Category Archives: Terry Evans På Svenska

I fredags förra veckan åkte min fru iväg på en djurkommunikationskurs i Stockholm. Det gav mig en väldigt härlig känsla: Jag är själv hemma! Inte för att jag inte bryr mig om min fru, det gör jag, men jag har insett hur mycket jag behövde tid för mig själv, utan att någon eller något ställer krav på mig.

När jag har tid för mig själv är jag inte den typen av person som bara vill sitta stilla, jag är väldigt praktisk av mig. Jag tycker om att ha ordning omkring mig och jag tycker det är väldigt roligt att ha projekt där jag får arbeta med mina händer. Jag älskar också att vara utomhus! En sak som jag har svårt med gällande mitt jobb är att jag är inomhus en stor del av tiden.

Min fru hade informerat mig om att de yngre hönsen som hon hade köpt för sex veckor sedan behövde ha sin egen lägenhet. Som ett skämt sa jag till henne: Behöver de varmt och kallt vatten i kranen? I hönshuset var de yngre och de äldre hönsen i konflikt! De äldre hönsen var väldigt bossiga mot de yngre.

Hursomhelst, en sak i taget! Först behövde jag skotta snö, det var underbart! Under minst tre timmar då jag skottade snö blev allting tyst i mitt sinne. Sedan kom stillheten. Jag älskar de tillfällen då jag kan komma till denna underbara plats inom mig själv. Det är det bästa sättet jag vet att slappna av på.

Att ha tid för mig själv ger mig möjligheten att komma ikapp med de mindre göromålen som vi människor aldrig verkar lyckas bli klara med. Jag tänkte: Det är så mycket att göra! Det är dock fantastiskt hur snabbt man kan få saker avklarade när det inte finns några distraktioner. Förra helgen hade tiden inte någon mening för mig. Det intressanta var att jag glömde att ta på mig mitt armbandsur, så allt var bara flytande. Varför behövde jag vara styrd av tiden!

Efter en stund hörde jag en liten röst som sa: Terry, nu är det dags att gå in och ta en kopp te! Under tiden som jag drack mitt te kom vår katt Woody för att säga hej. Det var som om han sa: Vart har du varit?? Samtidigt kunde jag känna att han saknade min fru. När jag är själv tillsammans med Woody har vi båda en fin stund. Jag gillar också djur, men jag har inte alltid tid för vår lille vän.

Så, jag går tillbaka ut igen för att fixa saker! Sedan insåg jag att jag hade glömt bort att äta lunch! Det var dock inget problem. Tystnaden fortsatte och jag började känna mig rofylld. I min vardag får jag inte så många tillfällen till att besöka denna tysta plats. Det började bli mörkt, kvällen kom. Det var dags att gå tillbaka till huset!

Efter en varm och skön dusch och ett glas vin började jag att laga min middag. Jag bestämde mig för att göra potatismos, fisk och grönsaker med en god sås. Efter att jag hade ätit tog jag hand om disken. Det var sedan dags att se på tv. Jag undrade hur det gick för mitt favoritfotbollslag i England, vann de eller förlorade de? Tyvärr vann de inte, det blev oavgjort, 1-1. Så här satt jag och såg på tv. Jag älskar att se på nyheterna. Jag gillar också att titta på National Geographic och liknande program. Jag älskar dokumentärer och historia!

Det var sedan dags för ett andra glas vin! Woody hade bestämt sig för att komma och göra mig sällskap i soffan. På sitt sätt gjorde han mig påmind om att jag inte hade gett honom tillräckligt med uppmärksamhet under dagen. Så där låg han fridfullt och sov bredvid mig i soffan. Herregud, den katten är så bortskämd!

Woody var väldigt snäll mot mig på söndagsmorgonen, han väckte mig inte förrän klockan åtta. Så fort han hörde att jag började vakna lät han mig snabbt få veta att han var hungrig och att hans frukosttid hade passerat.

