Jag har inte alltid varit den mest framgångsrika personen i relationer, men en insikt jag har fått är att det inte räcker med att bara bli förälskad. En del av mitt förflutna har handlat om att vara räddaren: Jag kan fixa saker och ting, jag kan göra saker för att hjälpa dig, för att rädda dig ur ditt kaos. Det är något jag varit medveten om och som jag har jobbat på under många år.
Jag uppfostrades till att tro att man i en relation ska göra allt för sin partner, i princip utan att ifrågasätta. Jag tror emellertid att vi i relationer bör finna en medelväg där vi kan lära oss att samarbeta med varandra, skapa en mötesplats 
där båda två har en röst och får prata om sina svårigheter för att skapa en känslomässig struk- tur, så att kärleken inte blir överbelastad av missförstånd etc.
Men, vad händer när vi börjar gå över gränsen och tar ansvar för partnerns, familjens eller vänners kaos och försöker fixa det åt dem. Är det vårt ansvar eller är det en roll vi har gett oss själva? När vi gör det kan dessa människor då bli beroende av vår röst? Om vi går över den gränsen tror jag bara att vi skapar ett känslomässigt beroende, som inte är bra för någon av parterna. Det som var kärlek kan då upplösas och bli till medberoende, sådan är människans natur. När jag själv har gått över gränsen har min erfarenhet ofta varit att personen jag försökt hjälpa i slutändan inte har uppskattat det, för det jag har försökt göra har helt enkelt inte kommit från personens egen sanning.
Kärlek är något som i många avseenden sammanför människor, om vi arbetar med den på ett intelligent sätt, utan krav eller behov av belöning: “Om jag ger det här till dig måste du ge det där till mig.” Med varje utmaning en relation erbjuder tror jag, om det sköts på rätt sätt, kan öppna nya dörrar som kan ge kärleken många former av näring. Jag kan likna det vid att arbeta med andevärlden. Jag har arbetat med dem under många år och det har förundrat mig hur dörrar helt plötsligt har öppnats bara för att jag har haft viljan att möta dem halvvägs. Ja, jag har haft jobbiga dagar med dem och jag har inte alltid förstått vad de har försökt påpeka om mig. Rätt ofta har jag till en början varit tveksam till att göra förändringarna inombords, men när de gett mig något oväntat har det i slutändan alltid skänkt mig ett glädjefyllt ögonblick.
Är det inte just det som är så viktigt i arbetet med relationen till en partner, familjemedlem eller vän, istället för att bara se till de negativa aspekterna när de visar sitt fula huvud och fastna i den typen av attityd? Jag känner att det är nödvändigt att kunna återvända till medelvägen, med kärlek och acceptans, för att finna en väg framåt, som kan erbjuda 
nya lösningar för att ta en seriös relation till en högre medvetenhet och göra det möjligt för kärleken att expandera.
Kärleken är precis som en vildblomma, njut av dess skönhet, men försök inte att förändra den. Vildblomman har hittat sitt element och därför valt just den platsen, den relationen, till att så sitt frö. Den följer naturlagarna. Precis som blomman sedan sprider sina frön och låter fler blommor växa sprider sann, villkorslös kärlek ytterli-gare frön av kärlek. Därför ska vi inte försöka manipulera kärleken. När vi skapar en medelväg och möter varandra i kärlek sår vi frön som bidrar till att kärleken expanderar – precis som en vildblomma.
/Terry Evans
Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans
Om du tycker att Ascala Magazine bjuder på intressanta artiklar, kanske du skulle vilja vidarebefordra loggan och länken från Ascala Magazine till din hemsida, blogg och facebooksida. Jag skriver själv en krönika, som heter ”Viskningar från Andevärlden”. Klicka på bilderna för mer information om mitt arbete och Ascala om du är nyfiken på vad jag har för mig när jag inte skriver här på bloggen:
Men det är svårt att inte hjälpa när man ser att det behövs för ofta hjälper man för att den som tar emot hjälpen inte orkar hjälpa sig själv, det är svårt att säga nej tyvärr.
Thank you for your comment. /Terry Evans
Jag håller med dig.Kärleken är att ge och ta och stötta varandra.Man måste kunna vara ett stöd för varandra när det behövs.Det är inte bara den ena i en relation som ska ta ansvar och stötta och hjälpa.Och livet är för kort för tjafs över småsaker och att vilja förändra den andre.Båda har sina egenskaper och så ska det vara.När det gäller familj och vänner,så visst ska man finnas där för dom.men dom har ansvar för sig själva trots allt.Dom växer av att lösa sina problem själva,än om man löser det åt dom.men svårt är det att inte ingripa,man vill ju så väl….
Kram
You made some valuable Points. Thank you! /Terry Evans
Mycket kloka ord Tyvärr är det mycket svårt att träffa en partner med likadana tankar och värderingar. Men
I do not feel a partner alwyas have to have the same values. To make a relationship work we cannot be exactly the same, we have to be different. Thank you! /Terry Evans
Tack för trevlig läsning och som vanligt kloka ord 🙂
Kram Kerstin
Thank you Kerstin! /Terry Evans
Hej Terry och tack för ett nytt, intressant inlägg!
Det som skulle kunna vara väldigt enkelt kan bli oerhört komplicerat när det gäller relationer. Att våga ge utan att förvänta sig något tillbaka är nog den svåra konsten, många ser relationer som ett nollsummespel där ingen vill vara förloraren. Det som har visat sig, i alla sammanhang och även vetenskapligt bevisats genom exempelvis en dataturnering ”tit for tat”, är att samarbete lönar sig.
I relationer som i arbete är det när bristen på samarbete är ett faktum som kvaliteten sjunker och resultatet blir sämre. Ett samarbete anser jag ska bygga på reciprocitet, det får inte bli ett måste, ingen millimeterrättvisa.
Kärlek i sig är fint, men när kärleken också blir en slags tävling eller ett sökande efter vad man tror finns inom den andre kan den svalna. Det går inte att ”göra om” en annan person, allt som handlar om förändring kommer inifrån varje individ och styrs av vilja, motivation och förmåga. Vi kan tro att om vi tjatar tillräckligt eller utfärdar villkor eller bara hoppas på att den andre ska komma till insikt så plötsligt ”blir denne en annan människa” sådan som vår idealbild av personen är.
