Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans
Om du känner att Ascala Magazine erbjuder dig intressanta artiklar, kanske du skulle vilja vidarebefodra loggan och länken från Ascala Magazine till din hemsida, blogg och facebooksida. Jag skriver också själv två krönikor, som heter ”Viskningar från Andevärlden” och ”Mediumkrönikan”. Klicka på bilderna:
Hej Terry, detta är viktigt att ventilera hur vi handskas med unga människor angående det andliga.
Vad ska man säga, vad ska man inte säga, för att inte skrämma, eller blockera.
När jag arbetade som lärare i grundskolan älskade många elever på mellan och högstadiet att prata om egna upplevelser, i familjen och sånt de hört.
De som ville prata och dela med sig gjorde det, de andra var tysta.
Ett av mina barnbarn är så mottaglig att han sover med mössa på sig. Han vill inte uppleva något och inte prata om det. Ett tag sov han inte i sin säng.
Han är 21 år, och jag har gett honom några böcker för att orientera sig. Han vill inte läsa dem.
Nu låter jag honom bara vara tills han själv ev. tar upp ämnet.
Kanske är jag för nära.
Själv älskade jag att prata med min mormor om det övernaturliga. Hon
hade så mycket egna självupplevda berättelser och jag lyssnade i det
oändliga. Men min mamma som också ” har gåvan” har alltid varit för rädd för att utveckla det.
I dagen samhälle matas alla unga på gott och på ont av ”mediumfilmer”, serier etc som många gånger ger skeva bilder av detta.
Skulle önska att ämnet kom upp kanske under etik i skolorna och någon kunnig, kanske religionslärare med öppen syn gav undervisning i ämnet på ett vettigt och förnuftigt sätt.
Thank you! Terry Evans
JAg kommer ihåg när jag växte upp, man hyschade ner prat om det andliga, det var inte ok att prata om och om jag någon gång ställde frågor så fick jag aldrig några svar utan frågorna byggdes upp och blev fler och fler ju äldre jag blev. När jag så själv fick barn så tog det inte många år förrän frågorna kom och jag har alltid mött barnen genom bekräftelse utan att fördömma. Har försökt att inte lägga några sanningar åt dem utan istället bekräftat barnen genom att fråga vad de upplevt, vad de sett och framförallt frågat vad de kännt. Aldrig gjort någon större affär av deras upplevelser men heller inte förkastat deras upplevelser. Jag märker att barnen är otroligt mycket mer tillfreds i det och är alldeles övertygad om att precis som du säger, om 30 år kommer nog alla vara mer ”upplysta” och kommer se det paranormala som något ”normal..vad det nu är..tack för alla råd och sunda tankar de senaste 5-6 åren Terry när det gäller just detta ämne…
Ha en riktigt God JUL och Gott Nytt År
Annika
I wish you the same Annika. Thank you! Terry Evans
Detta har jag funderat mycket på , hur skolan bemöter barn som har en öppenhet till sinnet. Pratade just om detta med en vän som jobbar inom skolan, och hon hade aldrig varken tänkt eller överhuvudtaget funderat i dessa banor. Visst pratas det om ” Det Okända” på skolor men det är från ett annat perspektiv,från tittarens och inte utifrån egna upplevelser. Jag tror det är viktigt att ” se” dessa barn och ungdomar ,de som är känsliga för andras energier och måenden.Vår värld snurrar så fort och att vara extra lyhörd för det som snurrar utanför vår materiella värd är knepigt nog som det är 😉
Spännande forts följer hoppas jag !
Vänligen / Birgitta
Thank you Birgitta. / Terry Evans
Detta är ett känsligt ämne just i vår tid när så många vågar lätta på sitt intresse. För oss som är lite äldre och där man fick uppleva kristendomen på ett annat sätt. Jag minns t ex när jag stundvis växte upp hos min faster på Gotland där kyrkan dominerade byarna så fick man inte arbeta med något på söndagarna! t ex. Förändringarna har kommit väldigt fort med åren, men jag har haft många äldre runt mig som berättat om märkliga saker. Man erkände dessa märkliga ting mycket mer då än nu när så många skeptiska människor förkastar förmågor som många har och det är sorgligt.
Jag tror och ställer förhoppningen till våra unga människor att våga ta steget och forska i det okända och då beror det på oss vuxna hur vi kan stötta och inte ironisera för då vågar inte människor träda fram.
Om man läser i historiska böcker tidskrifter så finner man samma fenomen sedan tidigare tidsåldrar. T.ex så trodde våra s k tidiga forskare-vetenskapmän att jorden var platt och om man närmade sig horisonten så skulle man falla pladask ned Vilken tur att någon vågade sig till horisonten och upptäckte att jorden är rund!visar på att allt kan hända om vi har ett öppet sinne och vågar stötta människor som vågar forska i det astrala.
Ändå vill jag ge en poäng till vår jord som vi lever i här och nu med så mycket fantastiskt att uppleva Glöm inte bort att ta tillvara allt fint vi kan uppleva här och nu men var öppen för det okända
Önskar alla här på sidan – & framförallt Terry Evans med personal en riktigt God Jul och Gott Nytt 2014
Kram till er alla :))
Thank you Siv for sharing. / Terry Evans