Jag tar en liten paus från bloggen denna vecka och njuter av det underbara sommarvädret. Fotografierna jag delar med er är tagna i trädgården på mitt kurscenter i Fanthyttan.
Vi ses igen nästa vecka!
/Terry Evans
Jag tar en liten paus från bloggen denna vecka och njuter av det underbara sommarvädret. Fotografierna jag delar med er är tagna i trädgården på mitt kurscenter i Fanthyttan.
Vi ses igen nästa vecka!
/Terry Evans
I am having a little break from the blog this week, allowing myself to enjoy the lovely summer weather. The photos I am sharing with you were taken in the garden at my course centre in Fanthyttan.
See you next week!
/Terry Evans
Varför förväntar vi oss ett liv utan svårigheter och utmaningar? Många människor jag har träffat och diskuterat livet med har en dröm om att leva sitt liv i ständig harmoni. Jag brukade också tänka så, men jag insåg att det inte skulle finnas någon mening med livet om det inte fanns utmaningar och problem att lösa. Hur skulle vi kunna utvecklas om vi levde i ständig harmoni? Jag har varit med om mycket i livet, mycket har hänt mig, men jag har alltid varit tvungen att välja; Vill jag tillåta mig att trilla i offerfällan eller vill jag försöka finna en lösning och istället få någon slags förståelse för varför jag befinner mig i en situation som jag inte är riktigt nöjd med?
Många människor har gått mina kurser och jag förklarar alltid detta för dem: Jag kan erbjuda er verktyg som kan hjälpa er på er livsresa, men enligt min egen åsikt sker det verkliga lärandet i vardagslivets klassrum. Ja, vi kan fastna och känna som om vi inte kommer vidare, men jag tror att det alltid finns en väg framåt. Det kan ta tid att inse det eller att finna den och dessvärre vill vi ofta ha ett omedelbart svar. Jag har ställt mig själv och den Gud jag förstår många frågor. Vissa har blivit besvarade, men aldrig så som jag har förväntat mig. Livet är fullt av frågor, men hur kommer svaren?
Alla viktiga svar har kommit genom självinsikt, en liten kommentar som har sagts under en konversation eller i förbifarten, ibland från en fullständig främling. Jag tror att alla svar redan finns inom oss och bara väntar på att bli funna. Väldigt ofta ges svaren till oss, men vi är blinda, fast i en tankefälla, så vi missar svaret. Det verkar som om vi inte har tid att låta processen ge oss ett svar, allt måste ske omedelbart. Sedan jag började följa min väg som medium har livets hastighet, i vissa avseenden, accelererat till en oacceptabel hastighet. Men när jag ger mig själv tid att slappna av och att bara vara med mig själv tystnar babblet i mitt huvud. Det är en vacker plats att vara på och där kan många svar ges om jag har tålamod.
Nu för tiden, när vi skyndar på genom livet, är vi så upptagna med att möta målen och kraven som det dagliga livet ställer på oss att vi har glömt vilken gåva tystnaden är. Den stilla platsen inom mig kan liknas vid en vän, en lärare, en terapeut, vilken beskrivning du än vill ge den. På denna stilla plats är jag fri från krav och förväntningar. Där har jag tid att vekligen lyssna, känna och se vad som skulle kunna vara.
Jag får inte alltid omedelbara svar, men det är en plats som kan stilla min själ och hjälpa mig att motivera mig själv till att ta ytterligare ett steg. Ja, jag är en upptagen person och ibland måste mitt sinne ligga i omkörningsfilen. Ja, det är precis som att färdas i en bil; den stilla platsen är som en rastplats där vi stannar för en bit mat eller en kopp kaffe under resans gång. Stillheten på denna heliga plats ger oss all den näring vi behöver, så nästa gång du är stressad eller har bråttom kör då bara av vägen och parkera din bil, symboliskt sett. Låt den stilla platsen omfamna dig och ge dig den näring du behöver. Vem vet, i det magiska ögonblicket kanske en av dina frågor besvaras.
