Under de år jag arbetat som medium och lärare har jag upptäckt hur lätt det är att fastna i komfortzonen. Vad menar jag med det? Något som håller mig alert är att möta utmaningarna i mitt arbete på ett sätt som jag aldrig har gjort förut. När jag antar denna utmaning, väcks först rädsla: Kommer jag att klara av detta? En väldigt bra spegel för mig är mina elever. När de får hemläxa eller mål som ska uppnås och ska arbeta med sådant de aldrig gjort förut. Jag kan höra dem tänka: ”Är detta verkligen genomförbart?” Jag går själv igenom denna process av osäkerhet när jag får en ny utmaning. Ibland frågar jag mig själv: Skulle jag fortfarande kunna göra det jag ber mina elever att göra? Har jag blivit så bekväm att jag har glömt hur det känns att vara vid början av något nytt? 
Ja, jag har en hel del erfarenhet och jag har antagit en hel del utmaningar, men om jag tillåter mig själv att stagnera i det jag redan har upplevt och lärt mig tror jag att jag förlorar min effektivitet; verktygen jag använder i mitt arbete blir slöa. Jag har talat om att möta sin rädsla i många artiklar som jag har skrivit. Personligen är min största rädsla med mitt arbete att våga inte lämna komfort zonen och ge mig in på outforskad mark. Som lärare och medium är jag i många avseenden bara en kanal för andevärlden, den högre intelligensen som jag tror på. Jag tror därför att jag, liksom vilken hantverkare som helst, behöver uppdatera verktygen jag använder och i vissa avseenden omdesigna dem, så att de möter andevärldens behov och behovet hos dem jag arbetar med, klienter och elever.
Ja, genom åren har jag antagit utmaningar och vågat bege mig in i detta outforskade område. När jag väl befinner mig där, det är då jag finner nya verktyg och lär mig nya saker. Det är där jag möter mina svagheter, misstagen jag tveklöst kommer att göra och framförallt min rädsla att misslyckas. Det har alltid varit viktigt för mig att ge mig in i det okända, både som medium och människa. Att vara i en komfort zon ett tag är okej, men om jag stannar kvar där för länge leder det bara till stagnation.
Ett kapitel i min bok Vägen till Frihet heter Fjärilen. Det handlar om hur andevärlden i en meditation sänder mig en fjäril för att locka ut mig ur den attityd jag befinner mig i och styr in mig på den kreativa vägen igen. Andevärlden har gjort så mot mig många gånger. En ny utmaning kommer alltid när de anser att jag är i farozonen att bli bekväm. Då och då måste jag även rannsaka min egen attityd för att upptäcka var jag verkligen står, om det är dags att lämna komfort zonen. Livet har ett kusligt sätt att påminna oss när vi börjar stagnera. Jag blir rastlös, kan förlora motivation, mitt sinne är inte lika öppet som det borde vara. I det förflutna har jag vänt mig till andra människor och velat att de ska lösa problemet åt mig, men till syvende och sist finns svaret inom mig själv. Bekvämlighetsfällan är lätt att fastna i, men det är svårare att ta sig ur den.
Kan du känna igen dig själv i något av det jag skriver? Jag skulle väldigt gärna vilja höra dina tankar om den här artikeln.
/ Terry Evans
Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans
Om du känner att Ascala Magazine erbjuder dig intressanta artiklar, kanske du skulle vilja vidarebefordra loggan och länken från Ascala Magazine till din hemsida, blogg och facebooksida. Jag skriver också själv två krönikor, som heter ”Viskningar från Andevärlden” och ”Mediumkrönikan”. Klicka på bilderna: 
Hej!
Jag har det jobbigt både hemma och på jobbet?
Vet inte hur jag ska ta mig vidare?
Har du några råd som kan få mig att klara av att ta mig upp igen?
Tacksam för svar.