I relationer tror jag att acceptans är viktigt. Inte till vilket pris som helst men att inse att varje individ har sitt sätt att se på och utföra saker. I dialogen kan vi klargöra var vi står och skapa en förståelse för varandra. De som inte väljer att kommunicera är nog förlorarna för ingen är tankeläsare (eller kanske någon?) och kan veta hur den andre resonerar inom sig.
Många relationer spricker och orsaken till detta kan man fundera över. Personligen tror jag att kommunikationsbiten är jätteviktig, likaså acceptansen och att våga vara osjälvisk samt att inte utnyttja situationer eller människors godhet till egen fördel. Ge och ta, hitta en bra och sund balans, prata och skratta tillsammans och försök förstå är nog en bra grund i samspelet med andra
Önskar dig och alla bloggläsare en solig och varm helg!
Kram, Maria
You certainly have explored what relationships mean to you, interesting. Thank you! /Terry Evans
Hej Terry. Kloka ord. Kan känna igen mig om de du skriver Tror faktist att dom flesta kan se en likhet med din text och sina egna erfarenheter inom detta område.
Thank you, Tomas. Nice to hear from you. /Terry Evans
Jag tror att när man är ung och har en relation är man ofta mer egoistisk
och omogen och tänker mest på sig själv
När man blir äldre får man en annan syn på livet och kärleken
Man måste försöka mötas och hitta en medelväg och inte försöka att
ändra den andre personen
Alla måste få växa, och alla har sin egen stig att gå i livet
Sen kan man ge varandra hjälp och stöd i livet när det behövs
men det ska vara ömsesidigt inte ensidigt
Det var vackert att likna kärleken vid en vildblomma och jag tror också
att om man vill få kärleken att växa måste man sätta den fri
avslutar med dessa rader
Happiness is like a butterfly
the more you chase it the more
it will elude you
but if you turn your attention
to other things it will come
and sit softly on your shoulder/ Thoreau
Hälsningar från Brittmarie
What Beautiful Words, thank you. I am sure they will touch a lot of people. /Terry Evans
Jag tycker de här orden är sanna
The mind will not always remember exactly what happened
but the heart will always remember the feeling!
Hälsningar Brittmarie
That is true. Thank you! /Terry Evans
Hej Terry, Kärlek är något vackert, det finaste mellan två människor! Jag har en förmåga att träffa män som nästan vill ha mig som en mamma! De har inte velat släppa taget när allt var Slut! Jag är en stark kvinna som inte vill ha ett extra barn!
I ett förhållande ska man kunna vara sig själv och inte klättra på sin partner! Att dela livet genom en äkta kärlek är en stor gåva! Självständighet är ett måste! Olika intressen bör man acceptera och att ge och få kärlek är det fina i ett förhållande!
Själv trivs jag med mitt eget sällskap men nog drömmer jag om att nån finns där ute som passar mig – för resten av mitt liv! Kram
I also Believe that in a relationship one must maintain a certain level of independence also. /Terry Evans
Hej
just vad jag funderat på ☺ Både vad gäller barn o partner ☺
Jag har försökt att undvika att påverka våra barn så mycket i deras val. Mer vara entusiastisk och heja på i sånt dom själva tycker om. Jag har tänkt att dom ska bli trygga bara i sig själva, inte av det dom presterar, i sitt utseende eller i materiella statusprylar. Grejen är väl att man vill att dom ska lära sig känna igen sin egen sanning. Utan att vara så ängslig för vad andra tycker.
Samtidigt betraktar jag vänner som tokpressar sina barn att nå höga mål i sitt skolarbete. Och som växer upp med värderingen att vissa jobb är fina, att ”lyckas ” är viktigt och att utseende och märkessaker är viktigt.
Men som du sa: även om man har kapaciteten att göra allt på det bättre sättet i ens egna ögon, är nog ens uppgift att bara heja på, med full entusiasm ❤
För om man ordnar en supergödslad jord, trivs inte de vilda blommorna. Ska dom bli starka och uthålliga, måste jorden vara lite mager så dom får djupa, trygga rötter för framtiden.
Vänlig hälsning Lotta
Vet inte om jag förklarade så tydligt, det är så roligt att fundera på dina kloka ämnen, så tankarna flyger iväg ☺ Men i den magra jorden måste varje vildblomma utveckla ett stort och djupt alldeles eget rotsystem, annars får de ingen näring. De måste nå till sitt grundvatten, sitt eget livets källa. På egen hand ❤ Det gäller väl både ens barn och partner. Himlans svårt i verkligheten
Once again, thank you! / Terry Evans
What wise words you offer! Thank you. /Terry Evans
Jag är inte heller så bra på relationer så vi kan ”ta varann i hand ” jag har varit den omhändertagande som skapat trygghets beroende hos min motpart varit för snäll ..gett av själ och hjärta med risk att bli tagen för given ..och får man inte tillbaka blir det näringsbrist och obalans ./Att inte skapa avstånd med att inte prata med varandra eller att inte ”se” varandra är en risk . Var och en är sin egna individ Man kan inte leva livet åt varandra ,endast med varandra.Att ha tillit ..En acceptens när sin partner behöver ”gå undan” Som Par är man ett team ,det är som att åka motorcykel tillsammans följsamhet Samt att ha en ömsesidig förståelse..har någon en ”dålig dag ”låt varandra ha det . Att vara trygg i sin kärlek och att var och en kan ”bära ”sig själv och ändå vara ett tillsammans .att i ordlöst kunna känna kärleken till varandra .Kärleken är en konst och är säkert underbar när allt fungerar Relationer& Konstellationer är inte alltid enkelt ! /Ha det gott Kramar Anneli.
Thank you for your Point of view, Annelie. /Terry Evans
Jag och min man har varit tillsammans i 20 år, vilket är ganska länge när man är 34….vår relation har aldrig varit enkel, men det är vi….den känslan har alltid funnits även när det stormat som värst. För ett tag sen fick jag en uppenbarelse, alla fel i vårt förhållande är, hör och häpna…INTE min mans fel! Det är ju enkelt att lägga skulden på honom och tycka att karln inte kan visa några känslor…..men om han nu inte tillåts göra det då, om han möts av en stor fet mur som stöter bort honom…. Jag kom till en punkt där det enda alternativet var att vara brutalt ärlig både mot mig själv och min man… och vilket roligare och kärleksfullare äktenskap jag lever i nu! För mig och många andra kan jag tänka mig har det svåraste varit att våga tro på att man är älskad och duger och jag har också tagit på mig rollen att ”fixa” allas problem och bekymmer, har börjat lära mig att låta dem ta sitt ansvar för sitt och bara finnas vid sidan om, Eller, ja, jag jobbar på det iallafall…
Ser fram emot nästa vecka!! Ska bli så spännande!