/ Terry Evans
Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans
Om du känner att Ascala Magazine erbjuder dig intressanta artiklar, kanske du skulle vilja vidarebefordra loggan och länken från Ascala Magazine till din hemsida, blogg och facebooksida. Jag skriver också själv två krönikor, som heter ”Viskningar från Andevärlden” och ”Mediumkrönikan”. Klicka på bilderna:
Why do we expect a life without difficulty or challenge? Many people I have met and discussed the subject of life with have this dream to live a life in perpetual harmony. I used to think like that too, but I realized that there would not be any point to our lives if there were not challenges and problems to solve. How could we develop if we lived in a perpetual state of harmony? I have been through a lot in life, many things have happened to me and I have always had to choose; Do I want to allow myself to fall into the trap of becoming a victim or do I want to try to find a solution, so that I can have some understanding as to why I find myself in a situation that I do not find that pleasing.
Many people have come to my courses and I always explain this to them: I can offer you tools that will assist you in your life’s journey, but from my opinion the real learning takes place in the classroom of everyday life. Yes, we can become stuck and feel as if we cannot move forward, but I believe there is always a way forward. It might take time to realize it or find it and unfortunately, very often we want an immediate answer. I have asked many questions to myself and the God that I understand. Some have been answered, but never in the way I have expected it. Life is full of questions, but how do the answers come?
All the important answers have come because of self-realization, one little comment that have been offered in conversation or in passing, sometimes from a complete stranger. I believe that all the answers are within us, just waiting to be found. Very often the answers are given to us, but we are blind, stuck in a mind trap, so we miss the answer. It seems that we do not have time to allow the process to give us an answer, everything has to be immediate. Since beginning my pathway as a medium the pace of life has accelerated to an unacceptable speed, in some respects. But when I give myself time to relax and just be with myself the babble within my mind become silent. That is a beautiful place to be and in there many answers can be given if I am patient.
Nowadays, in our haste through life, we are so absorbed with meeting our targets and demands of everyday life that we have forgotten the gift of silence. That silent place within me can be likened to a friend, a teacher, a therapist, whatever description you want to give it. In that silent place I am free from demands and expectations. There I have the time to really listen, feel and see what might be.
I do not always receive immediate answers, but it is a place that can soothe my soul and help me motivate myself to take another step. Yes, I am a busy person and sometimes my mind has to live in the fast line. Yes, it is just like going on a journey in a car; that silent place is like a place where we stop to take a meal or a coffee whilst taking the journey. The silence of that sacred place gives all the nourishment we need, so next time you are stressed or in a hurry just pull off the road and park your car, symbolically speaking. Allow that place of silence to embrace you and offer you the nourishment you need. Who knows, in that magic moment one of your questions might be answered.
/ Terry Evans
Read more about Terry Evans click here: Terry Evans
If you feel that Ascala Magazine offers interesting articles, perhaps you would like to forward the logo and link showing Ascala Magazine to your website, blog and facebook sites. I also write two columns myself, called ”Whispers from Spirit”, and ”Medium Cronicle. Just click on the pictures :
Jag fick en ordentlig insikt under den senaste sommarkursen. Vi inleder alltid kursen med att varje deltagare får berätta varför de valt att komma till just denna kurs. En av eleverna var en 80-årig dam. När det blev hennes tur att presentera sig själv och berätta varför hon valt denna sommaravecka vände jag mig till henne, sträckte ut handen och sa: “Ja, ja”, utan att tänka. Hon tittade chockad på mig och sa: “Det brukade min mamma säga när jag hade gjort något hon ogillade. Hon gjorde det så ofta att jag trodde det var mitt namn!” Kvinnan såg ut som om hon hade träffats av blixten. Mina ord var helt omedvetna för mig, jag bara sa dem. Var det hennes mor i andevärlden som hade påverkat mig? Det kan jag inte bevisa och jag ska inte ens försöka.
Kvinnan berättade sedan att hon hade kommit för att bevisa att jag var en bluff, men det fantastiska var, när jag gav dessa oväntade ord väcktes en fråga inom henne: Varifrån kom orden? När dagarna gick var det underbart att se henne uppleva sådant som hon inte ens i sina vildaste drömmar skulle ha kunnat förutse. Hon visade sig vara en sådan härlig person, som fick mig att skratta mycket. Vi skrattade och sjöng tillsammans.