/Inger
Offer a prayer to the God that you know, without conditions and when you have an open mind I am sure you will be given a clue as to the first step you should take. That is what I do and it normally works. Thank you for sharing. /Terry Evans
hej terry,
jag kan känna igen mej i denna situation. på de viset att det är lätt att stagnera.
man behöver en pusch att få nåt ändrat. tex.om jag ska göra nåt åt jobbet.att flytta.osv.
ibland blir jag inspirerad av vissa andra.(av dej.barna)t.e.x. det känns som att jag beh.det.
men är det så att det kommer vägledare” till oss, som vi,(jag ) inte förstår?..det beror på att man kanske inte har öppet sinne som man velat ha..kan ngn sända ett budskap fast man inte förstår det?.kan jag träna mej att se och förstå detta?
varma hälsningar anne
I would advice you to do some kind of medium training. That will in itself answer all your questions. Take a risk, go and do it. /Terry Evans
Rastlös. Stagnation. Brist på motivation. Stängt sinne. Ja, stämmer ju ganska bra det där. Men så är jag inte heller riktigt nöjd med hur delar av mitt liv ser ut just nu. Så jag har ställt frågan men än har ingen svarat – vad väntar runt hörnet? Vi får se.
Thank you for sharing Laila. /Terry Evans
Hej Terry!
Det du skriver är så sant som det är sagt. Rädslan för något nytt okänt begränsar och stänger in en så att till slut kvävs motivationen. Det kan vara rädsla för förändring, rädsla för att misslyckas eller för att förlora någon man redan har. Komfort zonen, usch, bra att du tog upp det, en bra påminnelse.
Hälsningar Eva
Thank you Eva! Have a nice day! /Terry Evans
Hej Terry och Tack för dina kloka ord, både denna och tidigare skrivelser. 🙂
Att våga ta steget framåt, mot något nytt är att växa.
Men ibland varken orkar eller klarar man det.
Jag har hela livet sprungit så fort framåt att jag nästan tappade bort mig själv på vägen.
Idag försöker jag leva en dag i taget,
att våga stanna och njuta av livet.
Men även här finns oron för att jag kanske inte klarar de utmaningar som kommer i min väg.
Mitt liv är oerhört komplicerat och trasigt just nu och har så varit under en längre tid och jag har nästan helt tappat mitt inre fokus, fast jag vet att det är där jag måste hitta ork och styrka att ta mig igenom, vidare till något bättre
Du skriver att man ska våga lämna det vardagliga och bekväma för att lära sig mer och likt din fjäril upptäcka världen på nytt men ändå med erfarenheter i ryggsäcken, och som vanligt har du så rätt.
Om du bara visste hur mycket jag uppskattar dina kloka ord.
Vill så gärna träffa dig och lära mig mer.
Och hantera de gåvor jag inte förstått och varit rädd för nästan hela livet. Jag blev lärd att det var fel att använda även för att hjälpa någon.
Oj, tappade fokus lite.
Tack snälla för att du orkar dela med dig av dina tankar och erfarenheter.
Önskar Dig allt gott, och en underbar vår med mycket ny energi. Kram.
I hope we meet one day. Thank you. /Terry Evans
Som den tystlåtna ”under min korkek ” människa som jag är, så njuter jag av lugnet i sinnet. Men när jag tänker på lugnet, när det varit stillsamt ett tag ,och jag är/blir riktigt medveten om att det stått stilla..då ramlar en utmaning ,en händelse över mig som får hela systemet att gå igång igen .Något att lösa, fundera och bearbeta, växa i och runt. Där kommer jag inte undan. Tiden däremellan behöver jag för att få lägga mitt livspuzzel.
Tiden för att hitta kraften till en än större utmaning…
/Birgitta
That is a similar process that I go through. Thank you! /Terry Evans
Hej,
Mycket fint skrivet oc . Och även präster tvivlar
Thank you! /Terry Evans
Hej Terry!
Mycket intressant att läsa om dina tankar kring bekvämlighetszonen. Jag kom spontant att tänka på en dröm jag har, den återkommer med jämna mellanrum och handlar om att jag inte minns var jag parkerat bilen eller så minns jag, men när jag kommer dit står den inte där. En väns man, också från England förresten, gillar att tolka drömmar och det sägs ju att just drömmar som återkommer har ett budskap att förmedla. Han tolkade drömmen som att jag ville någonstans, men inte riktigt vet vart eller hur.
When you find your car (your way/your Life) you will find your direction. /Terry Evans
Tack Terry för dina tankar! Jag är idag en nykter alkoholist,har varit nykter i 14 år nu och i A-A,s program fick jag hjälp att gå mot mina rädslor i mitt missbruk försökte jag alltid att skapa en komfortzon med alkohol,av rädsla flydde jag från utmaningar som livet, själen ställlde mig inför. Idag försöker jag vara vaksam mot att bli för bekväm att ta itu med rädslan för det är alltid den utmaningen i nya situationer rädsla visa sig först och kanske är det så för att ska få möjligheten att agera i motsatsen”kärlek”
Gud giv oss sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Det tog många år innan jag förstod skillnaden.