Varma hälsningar Nellie
Thank you Nellie! I am also looking forward to see what comes out of the meeting. /Terry Evans
Så vackert formulerat.
Thank you Elsie! Welcome to the blog! /Terry Evans
Det är intressanta tankar Du tar upp, Terry och de träffar mig rakt i hjärtat. För närvarande funderar jag mycket över det där med kärlek och relationer av alla de slag, både mellan mina barn och mig, mina väninnor och vänner och mig… men också i relation till en livskamrat.
Det är verkligen inte alltid lätt det där med relationer och jag har lärt mig genom åren och några svidande och smärtsamma erfarenheter att (tyvärr, på gott och ont) stå tillbaka och inte ge mig i kast med nya vänskaper så lätt. En tillbakablick i livet säger mig att också jag stundom varit en usel vän, något jag var genom att alltid ställa upp, alltid finnas till hands – utan att egentligen ha någon att själv luta mig emot när livet varit ganska motståndskraftigt. Mina energier tog slut och jag kom på mig själv att faktiskt vara spydig och en aning arrogant till slut, när vänner ville ha mitt stöd, i stället för att sätta mig ner och samtala med dem konstruktivt om mina känslor. Kanske var jag mest usel vän med mig själv då?
I relation till en livskamrat vore det så mycket enklare om vi alla gjorde vårt bästa får vår partner, för då skulle ju båda göra allt för varandra i relationen; ge och ta… men så fungerar det dessvärre inte.
Efter en del destruktiva relationer i livet, har jag valt att inte våga engagera mig i en tänkbar livskamrat – men ändå påminns jag varje dag om att jag saknar någon att dela en usel komedi med och skratta så tårarna rinner, att gå hand i hand med, sitta och lösa korsord ihop med… luta mig emot och bli lutad mot. De få ”vettiga” relationer jag haft, har ändå slutat med att vi inte gått vidare av olika anledningar och jag tänker ibland att det kanske är så att jag skall leva ensam, trots att hjärtat skriker efter någon att slå i takt med. Idag vet jag inte hur jag skulle reagera/agera om jag mötte mannen som är avsedd för mig, som jag är avsedd för…. men jag får lita på Antonie de Saint-Exupérys ord: ”Det är bara med hjärtat man kan se rätt. Det viktigaste är osynligt för ögat” så när (om) dagen kommer och jag råkar på den mannen, då vet jag bara.. och jag hoppas mitt hjärta styr mig att göra rätt tillsammans med honom så vi får en vacker och fin relation.
Tack för Dina ständigt tänkvärda ord, Terry.
Trevlig fortsättning på sommaren!
If you were you meet the right man you would not have so many questions. You would know and that knowing will become a feeling from your heart. Nice to hear from you! Thank you. /Terry Evans
Så bra beskrivning på ”hur det egentligen” ska vara. Att vara ”fixaren” har sina baksidor som är både svårt och förvirrande att beskriva.
Hur snabbt hamnar vi inte i fällan och att ta sig därifrån skapar ännu mer kaos och man får verkligen veta hur man förändrats och hur andra vill att man ska vara för att duga.
Tack för ytterligare kloka tankar och ord!
Thank you for your insights. /Terry Evans
Kärleken är nog ett givande och tagande, men ibland kan det vara svårt att vara så klok! Särskild då en ger mer och får lite tillbaka, då blir det obalans.
Kärleken till sina barn finns där alltid, men svårt då ett barn inte kan känna likadant för sin förälder. Tack för dina kloka ord, kram
Love is an easy subject to write about or talk about, but the real test is to practise it every day. Thank you! /Terry Evans
Jag är intresserad av människor-relationer. ,. Allt handlar om relation-omkring vad vi väljer.
När Jag nu långt fram i livet ser mig -tänker hur Jag kan forma livet.
Vet Jag att familj-barn och framåt vill jag alltid känna att -jag har i god harmoni! Hur? Jag tar med mig erfarenheter-lär mig att vi tänkte för mycket på att vara efter inlärt (uppvöxtinlärt)- är fortfarande där ibland-men löser mycket ….ärligt bemötande är’receptet”+att vara tillsammans -hjälpa, stötta finnas. …
Källans-Universums kontakt lär Mig ”livet nu och framåt-är möjligheter-att förändra invant mönster-och ödmjukt försöka påverka annan människa till att tänka ‘brett-tänka utan ”ramar”-kika lite åt annat håll-för att nå mer-förstå att relationer är allt vi är,,, där kan vi tillsammans utveckla balans…på vög nu är väntan-förväntan -hoppas lära mig att njuta av livet mer! !!
Tack Terry-Du skriver fint
Liz
Thank you very much. /Terry Evans
Hej på er alla!
Oj så många kloka tankar och funderingar finns det i detta inlägg… Jag tänker så att en av människan viktigaste drivkrafter är att vara i en relation. Att skapa varaktiga relationer till andra ger oss samanhang och mening och nödvändighet för vår överlevnad…..
Trevlig fortsättning på sommaren…
Jozef.Z
Thank you! /Terry Evans
Kloka ord Terry, tack , dom får en onekligen att fundera och tänka efter.
Känner också väl igen mig i Majsans text.
Livet är inte enkelt,jag tror att allt måste börja med respekt, finns inte den fungerar ingenting annat heller.
Alla önskar sig nog ett kärleksfullt förhållande där man hjälper varandra att växa, men ser man sig omkring verkar få tyvärr ha det så.
Tack för din insikt Terry.
Ewa
Thank you! Welcome to the blog. /Terry Evans
Tack Terry för det du skriver, alltid lika tänkvärt. Vill samtidigt passa på att tacka dig/er för att ni uppmärksammar barnen och deras upplevelser samt hur vi som föräldrar/vuxna ska hantera det för att kunna hjälpa…. Har i min roll som förskollärare och medium börjat få frågor av fundersamma föräldrar. Önskar dig en fin sommar. Må så gott
I wish you the same. Thank you! /Terry Evans
Hej!