På söndag morgon gick jag ner till dammen för att mata fiskarna och där satt hon med några andra kursdeltagare. Vi pratade om kursen och alla gav sina kommentarer om den. Sedan vänder sig denna 80-åriga dam till mig och säger: ”Nu vet jag att du varken är en skojare eller en bluff, inte bara på grund av det arbete jag har sett dig göra här, utan på grund av mina egna insikter om mig själv och hur jag har varit. Tack vare det kan jag nu tro att det finns en Gud. Trots min ålder har mitt liv nu fått en ny mening.” Jag blev riktigt överraskad, mållös och plötsligt insåg jag vem denna kvinna egentligen var. Hon var en av andevärldens budbärare. Till saken hör att jag själv hade gått igenom en övergångsfas och funderat på vilken inriktning jag skulle ge skolan och mitt arbete i framtiden. En sådan period som vi människor ibland har då vi liksom försöker ta oss genom en vildmark utan karta och kompass.
Orden hon gav mig var en bekräftelse på att det jag gör i Fanthyttan och mitt arbetssätt inte ska förändras. Ja, jag kan förändra formatet för mitt sätt att göra saker och ting. Jag kan bjuda in andra lärare att göra denna resa tillsammans med mig, men mitt innersta väsen, den jag är som person och lärare, kan inte förändras. Ja, jag har mina brister, men när jag arbetar är mitt arbete liksom eleverna och gästerna som kommer till skolan heliga. Med mitt sätt att undervisa och arbeta är mitt mål att lära människor vara sig själva och finna en individuell sanning, som fungerar för dem.
Den kära gamla damen som inte trodde på mig var en ängel, för mig var hon sänd av andevärlden för att påminna mig om att aldrig kompromissa den jag verkligen är för någon annan. Orden kvinnan gav fick mig att inse att jag inte behöver söka efter förändring. När förändring behövs kommer en budbärare och knackar på min dörr och erbjuder mig en möjlighet att inse vad mitt nästa steg bör vara.
Jag har träffat många skeptiker som inte tror på det jag gör, men det fantastiska som hände under denna sommarvecka var att vi möttes halvvägs. Hon fann en bit av sin sanning och jag fick ett svar om vilken väg jag ska välja. Jag hoppas att jag träffar den ängeln igen.
/ Terry Evans
Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans
Om du känner att Ascala Magazine erbjuder dig intressanta artiklar, kanske du skulle vilja vidarebefordra loggan och länken från Ascala Magazine till din hemsida, blogg och facebooksida. Jag skriver också själv två krönikor, som heter ”Viskningar från Andevärlden” och ”Mediumkrönikan”. Klicka på bilderna:
I had quite a revelation on the last summer course. We always start the course with each participant giving the reason why they chose this particular course. One of the students was a lady who was 80 years old. When it came to this lady’s turn to present herself and give the reason why she chose this summer week I turned to her, outstretched my hand and said. ”Ja, Ja”, without thinking. She looked at me shocked and said: “That was what my mother used to say to me when I had done something she did not approve of. She did it so often I thought it was my name!” The woman looked as if she had been hit by a thunderbolt. The words were completely unconscious to me, I just uttered them. Was it her mother in spirit who had influenced me? That I cannot prove and neither should I try.
The woman then told me that she had come to prove that I was a fraud. But the amazing thing was that when I offered those unexpected words it left her with a question: Where did the words come from? As the days passed it was wonderful to see her experience things that she in her wildest dreams would never have anticipated. She proved to be such a lovely lady and made me laugh so much. We laughed and sang together.
On Sunday morning I was down by the pond feeding the fish and there she was sitting with some of the other course participants. We talked about the course and they were each making their own comments about it. Then this 80 year old woman turned to me and said: “Now I know you are not a fraud or a fake, not just because of the work I have seen you do here, but because of my own realizations about myself and how I have been. Thanks to that I can now believe there is a God. In spite of my age, my life now has a new meaning.” I was quite taken aback, lost for words and suddenly I realized who this lady really was. She was one of spirits messengers. I must add that I had myself been going through a period of transition, thinking about which way to take the school and my work in the future. One of those periods we have from time to time, seemingly going through a wilderness without a map and a compass.
The words she gave were a confirmation that what I am doing at Fanthyttan and the way I work should not be changed. Yes, I can change the format on how I do things. I can invite other teachers to join me and be part of this journey, but the essence of who I am as a person and as a teacher, that cannot be changed. Yes, I have my imperfections, but for me when I work, my work is sacred as are the students and guests that come to the school. With the way I teach and work my aim is to teach people to be themselves and to find an individual truth that works for them.