/Jan.ove
Thank you for sharing Jan-Ove. /Terry Evans
Hej Terry!
Ditt inlägg kom som ”på beställning” eftersom jag själv just brottats med dessa tankar senaste dagarna. Fjärilen bär en vacker symbolik och jag brukar beundra fåglarna som emigrerar under de kalla vintermånaderna för att sedan långväga ifrån återvända till oss när våren nalkas. De räds inte avstånd, motstånd eller förändringar. Egenskaper som vi människor kanske borde ha i större omfattning för att inte fastna i vardagen eller arbetet. Stagnation är för mig att ge upp. Det är näringsfattigt och utarmande på sikt. Ibland behöver vi säkert lite stiltje omkring oss men för att utvecklas och lära måste vi ge oss ut i livet på olika sätt. Jag brukar också undervisa och jag vill inte bara delge kunskap utan också en del av mig själv när jag leder grupper. Det kan jag inte om jag saknar rätta inspirationen eller engagemanget, vilket kommer från min egen utveckling och den finner jag, precis som du nämner, i det okända, det som är kvar att upptäcka. Andevärlden har mycket att erbjuda och jag hoppas att jag kan fortsätta att få nya insikter därifrån.
Bästa hälsningar från Maria
Thank you Maria. /Terry Evans
Hej!
Jag gillar att jobba med saker jag inte helt bemästrar men ändå känner att jag har en viss grundkoll på, men nu efter många års arbete inom samma område kände jag mig rätt färdig. jag gjorde ett drastiskt uppbrott o nu känner jag mig vilsen men ändå nyfiken och någonstans inom mig känner jag ett konstigt lugn. just nu testar jag mina nya tankar och idéer och det är väldigt otäckt jag blir fysiskt illamående och försöker skapa hinder för mig själv, men varje gång tvingar jag mig igenom dessa tankar, känslor och då finner jag mig upprymd och fylld med någon sorts super energi. det är denna känsla som antagligen gör mig trygg i denna ovissa stund. Den svåraste människan att imponera på finns ju inom sig, vilket gör att utmanar man inte sig själv lite till och från får man inte chansen att känna sig helt fantastisk. Den känslan när man känner att man bemästrar sin egen rädsla, när det man tror på vinner över oron är en den bästa känsla som finns och den karamellen kan man suga på länge. Jag vet inte om min situation kommer att bli bättre men jag vet att om jag inte testar blir den sämre och någonstans inom mig känner jag mig trygg och har fått ett lugn och en glädje jag inte haft på många år. mvh Mia
Do not give up. Keep Walking forward. Thank you! /Terry Evans
Hej Terry,
jag kan definitivt känna igen mig i det där med komfortzoner, det är verkligen svårt ibland att ta stegen mot något nytt. Jag tror att om jag vågar lite mer, kommer världen att öppna sig för mig. Bristen på självförtroende och min självkänsla som är dålig, är grunden till att jag inte vågar ta steg ur min komfortzon och där tror jag att det gäller peppa sig själv och bara göra saker.
Som ensamstående med två hemmavarande barn tar jag också stor hänsyn till hur de har det, hur de mår, innan jag tar steg ut i det för mig okända.
Att ha bekvämlighetszoner, handlar för mig inte om att vara lat utan att inte våga.
Vänliga hälsningar
din gamla elev Birgitta Marjakangas
Thank you for your Words. Nice to hear from you again Birgitta. /Terry Evans
Jag kan känna igen mig i det du skriver,fast inte på den medial biten.Men rastlösheten som kommer om jag är i min komfortzon.Och ändå kan livet göra att man hamnar där ofrivilligt.När min utvecklingsstörda dotter med autism föddes för 19 år sedan,så hamnade man där vare sig man ville eller inte.Rutiner och åter rutiner gäller för barn med autism.Så för hennes skull var dagarna lika för att hon skulle må bra.Nu när hon flyttat till gruppboende är det svårt att plötsligt vara ensam och kunna göra det man vill.Så nu går jag med raska steg ut ur min komfortzon och letar nytt boende i en annan kommun.Jag har mina nya mål utstakade och det ska gå bra det här…..