Det du skriver om är väldigt bekant för mig med. Jag gick in i relationer i hopp om att rädda och fixa både personen som jag levde med och mig själv. Vilket naturligtvis är omöjligt. Det fungerade ett tag och jag var ”lycklig”, tills det blev slut och jag satt där olycklig och förfärad. ”Hur kunde han lämna mig”, jag som hade gjort ALLT för att det skulle vara bra. Men det var nog just det som var problemet- jag sökte bekräftelse och gjorde vad som helst för att bli omtyckt. Jag sökte bekräftelse och var extremt lojal även om lojaliteten var opåkallad. Detta gör att man utvecklar ett medberoende som gör att kärleken inte kan vara naturlig- man är extremt lojal, man går in i relationer som inte är hälsosamma, man har svårt för att skilja på kärlek och medlidande.
Det är oerhört romantiskt att säga att du inte var någonting innan den där speciella kom i din väg, men det är inte sant. Och vad värre är, det ställer enorma krav på motparten att vara alla möjliga saker som han eller hon inte är.
Det är väldigt romantiskt att säga att du känner dig hel nu när denna andra mycket speciella människa har kommit in i ditt liv. Men syftet med relationer är inte att ha någon annan som kan göra dig hel, utan att ha en annan att dela din helhet med. Så därför tror jag att många människor går in i en relation inriktade på vad de kan få ut av den, snarare än vad de kan tillföra till den. Det verkar som att relationer är ett test- hur väl partnern lyckas leva upp till ens egna idéer och hur väl man såg dig själv leva upp till hans eller hennes. Men det enda sanna testet har att göra med hur väl man har har lyckas leva upp till sina egna.
Många människor begår misstaget att söka kärlek till jaget genom kärlek till någon annan. Resultatet blir att det är två människor som bokstavligt talat förlorar sig själva i en relation. De går in i relationen i hopp om att finna sig själva, och i stället förlorar de sig själva.
Därför tror jag att den första relationen man behöver är med sig själv- att lära sig hedra och vårda sitt jag 🙂
Kärleken har inga krav- då är det inte kärlek.
Relationer innebär ständiga utmaningar, inte prövningar, och då är det viktigt att känna sig själv och veta var man står och ha en ärlig relation med sig själv. Jag kan ju inte älska någon annan innan jag älskar mig själv.
Det är ju inte i hur någon annan agerar, utan i hur jag regerar, som min frälsning finns 🙂
Marie
Det är ju inte i hur någon annan agerar, utan i hur jag reagerar (ska det vara) som min frälsning finns.
True words, Marie. Thank you! /Terry Evans
Det är så sant det du skriver!
Hälsningar Brittmarie
Thank you! /Terry Evans
When you love someone set them free. Kan vara ett tillstånd som varar livet ut.
Förälskelsen är en aktiv natur som är ständigt sökande efter bekräftelser att man är unik och speciell i sin attraktion. Egot är i högsta grad involverat i detta tillstånd där en partner ska attraheras och önska bilda partnerskap, familj och barn. Det är starkt kopplat till vår biologiska existens och överlevnad. Den är manipulativ och kalkylerande i sitt uttryck med mycket starka känsloyttringar åt alla håll.
Kärleken är av en annan karaktär som verkar för stabilitet i en tidlös harmoni. Den uppträder i alla skepnader i sin existens för våra sinnens beröring. En vindpust mot en kind, grönskans mjukhet, skarsnöns strävhet. Dess uttryck är oändligt. Den har inget behov av att värderas i mänskliga termer. Om vi försöker styra den för egen vinning går den förlorad.
John Denver sökte beskriva den med följande vers :
Perhaps love is like a resting place, a shelter from the storm. It exists to give you comfort. It is there to keep you warm. And in those times of trouble ,when you are most alone. The memory of love will bring you home.
Thank you for your words. /Terry Evans
Å vad du är klok och så många kloka kommentarer på denna sida! Själv har jag fått känna på flera olika typer av kärlek sedan min son kom. Sambon och jag har många dispyter och vill olika i livet. Ofta är det jag som får anpassa mig eftersom hans drömmar är ”enklare” och ”mer realistiska”. Jag tar dock ansvar för min egen lycka och t.ex. utbildar mig i något jag vill jobba med för att förenkla vardagen, vilket leder till större samförstånd- i alla fall ibland. Med min son däremot, som är 9 månader, är det helt villkorslöst. Relationen till honom är så enkel. Han bara är precis som han är och varken jag eller sambon förväntar oss något av honom utan älskar honom precis som han är. Det är den sanna kärleken och där jag känner att min personliga utveckling frodas varje dag.
Oj oj så i affekt jag var när jag skrev det som står ovan… Dumt ser jag nu, jag önskar att jag kunde ta bort det. Jag får fortsätta träna på att inte vara så intensiv och impulsiv. Men vi läste i alla fall ditt inlägg tillsammans idag och förblev tysta en stund. Min sambo, som ännu inte öppnat upp för sin andlighet, sa att detta var nog det klokaste han hört på länge. På så sätt löste vi den lilla dispyt vi hade haft kvällen innan och är nu i harmoni igen 🙂 Så TACK Terry, för att du sätter ord på det man inte lärt sig hur man ska uttrycka. Kram
You shoud not regret what you wrote. That is where you were at the time. Thank you! /Terry Evans
Thank you! /Terry Evans
Terry, du har väldigt många kloka tankar. Jag är också kass på relationer men har ändå lite tankar kring det. En förälskelse för mig är oftast snabb och övergående men den kan utvecklas till en fast kärleksrelation eller så får man glömma personen helt enkelt eller bara vara vänner. Om den manipuleras eller om man försöker göra om den andre är den inte sann. Att hjälpa andra kan mycket väl vara din natur, för tänk på vilket yrke du har. Den rollen får man (folk över lag) lägga åt sidan i en relation, för som du skrev, hjälper man någon annan så kommer dennes sanna natur inte fram och det i sig är också en sorts manipulation. Då er det den parten som är den dominerande och två röster kommer inte fram och då heller ingen medelväg att mötas. När två individer är oberoende och starka i sig kan kärlek växa. Men jag tror att allt för många förhållanden utvecklar ett mor-son- eller far-dotter förhållande eller att det bara blir rena kompisförhållanden. Kärlek ska vara kravlös sägs det men har dock ett krav tycker jag; att den vårdas från båda parter och att en öppen kommunikation sker.