Efter frukosten spenderade jag dagen med att fixa i hönshuset! Det var lite kaotiskt att fixa där när hönsen var i kaos och sprang runt vid mina fötter. Jag kunde inte öppna dörren och släppa ut dem för det var så kallt. Det var väldigt roligt för varje gång de äldre hönsen försökte mobba de mindre, så sökte de små skydd bakom mina ben. Det var som om jag gav dem beskydd. När de gömde sig bakom mina ben blev de äldre hönsen lite mer försiktiga och skötsamma.

Hursomhelst, efter flertalet timmar var jobbet klart och de yngre hönsen hade sin egen lägenhet! Lugnet lade sig över hönshuset! När min fru kom hem på måndagen och inspekterade de yngre hönsens lägenhet log hon, och jag blev månadens favoritmake! Efter helgen kände jag mig avslappnad och utvilad, och sorlet i mitt huvud hade tystnat.

/Terry Evans

Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans 

Klicka på bilderna nedan, om du är nyfiken på vad jag har för mig när jag inte skriver här på bloggen:

Jag satt här och funderade på vad jag skulle skriva om. Sen tänkte jag: Jag undrar hur andevärlden ser på oss i vårt dagliga liv. Har de sinne för humor?

Plötsligt hörde jag en röst säga: Det är klart vi har! Och sen kände jag Ascalas närvaro. Han började tala till mig: Vi tycker det är förundrande hur människor ber till en högre intelligens för vägledning, och talar om för oss att de är redo att lyssna. Det är ganska komiskt för oss att sen iaktta dem när vi erbjuder vägledning och hur de reagerar. De kan till exempel säga: ’Nej, jag vill inte ha det så! Det var inte vad jag bad om.’

Det kan vara så underhållande ibland, när vi iakttar det från ovan! Människans natur kan vara så motsägelsefull; extremt lustig och tragisk. Det förundrar oss hur ni vrider och vänder på informationen, för att försöka hitta ett lättare sätt, när ni inte vill acceptera den vägledning vi erbjuder.

För att använda dig som exempel, Terry: Vad vi skrattade när du planerade att gifta dig för andra gången. På tre olika sätt talade vi om för dig att relationen inte skulle fungera, du och din partner var ju inte kompatibla! Ditt svar var: ’Jag fixar det!’

Människans beteende kan kallas livets teater. Det kan vara en komedi, ett drama, en kärlekssaga etc. I synnerhet när människor blir förälskade. Så snart det händer anropas vi genast och får frågan: ’Kommer det att vara för alltid?’ Ibland ler vi bara och ibland skakar vi på huvudet i misstro. Vi frågar oss: Vad här hänt med er och ert eget ansvar, att vara tålmodiga och ge det tid? Kärleken måste vårdas och jobbas på om man ska hitta en medelväg.

Vi finns här för att vägleda er om vi anser att ni är på väg åt fel håll. Ibland gör vi inte det, när ni måste förstå något på egen hand. Men när vi faktiskt erbjuder vägledning är det många av er som aldrig lyssnar. Ni fortsätter bara göra samma misstag om och om igen. Det spelar ingen roll hur intelligent du är. När du drar iväg åt olika håll och tror du kan fixa allt på egen hand, iakttar vi bara tålmodigt, och inväntar ögonblicket när du kommer tillbaka och ber om hjälp för att du avvikit från din livsväg. Vi kommer inte ge upp hoppet om mänskligheten, inte ens när egot tar över.

Det är på tiden att människor slutar skicka kravlistor på vad livet ska innehålla och vad vi bör ge dem. Precis som du, Terry, du har slutat skicka krav och överlämnat en stor del av kontrollen till oss.

Att göra misstag är en del av läroprocessen, och när vi lär oss av våra misstag blir det möjligt för oss att gå vidare; acceptera och lära oss fortsätta vår resa. Så mänskligheten är en teater, och det är människans val och ansvar vad den teatern ska handla om.

Vi gör vårt bästa här uppe. Vi har ofta möten om vad vi bör göra med olika situationer eller personer. Sen sänder vi ut tankar eller frekvenser som dyker upp i deras sinnen, för att ge dem en möjlighet att nå egen insikt.