That dear lady who did not believe in me was an angel, for me she was sent by spirit to remind me never to compromise who I really am for anybody else. So those words of that lady made me realize that I do not need to look for change. When change is needed a messenger will come and knock on my door offering me an opportunity to realize what my next step should be.
I have met many sceptics who do not believe in what I do, but the amazing thing that happened during that summer week was that we met half way. She found part of her truth and I received my answer regarding in what way to go. I hope I meet that angel again.
/ Terry Evans
Read more about Terry Evans click here: Terry Evans
If you feel that Ascala Magazine offers interesting articles, perhaps you would like to forward the logo and link showing Ascala Magazine to your website, blog and facebook sites. I also write two columns myself, called ”Whispers from Spirit”, and ”Medium Cronicle. Just click on the pictures :
I lördags avslutade vi den första “Sommarveckan” och i tisdags startade vi ytterligare en. Sommarveckan är densamma som Höst-, Vinter- och Vårveckan. Vi erbjuder en femdagarsmeny av olika saker relaterade till intuition, healing, mediumskap etcetera. Bergsmeditationen är grundläggande för arbetet under veckan. Den kan användas på två olika sätt, för personlig utveckling, för att lära känna dig själv samt för att öppna upp och stänga ner till andevärlden. Jag råder alltid människor att komma till en sådan kurs innan de anmäler sig till en långsiktig utbildning. Det ger dem en möjlighet att bestämma om jag är rätt lärare för dem, med det jag undervisar och på det sätt som jag undervisar. Efter kursen får de sedan en chans att reflektera: Vill jag verkligen lära mig om mediumskap, healing osv?
På alla mina kurser ligger betoningen på att lära känna den du verkligen är. Att acceptera oss själva för den vi verkligen är tror jag är den svåraste utmaningen för alla människor. Det var det för mig när jag började utvecklas och det fortsätter att vara så till och från, det tar aldrig slut. Om vi ska arbete för andevärlden eller med människor tror jag att vi måste vi ha en sådan grund att stå på. Annars blir det som att bygga ett hus på sand. Att vara healer och medium gör oss automatiskt inte till andliga och utvecklade människor.
En väldigt viktig punkt jag skulle vilja ta upp är frågan vi hela tiden ställer oss: Vad är det som saknas i mitt liv? Misstaget vi människor gör är att vi förändrar allt det yttre: Ett nytt jobb, ett nytt hus, nya möbler, vi byter till och med partner. Men jag tror att tillfredställelsen är kortvarig och sedan hamnar vi tillbaka på ruta ett igen: Vad är det som saknas i mitt liv? Jag har själv för länge sedan insett att det som saknas inte är externt, det är något som redan finns inom mig dvs. förmågorna och potentialen som slumrar inom mig; oräkneliga omedvetna skatter som bara väntar på att bli upptäckta.
När vi väl upptäcker och utvecklar vår potential kan vi ge den en aktiv roll i våra liv och då börjar tomhetskänslan skingras. När den potentialen väl får den näring och omvårdnad den behöver kommer den att bära frukt, men för att den ska bli upptäckt måste vi agera, vi måste anta utmaningen att möta oss själva. Det enklaste alternativet är att finna hundra olika anledningar till varför vi inte kan göra det, vilket endast leder till att vi skjuter upp det. Men om vi tar steget börjar allt det yttre automatiskt förändras; vi attraherar andra slags människor och andra slags energier. Människor träder fram och erbjuder oss möjligheter. Jag kallar det förändringens mirakel.
Det är en sådan resa vi bjuder våra elever på under dessa femdagarskurser. Nej, det är inte hjärntvätt, som vissa människor kanske tror, men genom att använda en serie av övningar och meditation tar vi dem långsamt, långsamt på en resa till deras inre värld. Det är underbart att se deras ansiktsuttryck, ibland fyllda av fullkomlig misstro, när de inser att de kan komma i kontakt med nya insikter och potential bara de tar en risk och gör något.
En del lämnar sedan kursen fulla av motivation och ny energi och en del säger: ”Jag känner mig mer förvirrad än någonsin.” Förvirring följer alltid förändring och vi måste ha disciplin att låta det ske. Vi kan inte styra den, vi kan bara följa den och sedan en dag får vi en insikt. Solen skiner igen, men denna gång inombords och sedan inser vi: Jag känner mig inte så tom längre. Jag har funnit något jag kan tro på och arbeta med.