Nice to hear from you Elisabet. /Terry Evans
Hej
Eftersom jag jobbar med människor i akut sorg så blir jag påmind varje ny dag om hur bräckligt livet är och känner en djup tacksamhet för att kunna räcka ut en hand där hjärtan går sönder. Min komfortzon är att våga vara en medkännande människa (på både ont och gott) att våga vara förtvivlad ibland över människors handlande likväl som att kunna känna sprudlande glädje över den kärlek som finns mellan människor,,, ja helt enkelt att våga leva livet både med den sorg och glädje som finns här hos oss. Så det kanske är så att även komfortzoner kan vara olika för oss och för mig är det att kunna acceptera de känslor som kommer även om de inte innebär bekvämlighet. Ha det gott.
I like the Words that convey your message. Thank you. /Terry Evans
När jag kommer till en ny, okänd situation så hjälper min inre trygghet mig eller så poppar min rädsla upp. När rädslan kommer så kommer också andra reaktioner i min kropp. Jag brukar kalla det för att det river/ rör sig i mitt bröst. Med den känslan kan det komma anklagan på mig ifrån min mänskliga del av mig själv. Detta hjälper mig att lära vad jag vill följa. Mitt lugn är min själ och ande. Min erfarenhet är att ju mer jag frågar ju färre svar får jag. Om jag låter det komma som komma skall så får jag svaren på mina frågor. Är inte så kritisk till mina upplevelser så att jag säger att jag är i en komfortzon. Kanske beror på att jag är ombytlig av min natur.
Thank you for sharing Ingemar! /Terry Evans
Hej Terry!
Jag känner mycket väl igen mig själv i det du berättar, visst är det lite lätt att fastna i komfortzonen och jag känner mig inte heller komfortabel i den.
Jag tycker om nya utmaningar, och ser hellre en uppgift i varje svårighet i stället för en svårighet i varje uppgift!
Trevlig Helg!
Thank you for your wise Words! /Terry Evans
Visst stämmer det mycket. Men som egen företagare trodde jag att jag inte var i komfortzonen. Oj, där kämpar jag och andarna knackar på att jag ska också göra annat. Men vänta lite…var det inte andarna som ville att jag skulle lämna vården och helt våga satsa på mitt företaf? Det gjorde jag men nyligen möttes av massa hinder. (Jävliga hinder) Du hörde inte svordomen. En dag kör jag hem och en ande kommer och säger att det är inte bara planetarna och andra omständigheter som gjort det besvärligt för dig, det har jag också sett till, du ska börja med seanser….Precis som du nyss skrev, Terry, så kände jag, detta kan inte jag. Jag frågade hur jag skulle börja. Hon svarade börja i små grupper som med dina Workshops. Jag ignorerade henne och ÄNNU MER BESVÄR KOM. Är det möjligt? Livet i helvetet hade nog varit lättare. Jag hade i dag en andlig healing. Mannen ville ha seans på 6-8 pers. hemma hos honom. Har jag varit i komfortzonen eller vad?? Vi bestämde och nu väntar jag bara på exakt datum och jag ser verkligen fram emot det. Min känsla när jag har andekontakt eller lyssnar inåt så finns där en känsla som är så härlig. Så jag kommer helt enkelt att jobba både med den fysiska verksamheten men har en känsla att den kommer ta mindre plats i mitt liv. Detta inlägg fick mig att ta tummen från röva. Ursäkta språket men jag hade faktiskt nyligen en dröm om att en tumme skars av från en pojke. Jag ville rädda tummen med att ta vara på den och lägga den i kyla. Läkaren sa du har tyvärr kommit förtidigt, den går inte att rädda. Men vi kan vänta till senare, svarade jag. Nej det måste vara NU? Jag förstod inte mycket av drömmen men den ville helt klart säga något. Jag slog upp i symbol och drömtydarbok men fick inga svar så jag kände in vad drömmen kunde betyda. Svaret var att jag skulle minska med behandlingar, där jag använder mig mycket av tummen. Nu när jag gör lite andliga ting så är det precis som allt lättat, trots planeternas position och i företaget som arbetar med en helhetssyn är det nu naturligt att jag även arbetar på andlig nivå. Dessa är två saker som jag tror på. Jag gör det jag vill fast på annat sätt. Det blev inte så som jag hade tänkt.
Thank you for sharing. /Terry Evans
Jag tror också som Birgitta M skrev här ovan att det ofta inte är lathet utan brist på självkänsla. Jag tycker om Marias S symbolik med fåglarna men så slog det mig fåglarna flyttar för att överleva. Kanske detta är ett sett för oss att överleva men på ett själsligt och mentalt plan.