Att lära sig lyssna på det man insett om sig själv och sen agera, att lyssna med sitt hjärta och inte egot, är vad som transformerar mänskligheten. En del människor frigör sig aldrig från sina dramer, för den transformationen innebär delvis att du måste vara ärlig och ta hand om dig själv.

Terry, jag är en symbol för den högre intelligensen, som har varit din konstanta följeslagare genom livet. Jag och mina gelikar har trätt fram när du har behövt vägledning, när du har tappat bort dig på vägen. Grey Owl är ytterligare ett exempel på den intelligensen, och han tog med dig på en resa i vildmarken inom dig. Han hjälpte dig skapa struktur och det gav dig mer harmoni.

Vårt enda syfte är att hjälpa människosläktet och att hjälpa er uppfylla er individuella livsuppgift. Inte ens vi kan kalla oss perfekta, men vi vägleder er tillsammans från andevärlden. Vi samarbetar för att hjälpa mänskligheten utvecklas. Om människor uppfyller sitt syfte i livet kan de spela sin roll i mänsklighetens evolution, i stor eller liten skala.

Jag hör sen Ascala skratta och säga: Jag kommer att besöka dig igen!

/Terry Evans

Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans 

Klicka på bilderna nedan, om du är nyfiken på vad jag har för mig när jag inte skriver här på bloggen:

Ascala har kommit till mig under de senaste veckorna. Vi har haft pågående diskussioner angående hur jag hanterar mina känslor och reaktioner som uppkommer då personer behandlar mig på ett orättfärdigt sätt. Ascala sa till mig: När du får en reaktion är det väldigt viktigt för dig att ta ett steg tillbaka och observera dina reaktioner och de känslor som du har inom dig.

Sedan fick jag en olustig känsla. Vart är han på väg med detta? Det gjorde att jag kände mig lite obekväm. När vi har dessa konversationer är det som om jag spelar ett kortspel med honom. Det verkar som om han alltid har den vinnande handen!

Några dagar senare talade jag om denna situation med en vän, och han frågade mig: Vad vill du ha, rättvisa eller hämnd? Han bara lämnade mig med dessa ord. Jag tänkte: Vad är skillnaden mellan rättvisa och hämnd? Under några dagar så kunde jag inte förstå det. Jag var fortfarande påverkad av reaktionen som jag hade på grund av de missgärningar som personerna hade gjort. Min reaktion var en tyst ilska. Det var intressant, för denna ilska började göra att jag inte såg situationen på ett tydligt sätt. Då började jag inse att jag var tvungen att göra något, då det påverkade mig på ett negativt sätt.

Ascala kom tillbaka, och han sa: Jag har redan visat dig vad resultatet blir gällande denna situation. Rättvisa kommer att skipas då de personer som är involverade i denna situation kommer att bli sina egna offer. Det de har gjort mot dig och det sätt som de har behandlat dig på kommer att få dem att, symboliskt talat, dö av sitt eget svärd. Han fortsatte: Kommer du inte ihåg de saker som jag har lärt dig? Att det finns en universell lag, den universella rättvisan. Oavsett vad vi gör, bra eller dåligt, kommer det att bli vedergällning!

Jag förstod hans kloka ord, men de hade inte riktigt nått mitt hjärta. När han gav mig dessa insikter stod han på lite avstånd och observerade mig. Jag kunde se honom, och jag kunde känna hur han tänkte: Hur kommer Terry att hantera denna utmaning med att möta sig själv?

Under en av mina dagliga meditationer ville han att jag skulle följa med honom. Vi följde min flod i meditationen, och så kom vi till en bro. Då vi stod och tittade på floden då den strömmade mot bron såg jag de här personerna som fördes fram i vattnet. När floden fortsatte under bron och över kanten och omvandlades till ett vattenfall, hade vattenfallet tagit kontrollen. Det störtade ner i floden som fortsatte nedanför, och långt borta kunde jag se dessa personer flyta i vattnet. De var förbluffade och chockade, och inte riktigt vid medvetande.