Tänkte också på dem med LOA- attraktionslagen. Att drömma/önska borde då också vara en sorts manipulation?
Ha en skön sommar och ta väl hand om dig/ er andra också.
As usual you offer some interesting perspectives. Thank you! /Terry Evans
I att känslor alltid beskrivs i ord-ser jag på healing likt närvaro -närvaro av Kraft-Energi. Du beskriver en upplevelse -ord ger annan människa ny upplevelse… ord är ofta inte i exact känsla i 2 människor…
Vägledning utöver Healing har Jag lärt är personlig…för att enskild person ska hitta rätt i en frågan omkring ‘relation”
I livet ser jag mångfald beskriva ordet -kär-lek likt önskan eftet personligt behov… Jag tänker att just så kan relationer missas-ej ses…
Jag tänket att livet är lätt när fler ord kring orden finns…för att ärligt ge sitt behov i start i relation! När Jag ser mer-upplever Jag att annan Ny dimension väljer likt naturen=att följa år-att alltid se att människor fortsätter förstå annan dimension-genom att förklara relation i mer ord
Relation till annan människa upplever jag snart mer likt relation till annan Dimension…
Liz
Thank you! /Terry Evans
Det är inte så lätt att veta hur mycket ansvar man skall ta för varandra och lätta varandras bördor, som det heter, i vilken relation det än är. Man kan riskera att göra varandra en björntjänst. Det finns ju något som heter grym kärlek. Att inte hjälpa när någon ber om det, fast man ser problemet, därför man vet att ett ingripande hämmar personen ifråga, utan väntar till personen har funnit lösningen själv och en väg ut av problemet. Då kan man gå stöttande vid deras sida. Förälskelse kan vara berusande i ögonblicket, men kan dessvärre svalna nogså snabbt. Uppriktig, sann och äkta vänskap tror jag är den bästa grunden för en stark kärleksrelation, som grundar sig i ömsesidig respekt och absolut tillit till varandra. Ett villkorslöst förhåll utan krav där man tillåter varandra att växa i frihet utan att pröva att forma varandra efter sitt eget tycke och smak. Jag tror, som du, att det viktigt att verkligen prata med varandra och dela livets glädje och svårigheter. Och verkligen SE varandra som vi ÄR. Tänk så fint att möta en person som bara känner kärlek för, bara älskar helt enkelt för vad den personen är, och som man känner igen i sitt eget hjärta. Det är vackert det du skrev att kärleken är som en vildblomma, men vi må se vildblommorna och tacka för den skönhet och glädje de sprider. Jag kan anbefalla en bok, som jag har läst, på det varmaste nämligen Jan-Philipp Sendker,s bok The Art of Hearing Heartbeats Konsten att höra hjärtslag. Ha en riktigt god. solig och glad sommar
Thank you for your interesting insights. /Terry Evans
Terry Du skriver att du inte har varit den mest framgångsrika personen när det gäller relationer. Vem har varit det? inte jag i alla fall och det är många, många fler som delar samma erfarenhet. Att vi syns, som har s.a.s. misslyckats, beror kanske på att vi har tordats ta tag i våra problem och vågat förändra eller avsluta det som gick fel.
Nu när jag ser tillbaka på mitt liv, börjar jag få ett perspektiv på det som varit.
Jag vill säga att det var i starten på det, som det lades en sned grund. (det vet ju alla som bygger, hur viktig grunden är) det gäller även för oss människor.
Jag blev hårt präglad på något som inte alls stämde överens med det, som innerst inne var jag.
Jag blev uppfostrad att framför allt att lyda. Arbeta och veta sin plats och som fosterbarn stod man ju en pinne eller två, längre ner på stegen. Det förstod jag inte riktigt då, utan tyckte ändå i mellan åt att livet var roligt. Jag kunde plocka små guldkorn här och där som jag samlade. Visst kunde jag få lite kramar ibland av min fostermor (som jag kallade mor) och kanske älskade hon mig på något sätt. Trots att hon smekte med ena handen och slog med andra. Den tidens barnuppfostran var så . Föräldrarna i sin tur var uppfostrade lika sätt.
För att göra en lång historia kort, så kom detta att prägla sig i min relation till mig själv. Jag dög inte jag var inte värld att älska. Med det i ryggsäcken gick jag ut i livet, dåligt självförtroende och urusel självkänsla. Det var inte mycket att starta en livsresa på. Men Modergudinnan hade gett mig tre gåvor när jag gick ner. Tillit, optimism och humor samt en stor portion envishet. Detta har kommit mycket väl till pass under resans gång.
Tilliten jag har till andevärlden ger mig tryggheten. Man kan lika gärna vara optimist som pessimist. (optimism ger mer utdelning) humor är samma som healing. Envisheten är bara ett måste annars komma man ingenstans och överlever inte.
Som sjuttonåring fick jag mitt första barn. Men milde Jeremia! Vilket liv det blev. Jag fick både skäll och stryk. Nu skall ni gifta Er för vad skall folk säga. Det är bara horor och slinkor som får barn utan att vara gifta. Det var så mycket mer kring det men det tar jag inte upp här. Han som blev min man var en fin kille, men vi var så unga han var bara tjugotvå år. Vi ville egentligen inte gifta oss men det var ingen ide att protestera. Så det blev så. Barnet kom, och efter ett och ett halvt år kom vår andra flicka. Det började gnällas på mig, men min man hade pondus, så det var inte lönt hacka på mig då. Vi köpte ett hus och det förflöt på lugnt och fint. Min man var snäll mot mig. Nu fick jag läsa, måla och hålla mycket på med sådant som jag alltid längtat att får göra.
Men gifter man sig så unga och inte är riktigt med på det, är det inte så konstigt att det brister till slut.
Vi gled ifrån varandra och gick isär. Det blev ett liv utan like, snacka om kaos. Men ingen höll mig under armarna Efter det fick jag kravla mig upp bästa jag gitte, om jag inte ville ligga kvar och gå under. Naturligtvis tog jag mig upp. . Jag började läsa på folkhögskola. Det första bästa jag dittills hade gjort. Hade jag plockat guldkorn tidigare, så var detta en hel guldtacka. Nu hade äntligen det börjat röra på sig lite.
