Under de senaste tre åren har jag gått igenom en väldigt stark och kraftfull process. Jag har fått många besök från min guide Ascala under den här tiden. Han har visat mig bilder av framtiden, och vi har haft många olika slags samtal. Det svåra är att jag inte kunde förstå med min hjärna och mitt intellekt vad han menade. Det jag förstod var att jag genomgick en process och då jag gick igenom den här processen, vilket jag fortfarande gör, förde Ascala mig närmare den mäktiga insikt som jag hade i morse.
När jag nu plötsligt tog en paus för att tänka: Vad vill jag säga härnäst? kom Ascala in: Minns du när du var yngre, Terry, och du tyckte om att pussla? Kommer du ihåg hur du alltid fokuserade på att göra ramen först? Sedan började du försöka att identifiera vilken del som passade vilken genom olika färger och olika motiv. När du var väldigt ung försökte du att pussla ihop två bitar som inte passade, det fick mig ofta att skratta! Jag skrattade åt din irritation.
Du började sedan länka samman varje pusselbit. Du började med ramen, mittendelen och slutet av det motiv som pusslet skapade. Minns du hur processen stegvis ökade när du kom mot slutet av skapandet av bilden, hur det gick fortare och fortare? Det är det jag har gjort med dig under de senaste tre åren!
Precis som när du var barn har det varit stunder under de här tre åren när du har varit frustrerad och förvirrad, och då du inte förstod. Under den här perioden, när du gjorde framsteg med de pusselbitar som jag erbjöd dig i olika former, var det intressant för mig att se hur du hanterade utmaningarna som den här processen gav dig. Ibland log jag och ibland skakade jag bara på huvudet och sa: Nej, inte så Terry, du är på väg i fel riktning!
När du blev förvirrad och kände att du hade gått vilse fick du de här stunderna av insikter, och du hittade tillbaka till mig när du bad om ovillkorlig hjälp. Det var då vi kunde återförenas och jag kunde ta dig vidare. En sak som du har förstått är att under de här tre åren, när du har gjorde misstag och gick i fel riktning, var det också en läroprocess för dig.
Det var tillfällen när du mediterade, med hjälp av Bergsmeditationen som redskap, och allt såg ut att vara grått och dunkelt. Jag hörde att du sa till mig: Har du lämnat mig? Nu kan jag svara dig: Jag hade inte övergett dig under de här tillfällena när meditationen endast var dunkel och grå. Dessa upplevelser gjorde dock att du gick ännu djupare in i dig själv. Det var då du insåg att jag inte kan göra allt, du måste vara ansvarig för de saker som jag visar dig.
Du hade den här uppenbarelsen den här morgonen, du började se bilden formas! Processen börjar slutföras. Den processen kommer att föra dig till en ny fas i livet.
Ja, jag har stått bredvid dig när du har känt dig frustrerad och ibland irriterad. När du ser tillbaka på skapandet av pusslet som jag gav dig kan du se att du inte är samma person som du var för tre år sedan. Du börjar att förstå andra aspekter av dig själv.
Det jag har berättat för dig kan bli verklighet med kurscentret som du har i Fanthyttan och i ditt arbete som medium. Nu har du också insett hur du kan använda frekvenserna som du arbetade med under din forskning i Kina, och hur du kan utveckla Bergsledarutbildningen och också din egen personliga utveckling.
Sedan sa jag till Ascala: Kan du berätta för mig hur slutbilden kommer att se ut på detta pussel som du har gett mig? Då log han och sa: Det beror på dig och hur du använder din handlingskraft! Om du vågar ta risken att låta den där delen av mig som är du att bli verklighet, och alla andra saker som jag precis nämnde. Nu måste jag gå, du kommer att höra från mig! Jag lovar dig följande: Jag kommer inte att besöka dig på begäran, men jag kommer alltid att finns här för dig. Du är en del av mig, så jag känner dig också.
Plötsligt hörde jag låten Strangers in the Night av Frank Sinatra, och Ascala vände sig sedan om och sa: Det var magin som jag försökte skapa; självförverkligandets magi!
/Terry Evans
Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans
Klicka på bilderna nedan, om du är nyfiken på vad jag har för mig när jag inte skriver här på bloggen:
Hursomhelst, det här är inte bara en konversation med dig, Terry. Det är ett budskap till alla dem som läser den här artikeln, att de ska våga möta sina rädslor och anta livets utmaningar, och använda sin medfödda, andliga potential. När människor använder sin potential och sina gåvor hjälper det världen och dess befolkning att utvecklas. 
Min fru hade informerat mig om att de yngre hönsen som hon hade köpt för sex veckor sedan behövde ha sin egen lägenhet. Som ett skämt sa jag till henne: Behöver de varmt och kallt vatten i kranen? I hönshuset var de yngre och de äldre hönsen i konflikt! De äldre hönsen var väldigt bossiga mot de yngre.
Efter en stund hörde jag en liten röst som sa: Terry, nu är det dags att gå in och ta en kopp te! Under tiden som jag drack mitt te kom vår katt Woody för att säga hej. Det var som om han sa: Vart har du varit?? Samtidigt kunde jag känna att han saknade min fru. När jag är själv tillsammans med Woody har vi båda en fin stund. Jag gillar också djur, men jag har inte alltid tid för vår lille vän.
Efter frukosten spenderade jag dagen med att fixa i hönshuset! Det var lite kaotiskt att fixa där när hönsen var i kaos och sprang runt vid mina fötter. Jag kunde inte öppna dörren och släppa ut dem för det var så kallt. Det var väldigt roligt för varje gång de äldre hönsen försökte mobba de mindre, så sökte de små skydd bakom mina ben. Det var som om jag gav dem beskydd. När de gömde sig bakom mina ben blev de äldre hönsen lite mer försiktiga och skötsamma.
Människans beteende kan kallas livets teater. Det kan vara en komedi, ett drama, en kärlekssaga etc. I synnerhet när människor blir förälskade. Så snart det händer anropas vi genast och får frågan: ’Kommer det att vara för alltid?’ Ibland ler vi bara och ibland skakar vi på huvudet i misstro. Vi frågar oss: Vad här hänt med er och ert eget ansvar, att vara tålmodiga och ge det tid? Kärleken måste vårdas och jobbas på om man ska hitta en medelväg. 
Senaste kommentarer