Vi kom fram till vattnet och Ascala sa till mig: Vill du hjälpa dessa personer som flyter i vattnet att ta sig till stranden? Han ställde mig denna fråga tre gånger, och tre gånger svarade jag nej. Jag ville inte hjälpa dessa personer. Sedan hände något med mig. Jag tog personernas händer och tog dem tillbaka till stranden.

Ascala vände sig mot mig och sa: När du gjorde denna handling även fast du inte ville, frigjorde du dig själv från din egen reaktion. När någon skadar dig medvetet och du känner denna ilska och besvikelse, om du inte frigör dig själv från den så har den personen uppnått sitt syfte. De är vinnaren! När du gick ner i vattnet och du drog upp dem därifrån, frigjorde du dig själv från de negativa avsikter de hade om att skada dig. Varje gång du reagerar starkt gentemot en annan person ökar du bara den negativa energin som den här personen skickade till dig. Om du inte släpper taget kommer du att fortsätta vara dess fånge. Varje gång någon gör något med ett negativt uppsåt kommer den universella intelligensen att komma ikapp dem, på ett eller annat sätt. När du nu lämnar dessa personer där de ligger vid stranden ger du dem också ett val om de vill stanna där eller om de vill gå tillbaka in i sina känslor. Valet är deras, det är inte ditt ansvar.

Med ett leende fortsatte Ascala: Jag såg på ditt ansiktsuttryck hur svårt det var för dig att följa mitt råd, men då du kämpade med dina känslor och tog det beslutet vann du makten över dem. På det viset så blev du vinnaren, inte de personer som ligger på stranden. Du gjorde rätt val. Nu kan du gå vidare.

Det var dags för Ascala att gå, och han sa: Du kommer att höra från mig igen! Jag ska gå och fiska i din flod, och se vad mer för fisk jag kan få!

/Terry Evans

Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans 

Klicka på bilderna nedan, om du är nyfiken på vad jag har för mig när jag inte skriver här på bloggen:

Jag sitter här och pratar med Elodie och funderar på vad vi ska skriva om nu. Hon berättade att hon hade hört den här låten av Bobby McFerrin: Don’t Worry, be happy.

Då mindes jag en film som många känner till, kallad Ett Herrans Liv. Dess innebörd var satirisk. När jag först såg den tänkte jag Kan detta vara en skymf, respekterar vi inte Jesu liv och det som ledde till korsfästelsen?

När jag sedan tittade på filmen började jag att skratta. Jag skrattade inte åt kristendomen, jag skrattade åt mig själv. Den handlade bara om människor och hur de reagerar och det var gjort på ett sådant intelligent sätt! Handlingen berörde mig, det var en parodi på livet. Även om det stundtals verkade överdrivet tyckte jag att dess humoristiska och tragiska sida visade hur människor verkligen kan uppföra sig, och uppför sig, på många sätt.

Det mest fantastiska var att människor från samhällets alla skikt såg den, både unga och gamla! Efter alla dessa år är den fortfarande ihågkommen, för att den var rolig. Den berörde människor. Den öppnade upp alla sidor hos mig när jag såg den. Jag skrattade, den fick mig att inse att jag går över gränser och går för långt ibland.

En sak som den visade mig är berättelsen om vardagen – alla olika saker som vi möter och alla de olika sätt som vi människor reagerar på. Vi är alla individer; vi skrattar eller gråter inte alla över samma saker. I Ett Herrans Liv bidrog varje karaktär med något och visade något särskilt.

När jag skriver det här minns jag när jag var sju år gammal och var på barnhem. Varje söndag var vi tvungna att gå till kyrkan minst två eller tre olika gånger. Jag var så uttråkad! Jag hade ingen aning om vad prästen talade om, särskilt inte när han höll sin predikan. Tiden gick så långsamt! En sak som jag faktiskt kommer ihåg är Fader vår. Briljant! Enkel! Effektiv! För mig är den ren poesi.