Ha de gott alla
Thank you Kristina! /Terry Evans
Komfortzonen är faktiskt en fiende.
Jag brukar istället uttrycka ”komfortzonen” som hemmalaget och motsatsen som bortalaget.
Eftersom man har så mycket kontakt med människor i det sociala livet, så lär man sig mycket mer om man i alla situationer agerar som om man vore ”bortalaget” Siktet är ju att lära sig bete sig utifrån andras villkor (= att vara på bortaplan)
Om man agerar som om man vore ”bortalaget” så lär man sig hur många olika personlighetstyper som helst!
Därför är jag alltid ”bortalaget”
Hoppas resonemanget är begripligt, Terry Evans och alla övriga läsare. Mycket klokt skrivet.
Thank you for your reasoning Anders! /Terry Evans
Hej ! Innan jag öppnar mitt egna företag åter igen , kände jag ett behov av att få vara med mig själv , komfortzonen infann sig .. Tog ett beslut att Lämna ”världen ” utanför och leva primitivt i mitt 1800 tals torp , nära naturen o djuren .målet är att inte åka härifrån på en vecka och känna in olika saker . Vad är viktigt i mitt liv ? Som en egen retreat , (Alltid önskat öppna en retreat gård ) Det har tagit fyra dagar att landa från alla samhällets intryck ,jag har tre dagar kvar … Vaknade i natt och kände budskapen komma ,..Tänker på vad bra man har det , en oerhörd varm känsla av tacksamhet tog tag i mig ,.Naturen är som balsam för själen . Att betrakta allt på avstånd är en fantastisk känsla . Enkelheten är en Rikedom , Idag är idag …Kram Anneli
Thank you for sharing. /Terry Evans
Jag känner mycket väl igen mig i din text. Nu har jag nått en punkt i livet då jag måste göra en stor förändring. Går jag efter min magkänsla så kommer jag bryta upp en relation, flytta och säga upp mig från jobbet. Det är skrämmande att lämna dessa bekvämligheter men ibland måste man bara hoppa. Vad som väntar mig har jag ingen aning om men jag vet bara att jag vill något mer.Tack för din text, den gav mig extra styrka att jag ska följa min magkänsla mvh Susanna
Thank you for sharing Susanna. /Terry Evans
Hej Terry. Läste om att lämna komfortzonen. Jag gick en healingutbildning för 10 år sedan. Jag har inte gett healing på många år. Människor har frågat när jag ska börja igen. En osäkerhet sköljer över mig-kan jag ge healing efter så mänga år? Vad tror du? Tack på förhand. / Marianne
Marianne, your gift never leaves you. It will Always be waiting there to be used. Good luck! /Terry Evans
So very true. Just today theese words from your blog reached me and with a meaning that is current for me right now. I went to recieve healing today and I asked the spiritworld a question: ”what am I suppose to do in this world, regarding work for example. With problems with anxiety I can’t work with whatever I want to work with. But horses, writing and painting is my ”areas” and the answer from the spiritworld was that I was on the right way, all my projects in my head were right. I did that, two weeks ago, stepped out of my comfortzone and I comitted my self to breake in a horse and teach it everything that I can. My anxiety went to the roof, I could hardly make it through the days but now, two weeks later, a manage. Thank you for your words. Best regards, Paulina. =)
Good luck with your new ventures. /Terry Evans
Jag har hamnat i en zon där jag känner mig handlingsförlamad…min tonårsdotter har gått igenom cellgiftsbehandling o befinner sig i sin rehabilitering…jag har svårt att våga se framåt…jag vågar inte planera för framtiden utan har fastnat i tänkandet att hon ska bli sjuk igen…vantrivs även på jobbet o vill inte tillbaka dit sen igen…skulle gärna vilja se framåt våga utmana mig själv o så småningom hitta nåt jag trivs med att jobba med..men har ingen aning om vad…har börjat läsa änglakort för att försöka få veta hur jag går vidare med allt….så jag har hamnat i en zon där det känns som allt står still…är intressant att läsa dina inlägg o det vore en dröm att nån gång kunna gå en kurs hos dig….ha en trevlig helg. Kram Anneli
När jag läste det du skrivit kände jag direkt att du är i den zon du behöver vara. Du har varit med om någonting svårt och jobbigt och det tar tid att hitta tillbaka till ett ”vanligt” liv igen. Mitt råd till dig är att du tillåter dig att stå stilla ett tag. Bli som ett träd som gräver ner rötterna djupt i marken så att du känner din egen stadga igen. Låt det vara ok att du känner dig rädd, osäker och handlingsförlamad. När du känner dig redo, ta små steg åt det håll som känns bäst och försök inte göra allt på en gång. Det är jättejobbigt att inte veta vad man vill eller var man är på väg men om man kan slå dövörat till sina egna katastroftankar och vågar ta risken när möjligheter dyker upp så brukar allt ändå lösa sig och ofta på de mest oväntade sätt.