Under dessa femdagarskursen upplever vi humor, skratt och en slags kommunikation som vi sällan upptäcker i våra liv. Jag tror att det kallas närhet. Det är gott att se människor som lär sig skratta åt sig själva och sina misstag. Den andevärld som talar till mig vet att ingen ”här nere” kan vara perfekt. Vi måste helt enkelt lära oss att leva med våra brister eller att utveckla dem.
För mig försvann den där tomma känslan väldigt snabbt när jag bestämde mig för att vara mig själv och följa den Gud jag tror på, när jag bestämde mig för att utveckla och erbjuda min potential till världen, till dem som vill använda den. Jag är säker på att alla ni har en liknande historia inom er.
/ Terry Evans
Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans
Om du känner att Ascala Magazine erbjuder dig intressanta artiklar, kanske du skulle vilja vidarebefordra loggan och länken från Ascala Magazine till din hemsida, blogg och facebooksida. Jag skriver också själv två krönikor, som heter ”Viskningar från Andevärlden” och ”Mediumkrönikan”. Klicka på bilderna:
On Saturday we finished the first ”Summer week” and on Tuesday this week we started another. The summer weeks we offer are the same as the Autumn, Winter and Spring week. We offer a five day menu of different things related to intuition, healing, mediumship etcetera. The foundation of the work we do during the week is the Mountain Meditation. It can be used in two different ways, for personal development to get to know who you really are and to open and close to the world of spirit. I always advise people to come to these courses before they sign up to a long term education. It gives them the opportunity to decide if I am the right teacher for them, with what I teach and in the way in which I teach. After the course they also have a chance to reflect: Do I really want to learn about mediumship, healing and so on?
On all my educations the emphasis is to get to know who you really are. To accept ourselves and the way we really are I believe is the hardest challenge for any person. It was for me when I began developing and from time to time it continues to be so, it is never ending. I think if we are going to work with spirit or with people we must have that foundation to stand on. Otherwise that is like building a house on sand. Being a healer and medium does not automatically make us spiritual and developed people.
One very important point I would like to bring up is this question that we repeatedly ask ourselves: What is missing in my life? The mistake us human beings make is we change everything externally: A new job, a new house, new furniture and even changing our partner. But I believe the contentment is short-lived and we invariably find ourselves back at square one: What is missing in my life? I have myself long since realized that the things that are missing are not external, they already exist within i.e. the abilities and the potential lying dormant within me; untold treasure unconscious to me, just waiting to be discovered.
Once discovered and developed we can give it an active part in our lives and then that feeling of emptiness begins to dissipate. Once that potential is given the nourishment and care it needs it will bear fruit. But for it to be discovered action must be taken, we must meet the challenge of facing it ourselves. The easiest option is to find a hundred reasons why we cannot do it, which only leads to procrastination. But if we take the step everything begins to change automatically externally; we attract different kinds of people and different kinds of energy. People step forward and carry with them opportunities that they offer to us.
I call it the miracle of change and that is what we offer our students during these five day courses. No, it is not brainwashing as some people might think, but by using a series of exercises and meditation we take them on a journey to their inner world slowly, slowly. It is wonderful to see the look of, sometimes, utter disbelief when they realize that when they take a risk and initiate action it brings them in touch with new realization and potential.
Some leave the course full of motivation and new energy and some say: I feel even more confused than ever. Confusion always comes with change and we must have the discipline to allow it to happen. We cannot control it, we just have to walk with it and then one day we will have a realization. The sun shines again, but this time inwardly and then we realize: I do not feel so empty anymore. I have found something to believe in and to work with.
During these five-day courses we experience humour and laughter and a sense of communication that we rarely discover in our lives. I think it is called intimacy. It is good to see people who learn to laugh at themselves and at the mistakes they make. The spirit that talks to me, they know that none of us “down here” can be perfect; we just have to learn to live with our short comings or develop them.
For me that empty feeling disappeared very quickly when I decided to be myself and follow the God I believe in, when I decided to develop and offer my potential to the world, to those that wish to use it. I am sure you all have a similar story within yourselves.
/ Terry Evans
Read more about Terry Evans click here: Terry Evans
If you feel that Ascala Magazine offers interesting articles, perhaps you would like to forward the logo and link showing Ascala Magazine to your website, blog and facebook sites. I also write two columns myself, called ”Whispers from Spirit”, and ”Medium Cronicle. Just click on the pictures :
Senaste kommentarer