Mitt självförtroende ökade. Jag gick ur skolan med mycket bra betyg, trots jag hade besvärlig dyslexi. Ja så hade jag äntligen fått bollen i rullning och kunde fortsätta livet. Jag skall inte ta upp mer här om det. Kan bara berätta att det inte var den berömda ”Räkmackan” som jag fortsättningsvis åkte fram på. Och ingen autostrada heller för den delen, nej det var allt krokiga småvägar som var dåligt underhållna. Jag har mest fått gå, men i gengäld så har jag fått lära, uppleva mycket och träffat många underbara människor också några av motsatsen.
Sanning och kommunikation är en mycket viktig och ett måste i livet för mig.
Vid det här laget är det säkert några av Er som läser detta Vad har detta med kärlek och relationer att göra.
Allt säger jag. Hela livet är en enda lång relation, från det vi föds till vi färdas vidare till nästa värld. Men den viktigaste kärleksrelationen är inte den som man har till en partner, barn, familj och vänner, utan den till sig själv. Och jag fann min eftersökta kärlek först, när jag gick på en medium och personlighets utveckling. Kärleken till mig själv. Det är när man älskar och förstår sig själv som man kan älska och förstå andra. (Det bör vara med på schemat i alla skolor)
Lite romantik är ett måste, när det gäller kärlek och relation. Åtminstond för mig.
När det gäller kärleken så ser jag den symboliskt som en eld. En lägereld på stranden vid en vacker sjö eller tjärn. De två som sitter och värmer sig vid elden, bör hjälpas åt att finna ved, För så länge elden får ved, sprider den värme och ljus. Samma sak med kärlek och relation.
Så ser jag det.
Maj−Britt Klasson.
Thank you for telling us your story, Maj-Britt! /Terry Evans
Relation tror Jag är i ordet -likt-kärlek, Jag tänker att Kärlek är ömsesidig när det är människor…
Relation är ömsesidig i ordet-men likt Kärlek väljer känslor förklara hur – hur !
Hur upplevs Kärlek
Hur upplevs relation
Jag har personligen lyssnat till Änglar-Kraft-och känner att frågan måste ställas först till mig sedan till människan Jag vill till!
Alla har en känsla-sin egen omkring-hur upplevelser ska kännas i lycklig…
Härligt att starta med gemensamt ‘mål” utan krav men ändå vara på samma tanke… Iatt lyssna till annan Dimension har Jag lärt -livet mer-hur Jag personligen kan nå mer lycklig känsla i relation!
Naturen hjälper människor att leva med Kraft-Jag känner att vår egen Kraft ibland behöver extra…att Nu undra i frågor-söka svar-är det människors önskan att ärlighet-ödmjukhet öppnas mer! Jag vill tro det och önskar mer av det Jag upplever -Änglar-Kraft ger Allt i Kärlek-ödmjukt till människan som vill!
Liz
Thank you Liz! /Terry Evans
Det fanns en tid när jag trodde att jag kunde förändra andra och att jag visste deras bästa, idag vet jag bättre. Jag har fullt upp med mig själv, min utveckling och mitt bästa. Jag möter andra människor som lär mig mycket om mig själv och där sker min personliga utveckling. Relationer är verkligen inte helt lätt men jag försöker hela tiden att utgå från att göra mitt bästa, men visst händer det att jag tycker att andra verkligen borde skärpa till sig och göra sitt bästa 🙂 När jag ser tillbaka på mina kärleksrelationer så kan jag se att dom följer ett mönster och att de män jag ”fallit” för har vissa likheter och det är både intressant och lärorikt i min utveckling. Kärlek handlar för mig om respekt, trygghet, tillit, ödmjukhet och humor. Kärlek handlar för mig om att ge och att få, kärlek handlar för mig också om att ge varandra utrymme till utveckling och egen tid. För att uppnå en fin kärleksfull relation behöver jag uttrycka det jag känner och tänker för det har jag lärt mig genom åren att män är INTE tankeläsare, jag måste uttrycka mig i ord 😉 Kram på er
An interesting point! Sometimes we expect our partner to read our mind in order to understand us and that applies to both sexes. That is when communication breaks down. /Terry Evans
För mig är det viktigt att få sätta ord på mina känslor. Om relationen är trygg och tilliten finns, då finns också utrymmet för båda parter att uttrycka sig oavsett om vi tycker/känner lika eller inte. Jag tror också att det är oerhört viktigt att jag är hel i mig själv för att kunna leva i en harmonisk och kärleksfull relation, visst låter det vackert när någon säger ”Du gör mig hel” men jag tror på eget helande först så att jag inte går in i en relation där jag är otrygg och osäker i mig själv. Jag kan inte begära att andra ska göra mig hel, det är att ställa omöjliga krav på någon. Relationer är så otroligt spännande! Livet är en skola och jag är eleven <3
Thank you! Interesting comments. /Terry Evans
Jag har varit ensam i 22 år, fostrat barnen som nu är 22 och 27år. Försökt lotsa dem fram i livet, ge dem de värderingar jag anser vara viktiga. Att se människor, aldrig vara snabb att döma och möta allt levande med respekt. Jag lyckades inte alltid under dessa år, droger, självskadebeteenden, kriminalitet blev en del av deras liv. Men som genom ett trollslag lyckades de hitta en väg som passar dem. De mår bra. De har båda erfarenheter som få andra i deras ålder har. Ödmjukhet, respekt, insikt och eftertänksamhet.och framför allt att lyssna innan man själv talar. Att för mej inleda en relation fyller mej med skräck. Att fastna i något jag inte tar mej ur om jag ångrar mej. Att börja bli någon jag inte är eller vill vara för att vara till lags. Jag har behov av ensamhet, att bara ströva, fastna med blicken på en märkligt vackert mönstrad trädstam, förlora mej i en doft av dagliljor eller i skönheten i ett spindelnät tyngt av daggdroppar. Det ter sej för många människor märkligt att bete sej så. Och att förklara för en människa att jag kan se en skönhet i något så vardagligt, i en liten detalj, något som är så vackert så det faktiskt gör ont, det är svårt. Jag tror det kan vara så att alla människor är inte gjorda för att leva i par. Kanske är det så att själslivet kan vara så djupt, intensivt och rikt att det uppväger det en relation kan ge.