Tack för de orden o kloka råd…hoppas verkligen att det ska bli lite ljust framåt…kram Anneli
Anneli, just now the biggest challange you have is your daughter. I remember when my daughter was very sick and I was afraid that she would pass, I felt helpless, but one thing I could give her was my love. So I cancelled all my work just like you. Where you are at the moment is just where you are meant to be. When you least expect it the door of opportunity will open again and the light will shine through. /Terry Evans
Tack Terry för dina ord o det känns som jag trots allt kanske har en framtid med någon ljusglimt även om det inte känns så. Jag kan bara be o hoppas att hon får fortsätta att bli bättre o bättre..hon är på rätt väg…men är rädd för återfall men den rädslan får man försöka bemästra. Tack än en gång för dina ord..Trevlig helg kram Anneli
Det är rätt konstigt hur vi människor fungerar..
Ju fler motgångar desto mer kämpar man vidare..
Jag var jag på väg att släppa greppet när jag fick min hjärtinfarkt men någonting fick mig att vända om och komma tillbaka. Jag kände att det inte var dags än.. Sedan fick jag en stroke som såg till att jag fick ansiktsförlamning och talsvårigheter, men jag sjöng mig fram på sjukhuset och min livgnista och envishet fick mig att återfå talet och idag är jag ute med min man och spelar och sjunger och jag har fått helt andra värderingar.. Jag kände att det inte var dags denna gång heller.. Varje morgon gläds jag bara av att jag vaknar upp..
Jag känner att ”någon” rycker och drar i mig, som vill att jag ska släppa greppet och denna tid och det är både obehagligt och olustigt..
Varje dag är en utmaning och varje dag lär jag mig något nytt..
Jag kämpar och jag är glad över att jag är envis och tjurskallig.
För jag vill leva ett bra tag till.. det är inte dags än..
What a brave person you are. Your Words will inspire many. Thank you for sharing. /Terry Evans
Jag tror att dom flesta känner igen sig. Har du några tips på hur man ska göra? Jag hoppas på att kunna spara ihop så att jag kan gå kurser hos dig i framtiden 🙂 Ha det så bra kram Sofie
The key for that is to tell yourself the truth and then take action. /Terry Evans
Hej Terry!
Jag har haft väldigt lätt att hamna i en bekvämlighets zon, självklart eftersom
det känns tryggt och säkert. Ville inte gärna ge mig ut på okänt
vatten och lämna min trygga bubbla.
Med åren har jag blivit klokare och jobbat på att utmana mig själv.
Utsätta mig för en del nya saker och anta nya utmaningar.
Det har stärkt mig som person och har gett mig ett nytt perspektiv på livet
och min tillvaro.
Slutligen vill jag tacka för en bra utbildning hos dig för många år sedan.
// Linda Eriksson
Thank you for sharing and thank you for your kind Words Linda. /Terry Evans
Hej.
Känner igen mig verkligen.
Energin nyfikenheten, själens inre dans är så påtaglig när jag går utanför min komfort zon. Stagnerar jag så lägger sig denna känsla och enda sättet är att gå tillbaka innåt i sig själv och känna in informationen och kunskapen som förmedlas.
Ju mer kämpig tre dimensionella världen ter sig att vara, ju mer kräva det att jag går in i andevärlden och kommunicerar för att hitta tryggheten, lugnet och inspirationen att finna lösningar och glädjen och fortsätta våga gå utanför min komfirt zon.
//Pia
Spirit is always there waiting to help us, as long as we have an open mind without conditions. /Terry Evans
Jag vill bara säga tack♥ för att du berikar mina tankar och stärker min förmåga att få ordning på dom!!