Det tog många år för mig att förstå kraften i en bön. För mig handlar inte en bön om ett krav på att allt omkring mig ska ändras. För mig handlar en bön om att lära sig hantera och förstå saker utan att döma, så att jag kan reagera och handla på ett mer öppensinnat sätt. Under våra böner ber vi ibland denna högre makt att ändra allt åt oss. I mina böner idag ber jag endast om att få bli guidad i vardagen, utan krav.

En sak har jag lärt mig om vardagen: Om jag kan tacka mig själv och den högre makten för vad som än har erbjudits, gör det att jag känner acceptans. När jag accepterar saker kan jag få en större förståelse och jag kan finna en lösning.

När jag skriver det här sitter jag än en gång framför Tv:n och tittar på Ett Herrans Liv. Vilket kraftfullt budskap den sänder ut! Ett budskap om hur lika vi människor är på så många sätt, men återigen så olika! Är det detta som Jesus menade när han talade om tolerans och acceptans? Det finns saker som vi kan förändra och det finns saker som vi inte kan förändra.

Förresten: Jag lär mig fortfarande. Jag har inte lärt mig att bemästra detta själv ännu! Jag hoppas att denna resa aldrig tar slut för min del. Ibland säger jag till chefen däruppe: ”Inte idag, jag är för trött!” Och ibland tar det ljuset ett steg tillbaka och ger mig lite mer tid, tålamod och tolerans. Vad som också kan hända är att det säger: ”Nej, det är bättre att du fortsätter i den riktning som du går.”

Det ljuset som jag kallar för Ascala är ironiskt. Han är rolig, älskar att reta mig och slår mig alltid i huvudet med en hammare om han tycker att mitt ego har gått för långt. Det visar mig vilken roll jag spelar i parodin kallad Ett Herrans Liv. Det är en berättelse om livet.

Människor försöker fortfarande att korsfästa varandra för att de inte har samma tro. Vad jag lär mig att göra är att acceptera att alla har olika tro. Det viktigaste är att det fungerar för dem och att det låter ljuset komma igenom.

/Terry Evans

Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans 

Klicka på bilderna nedan, om du är nyfiken på vad jag har för mig när jag inte skriver här på bloggen:

Jag minns en gång för många år sedan på Island, när jag lyssnade på en föreläsning om gamla själar. Jag frågade dem: Vad är gamla själar? Jag förstod inte svaret som jag fick. Kanske var jag inte redo att höra svaret vid den tidpunkten.

Under några månader nu har jag funderat över varför jag föddes med den här förmågan att känna av andevärlden i väldigt tidig ålder, även om mina förmågor som barn inte var lika klara som de är nu. När jag sitter här på kontoret och skriver denna text frågar en kollega plötsligt: ”Hur är det med begåvade barn?” Ett väldigt tydligt exempel på detta är Mozart. Han förstod hur man kunde komponera symfonier vid en väldigt tidig ålder. Ett annat exempel som jag kommer att tänka på är filmen The man who knew infinity, som handlar om en man på det tidiga 1920-talet som kom från Indien. Han kunde lösa matematiska problem på en väldigt hög nivå, utan att ha fått någon formell utbildning. Andra exempel som kommer till mig, om vi tänker på andlighet, är Malala Yousafzai och Mahatma Gandhi.

När jag tänker på de exempel som jag har gett tänker jag på gamla själar. De uppvisade talanger och gåvor som barn, men vissa av de här gåvorna kom inte upp till ytan förrän under senare år, så som det var för Mahatma Gandhi. Jag tror personligen att de personer i de exempel som jag har gett kunde inse att de hade en talang som var före deras ålder, genom vilken omständighet eller situation de än fann sig i. De hade därför ett uppdrag att visa denna talang även om de inte var medvetna om att de gjorde det. Jag tror att de var budbärare som hade återfötts.

Ingen kommer någonsin att veta hur många de har berört och inspirerat i världen med sitt arbete. Till exempel inspirerade Gandhi mig genom sitt arbete, då han störtade det brittiska imperiet utan våld eller krigsföring. Jag tror att de personer som jag har skrivit om här har påverkat otaliga miljoner människor. De var i själva verket gamla själar som kom tillbaka till vår jord för att dela med sig av sina förmågor och sin begåvning, vilket skulle påverka världen och ge upplysning. Vilket de gjorde! Deras historia, deras liv och det de har gjort här tror jag kommer att fortsätta i oändligheten. Under min livstid har Gandhi gett mig ett väldigt tydligt budskap: Att inte ge upp. Allt är möjligt. Ibland kan något som verkar vara onåbart bli verklighet.