Your words are philosophical. Thank you! /Terry Evans
Kärleken är kanske det svåraste som finns för de flesta människor.
Som ung är kärleken något speciellt, mognaden finns kanske inte för att förstå vad verklig kärlek är.
Det som jag själv har fått lära mig, att den viktigaste kärleken är att älska mig själv för den jag är.
När jag lärt mig förstå vad kärleken är utifrån detta, så har jag funnit min sanning, som vägleder mig genom mitt eget liv
Kärlek till sig själv, partner, vänner o s v, ger en fantastisk kunskap om hur vi kan hjälpa dem som söker vår hjälp i olika förhållanden.
Kärleken ställer inga krav den bara finns, det är en känsla av välbehag.
Fösöka förändra någon eller något i ett förhållande, kan vara svårt om de själva inte har funnit kärleken till sig själva.
Det som vi ofta upplever som kärlek är det som beskrives i böcker och visas på film, många lever i den tron.
När vi kan känna äkta kärlek, då ser vi inte fel och brister på samma sätt.
Vi upplever människor utifrån den de själva är, vi kommer i kontakt med dem som har en betydelse för oss i vårt eget liv.
Hälsningar Gunilla
Detta är en uppfattninng som jag själv har lärt mig leva efter, det betyder inte att alla har samma uppfattning, vi har alla vår egen sanning
There are interesting aspects in what you write. Thank you! /Terry Evans
Tacksamt läser Jag kommentarer !
Kärlek -relation är stort ”ämne”-är livet vi lever!
Jag har på min väg frammåt upplevt stor svår känsla-ensamhet. ..Mångfald människor är i den känslan upplever jag…när jag samtalar kring vardag..
Ensamhet lär/har lärt mig mycket…genom att tid- fokus hittats…
Idag väljer Jag tacksamt umgås mer , min nya upplevelse -känsla ger mig mer ‘att relationer i sanning-helhet är att nå när Människor visar sårbarhet”
När ärliga ord finns möter vi varandra i Glädje-och kan hjälpas åt att ge tillbaka Kärlek.,.
Mina upplevelser (bra ord) är ensidig Kärlek-svår att se/känna när självkänslan saknas…Kontentan av ny i känslan-2dimensioner ger att ensam är inte stark, ..
Önskar mer hjälp till människor i ensamhet!
Liz
I agree with your words. Thank you! /Terry Evans
Hej Terry!
Det känns som om du skriver direkt till mig. Nu vet jag att så inte är fallet att många är så berörda av dina ord.
Jag har under många år levt i en medberoende relation till min mor som har alkoholproblem men inte vill inse eller erkänna det för sig själv. Jag har försökt prata med henne så många gånger och försökt hjälpa henne till insikt. Hon vill inte se, vill inte förstå. Hon vill inte ta ansvar. Det hela har slutat med att jag har varit tvungen att hjälpa mig själv genom att bryta relationen till min mor. Det har nu gått ett år och några månader utan kontakt.
Visst hon har försökt få kontakt med mig. Men jag känner och ser att hon inte är redo att ta steget fullt ut och ta ansvar för sitt beroende.
Jag har fått lära mig det samma, att finnas där för andra ovillkorligt, att ta sig ut ur ett medberoende av det slag som alkohol är, är inte lätt. Jag hankar mig fram, tar en dag i taget och har nu börjat fundera i banor om vad jag vill och vad som är viktigt för mig.
Det handlar inte längre om vad som är viktigt för alla andra.
Jag kämpar med skuld, samvete och många fula tankar om att jag till slut var tvungen att stänga min mor ute från mitt liv. Men jag vet att jag gör rätt även om smärtan att inte ha henne i närheten finns där. Men hon har inte varit närvarande i mitt liv på länge.
Tack för det här inlägget. Det gav mig befriande tårar av tröst och hopp.
Varm kram till dig Terry
Thank you for sharing your feelings and your thougts. /Terry Evans
Så sant o ändå så svårt kram
Thank you! /Terry Evans
Väldigt intressant inlägg av dig. För mig är det viktigt i kärlek att inte förlora sig själv och gå inåt sig själv ta sig tid att vara själv i en relation man måste också känna att man är sann mot sig själv att man är den man vill vara även i en relation så man inte tappat bort sig själv och jag tror många sätter andras behov före sina egna Det kan jag själv känna igen mig i min relation till mitt barn man ska aldrig förlora sig själv man ska ge sig själv det man behöver och när man har varit singel då lär man sig att ge sig själv mer för då får man tänka på sig själv mer jag tror det är bra att man är singel ibland och att man inte lever samma liv hela tiden och så fort man blir singel hitta en ny, man måste också tycka om sitt eget sällskap och hitta sig själv igen man förändras och utvecklas med tiden så man vill gärna veta sitt nya jag innan man hittar en ny. Och man vill ha en balans i relation ingen ska ge hela tiden utan det är ett givande och tagande .I bland måste man få vara den som blir omhändertagen jag tror på att man får vara både svag och stark båda i en relation och att man inte har samma roll hela tiden i en relation
Interesting points of view. Thank you! /Terry Evans
Hej Terry
Håller med dig, många fina ord som håller länge.
Många varma kramar från mig
Thank you for the hugs. /Terry Evans
Så bra skrivet Terry!!
Tyck om mej för den jag är,
och inte för den jag i dina ögon borde vara.
Det är för mej ett ordspråk som identifierar kärlek.
Kärlek är för mej ömsesidig respekt, tillit, glädje , sorg,,,, ja listan kan bli lång.
Jag har under åren försökt att hjälpa mina barn med än det ena än det andra….. framför allt lånat ut pengar…( de är vuxna).
Så insåg jag att jag gör dem bara björntjänster med mitt handlande….+ att jag mådde väldigt dåligt själv bara för att jag tyckte så synd om dom.
En dag vaknade jag upp och insåg att dom får baske mej ta ansvar för sina liv och handlingar.
Det betyder inte att jag inte älskar dom…. tror nog vi älskar varandra mer nu och framför allt respekterar varandra på ett annat sätt,
Att ha en livskamrat vid sin sida är inte alla förunnat. Jag har nu levt ensam sedan -96… men kärlek med en man handlar om ungefär detsamma som med allt annat här i livet.