Du gör skillnad. Kram
Thank you for your kind Words Eva. /Terry Evans
Tänk om all lust/nyfikenhet tagit slut då? Jag känner igen mig i det du skriver. Har förlorat nära familj och hittar inte tillbaka till mej. Har inte ens någon impuls att söka. Känns meningslöst. Även om jag går i terapi, träffar vänner, jobbar etc. Eller är ensam. Allt känns bara meningslöst. Och jag vet att det är något annat mitt liv borde handla om. Men hittar inga impulser. Fast det är klart, sorgen är ju inte över så det är väl inte dags.
Tack för att du delar med dig <3
The light will return when the greiving process is complete. Allow yourself to grieve. Thank you for sharing. /Terry Evans
Thank you.
Hej. Jag går igenom något som gjort att jag fastnat lite och tappat mig själv och min koncentration. Jag har din Mountain Meditation men lyckas inte slappna av rätt. Har du något råd om vad jag kan göra? Tack för allt fint du skriver och delar med dig av Kram Linda
Do not try to fix and handle everything by yourself, learn to ask for help. Thank you for sharing. /Terry Evans
Tack för ditt svar ska försöka med det Kram Linda
Hej!
Jag har också sakta men säkert hamnat i någon slags korfortzon. Nöjd med tillvaron känner jag mig. Men då och då kommer detta med andevärlden och knackar på, nu senast var det 12 dagar innan min pappa dog då jag kände min mammas närvaro så tydligt och sedan under timmarna kvällen då min pappa höll på att lämna oss och när han precis lämnat oss och sedan tiden efteråt. Nu har det lugnat sig igen. Jag känner mig säkrare än någonsin på att det jag upplevt o känt är på riktigt, känner så starkt att mina föräldrar är återförenade på andra sidan och att vi lever parallellt men ändå i olika världar. Detta MÅSTE jag nu utforska vidare, har tidigare bara låtit saker o ting komma till mig med långa intervaller men tänker nu öppna upp mer och vara mer aktiv. Ska börja redan idag 🙂
På äldreboendet säger dom att min pappa sina sista 3 veckor i livet ofta
frågade efter Ulla (min mamma). Pappa var dement.
TACK igen för att vi får dela dina tankar i denna blogg.
Ha en härlig dag i solskenet hälsar Kerstin
I am glad that you are following your own advise. The purpose of everybody’s life is to find their own truth and that can only come from within. /Terry Evans
Tack för ditt svar!
Jag har din bok ”Bergsmeditation”, kanske är det nu dags att börja titta lite mer i den 🙂
Trevlig helg önskar
Kerstin
Mycket bra skrivet Terry! Känner igen en bit av mitt gamla jag i det du skriver 😉 Men idag är läget ett helt annat:
Ständig oro och förtvivlan för mina barn och deras sjukdomar gör att bekvämlighetszonen ligger långt ifrån just nu. En evinnerlig kamp med att få den hjälp barnen behöver, för att inte tala om kampen med försäkringskassan och andra instanser och detta samtidigt som jag själv tappar all kraft…såpass att jag skakar och då vet jag att vila är ett måste. Dom gångerna blir det en tur i naturen där jag kan andas och njuta av allt som finns. Ändå hittar jag ibland styrkan just i den kamp som pågår, men efter det är det som att ha duschat bort allt vad energi heter. Ibland verkar livet vara idel motgångar och som jag längtar efter att få ha ro, lugn och bara kunna vara och veta att de mina klarar sig utmärkt. Jag har nästan tappat bort mig själv i allt detta och hur jag än gör verkar jag inte hitta ro och balans trots att jag tränar på det konstant. En kväll när jag skulle somna kändes det som en fjäderlätt strykning på min arm. Har funderat på det efteråt..om det var inbillning eller annat..har så många på andra sidan och saknaden är otrolig. Kram
Thank you for sharing Rose-Marie. /Terry Evans
Hej Terry!
Så väl jag känner igen mig i ”komfortzonen. Jag känner mig själv bäst som en ”fegis” och skulle väldigt gärna våga kasta mig ut. Jag har sen ett tag tillbaks gått kurser i medial och andlig utveckling och trivs så fruktansvärt bra i dessa energier. 🙂 Min tanke är nu att jag själv ska våga ta steget att ev leda någon form av meditations cirkel och kanske t.o.m ta emot för lite privatsittningar i liten skala och all enkelhet.
Mitt problem är dock att våga lyckas. Att våga ta mig ut ur min konfortzon. Många gånger känner jag att mina guider serverar mig det ena tillfället efter det andra och jag bara låter det gå mig förbi.
Snart hoppas jag våga ta steget.