Vi är och ska vara olika…. annars blir det väl inte så spännande om vi skulle tycka lika om allt!?
Ljus och kärlek till dej Terry!
I aagree with your words. Thank you! /Terry Evans
Tack Terry, för att du delar dina tankar och erfarenheter! De landade precis rätt i mitt liv just nu.
Saxade de stycken som drabbade mig mest:
”När jag själv har gått över gränsen har min erfarenhet ofta varit att personen jag försökt hjälpa i slutändan inte har uppskattat det, för det jag har försökt göra har helt enkelt inte kommit från personens egen sanning”
(då är det inte av otacksamhet han ibland reagerar ”neutralt” och ibland t o m lite besvärat och i värsta fall otrevligt…)
”Kärleken är precis som en vildblomma, njut av dess skönhet, men försök inte att förändra den. Vildblomman har hittat sitt element och därför valt just den platsen, den relationen, till att så sitt frö. Den följer naturlagarna. ”
Så vackra och sanna ord! Min partner och jag har stora svårigheter men kärleken går verkligen inte att värja sig mot. Tog 51 år för mig att inse! Nu är vi inne på 4:de året – med toppar, dalar, avbrott, dramatik, tårar men ett segt lim med mycket innerlighet och glädje.
Tack och varma sommarhälsningar till dig!
Your greetings and your words are appreciated. Thank you! /Terry Evans
Jag har läst ditt inlägg om relationer och skrev ett ganska långt svar, men min dator krånglar så jag fick inte in det. Kanske tur det, men ska försöka mig på det igen, för det kändes viktigt att jag fick bidra.
Jag vill börja med att säga att jag tror att attraktion och förälskelse är väldigt viktigt. Men man kan attraheras av olika saker. Jag själv attraheras av det som väcker min nyfikenhet hos en människa, av det som finns inuti. Jag gillar oförutsägbara människor. Men då är det också viktigt att skapa det utrymmet, att låta den andra få utrymme att vara oförutsägbar. Många par känner efter ett visst antal år att man växt ifrån varandra. Jag tror att det många gånger beror på att man inte gett varandra det där utrymmet från början. Hemligheten med att utvecklas och växa tillsammans är just att man får göra det på sina egna villkor. Du tog upp vildblomman som exempel. Jag håller verkligen med att man måste låta den få växa utifrån sina villkor för att kunna njuta av den. Det enda du kan göra är att ge den näring och kärlek och låta den ta upp så mycket som den själv vill. Om man börjar beskära den och ”tukta” den så har man påbörjat ett evighetslångt omhändertagande och blomman kommer att tillsynes växa precis som du förväntar dig. Det tar död på båda. Dessutom kommer blomman att försöka skjuta skott som du kommer få svårt att acceptera och vill få bort, eftersom den inte beter sig som du vill.
Kommunikation är A och O i en relation. Men det viktiga är inte HUR den andre kommunicerar utan VAD. Man måste försöka lyssna på budskapet och innehållet och inte på formen. Vi föds alla med olika förutsättningar för att förmedla oss med varandra. Efter en tid har man ändå lärt känna varandra så pass att man tillsammans hittar fram till ett gemensamt språk. Men det är också viktigt att låta det ta den tid som behövs.
Att visa vad man känner; att man uppskattar den andre är också väldigt viktigt. I början visar man kanske med choklad och blommor och sådana saker, men med tiden så är det de små sakerna och gesterna som får störst betydelse. Det är så lätt att ta varandra för givet efter ett tag, eller tänka att man redan sagt och visat så många gånger att man inte behöver mer. Den andre ”vet ju redan”. Men jag tror att det är mer och mer viktigt ju längre tiden går och det behöver inte vara stora åthävor. Det kan vara att man ställer upp för varandra, en uppskattande blick, säga hur mycket man tycker om den andre.
Även om allt detta är viktigt så är ens egna reflektioner över ens egna beteenden fundamentet i en relation. Jag behöver förstå min roll i relationen och hur mina beteenden påverkar den andre. En relation är som en dans. Om jag tar ett steg i en viss riktning så påverkar det hur min partner väljer att gå, likaså hur jag för och styr eller hur jag följer med i dansen. Om jag väljer att följa med, det vill säga överlåter ansvaret till den andre så måste jag också låta min partner sköta rodret efter sin bästa förmåga.
Till sist tänker jag att det spelar inte så stor roll om man är lika varandra eller inte, eller om ens värderingar är lika eller inte. Om allt ovan funkar bra så kommer man med tiden ändå att växa ihop lite, få nya sätt att se på vissa saker som stämmer mer överens med hur ens partner ser på det. Det sker nästan omärkbart, lite i taget. För hur det än är så är det svåraste i en relation att få det att funka i praktiken, från bådas håll.
Your words are challenging, Monica. Thank you! /Terry Evans
Jag har själv vuxit upp i en dysfunktionell familj som hade sina problem. Jag lärde mig tidigt att alltid vara på min vakt och lyssna av vad som var på gång för att inte råka illa ut. Det var genom mina upplevelser som min intuition utvecklades till den jag är idag. Mina föräldrar skiljde sig ganska tidigt och jag blev den som var annorlunda bland andra. En skilsmässa var något som knappt existerade i det samhället där jag växte upp. Det gjorde att jag alltid kände ett utanförskap.
Jag tror att barndomen är grunden till den person du är i dag och hur du hanterar dina relationer och din förmåga att ge och ta emot kärlek. Anknytningen till dina föräldrar under de första åren formar ditt beteende som vuxen. Det är det mönster som följer dig genom livet och hur du hanterar dina relationer.
Jag är den person som alltid vill ge och alltid vill vara till lags för alla i min omgivning. Det har både sina fördelar och sina nackdelar. Fördelen är att man oftast blir omtyckt för att man alltid ställer upp och nackdelen är att man alltid blir tagen för given och att man oftast ger mer än vad man får tillbaka. Men kärlek är ingen självklarhet utan ett arbete som varar för evigt.
Jag avslutar med några tänkvärda ord av Dalai Lama: ”Vårt beteende mot andra blir automatiskt positivt när vi handlar av omsorg om dem. Det är för att vi inte har plats för några misstankar när hjärtat är fyllt av kärlek. Det är som om en inre dörr öppnas och låter oss komma ut.”