Kram och tack för underbar läsning.
Britt-Mari
So do I, I hope you dare take the step for your own sake. Nice to meet you! /Terry Evans
Här är jag igen! Kanske lite sent ute med en kommentar på den här artikeln! Tänkte berätta lite på Svenska den här gången 🙂
Ja jag kan känna igen så mycket trots att jag bara är 21 – snart 22 år. Jag har gått igenom ett mörker i mig själv för att jag har levt mitt liv efter andras premisser och därmed lämnat mina drömmar och min egen väg, det gick att leva så ett tag. Ta studenten och jobba när det fanns möjlighet. Men tillslut sa kroppen ifrån och jag mådde väldigt dåligt.
Det började med att min bästa kompis reste till Australien på obestämd tid. När hon hade rest insåg jag att det inte fanns någonting kvar för mig i Sverige. Jag insåg också att om jag ska läsa det jag vill på universitetet måste jag antingen läsa upp hälften av mina betyg eller studera utomlands. Jag väljer givetvis det sistnämnda. Det och att jag känner av en andlig närvaro som ger mig enormt mycket kraft att utföra det jag måste för att nå mitt mål.
Tack Terry!
Thank you for your honesty. /Terry Evans
Hmmm… Terry, alla har vi varit där och är ibland.
Och vet du vad? Många trivs med det och vill inte ändra på det. Där är dem hemma. Samma rutiner varje dag, samma liv år ut och år in, inte göra några förändkringar, och ändringar, det gör dem lyckligt.
Det beror på vilka behov man har som människa, vilken personlighet man är.
Jag vet vad du pratar om. Jag är där nu och kanske det, att jag vågar skriva dessa rader, är den första lilla lilla rörelse på väg….upp..lol..
Jag hoppas på det i alla fall.
Ha en trevlig söndag, Terry.
Everything begins by taking the first step. Nice to hear from you. /Terry Evans
Jag har funderat mycket över komfortzon i allmänhet. Är det där jag är? Varje gång jag bestämt mig för ett agerande mot förändring, oavsett om det gäller arbete eller privatliv så händer något jag inte kan påverka som hindrar mig och det enda valet jag har är att rida ut stormen. Det känns som om jag bara hinner andas tillräckligt för att bestämma mig för att gå vidare. Jag behöver bara ta det beslutet så händer något nytt. Är det komfortzonen jag stagnerar i eller når jag den inte. Jag blir stressad invärtes och sover dåligt. Hur tar man sig ur detta?
By taking the first step and leaving behind a mindset. /Terry Evans
Hej Terry! Sökte på vit fjäril och hamnade här. Känner igen mig i din text men gör allt jag kan just nu för att hjälpa en anhörig som fått tillbaka cancer som nu är obotlig. Hon ska dö.. jag tycker att en annan nära anhörig till oss båda försöker att säga mig nåt viktigt……tänk om jag har fel när jag säger att hon kommer bli omhändertagen hand i hand och möta denna person på andra sidan. Blir orolig att människor som är viktiga för henne inte finns där när hon lämnar jorde livet utan lever ett nytt liv som jag läst ett medium säga. Min nära är troende och kämpat så hårt här på jorden jag är så ledsen att hon ska behöva ha så mkt oro och så ont.
Tack Terry för att du delar med dig av dina tankar!
From all the experiences I have had when I have witnessed people passing it has been my experience that loved ones who have gone on before will be waiting to greet them with love and a warm embrace. /Terry Evans
Tusen Tack Terry för ditt svar! Ditt svar betyder väldigt mycket för mig eftersom jag tror att du är ett äkta medium och känner till den andra sidan. Men hur vet man att alla nära och kära finnas där om man föds om igen??? Finns även djuren i samma himmel? Jag tror hon kanske lever till jul? Vi träffade en onkolog, han sa att han inte är någon siare och inte kunde svara på hur länge hon lever. Kommer man till himlen om man väljer att ta sitt eget liv eller blir man en osalig ande då?
I do not believe that there will be no one waiting for us, there will always be someone who cares for us there when we pass. I cannot say that animals go to the same heaven, I do not have the answer, but I think they go to a place of love. People that take their own lives, when they reach the spirit world they are received with love and not condemnation. /Terry Evans
Terry Evans /Även om du inte VET är jag tacksam/nöjd att få ta del av vad du TROR! Tackar dig ännu en gång
Hälsningar A
Thank you! /Terry Evans