Jag måste vara tydlig med att poängtera att jag inte liknar mig med dem, men jag kan ibland ställa mig frågan: Varför föddes jag med de gåvor som jag har? Så många har en sådan talang, att om de skulle använda den så skulle de spela en väldigt stor roll i att förändra den värld som vi lever i. Med det sagt, så kommer jag aldrig att få veta vilken betydelse det har då jag tillåter mig själv att vara en kanal för andevärlden i min roll som medium, och gör det arbete som jag gör å deras vägnar. Jag skulle inte ens kunna börja att göra en beräkning, för jag vet helt enkelt inte. För mig, med min naturliga intelligens som är en del av att vara ett medium, är det något som jag måste göra och jag är driven till att göra det. En intressant faktor dock, är att när andevärlden använder mig som en kanal så informerar de väldigt ofta mottagaren om de talanger som den har. Talanger som för många har legat slumrande och som har varit okända för personen.

Jag kan se tillbaka på mitt liv på personer som jag har mött i mitt arbete som medium, vilka har varit oräkneliga, och jag kan möta en del av dessa personer igen och de säger: ”Det arbete som du gjorde å andevärldens vägnar, genom att vara en kanal, väckte något inom mig och hjälpte mig att finna mitt syfte. Det hjälpte mig att förstå vad jag ska göra med mitt liv.” För mig är det en påminnelse om att fortsätta göra det arbete som jag gör.

I ett avseende är världen en mycket mindre plats nu, men befolkningen ökar i antal. Det är därför jag tror att gamla själar återföds till jorden, till varje del av livet som behöver påverkan och som kan bidra till att kunna ge upplysning åt individen. Det är därför orden andlighet och medvetande har hamnat i förgrunden.

Jag tror att vi kommer att upptäcka att många barn i den här tiden är gamla själar i ett barns kropp, som har återfötts för att de har ett särskilt uppdrag. Några av dem kommer att arbeta med vetenskap, konst, litteratur, sport, miljö, att förstå djurriket, etc. etc. Bland dem kommer vi att se andliga ledare som kommer att träda fram och hjälpa mänskligheten att komma ut från skuggorna, och på det viset ge oss upplysning. Jag undrar vilka gamla själar jag kommer att komma i kontakt med. Kanske kommer jag inte att känna igen dem, men jag kommer att kunna känna den påverkan som de har på mig.

/Terry Evans

Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans 

Klicka på bilderna nedan, om du är nyfiken på vad jag har för mig när jag inte skriver här på bloggen:

Jag kan avlägga mina nyårslöften, men jag kan inte alltid hålla dem. Man vet aldrig… det oväntade sker alltid i vårt dagliga liv, vilken form, skepnad eller storlek det än tar.

En sak som jag verkligen önskar åt mig själv är att jag kan lära mig att leva och fokusera mycket mer på en dag i taget. Jag hoppas att jag kan bli mer öppensinnad och mer flexibel. Jag skulle också vilja lära mig att bli ännu bättre på att möta nya saker och situationer som kommer i min väg.

För många år sedan insåg jag att det finns en ganska dogmatisk sida i min personlighet. Jag behöver denna dogmatiska sida ibland för att sätta gränser när det är nödvändigt. Ibland kan jag gå över den gränsen och bara vara envis. Under min resa genom livet förstår jag mer och mer att vara dogmatisk är ett verktyg som man kan använda sig av oavsett. Ju mer jag har lärt känna mig själv, ju mer har jag fått en känsla av frihet att kunna vara den jag verkligen är.

Varje ny dag är en gåva; den erbjuder något i många olika former. Vad än varje dag erbjuder, är det en utmaning och det ger dig möjligheten att lära dig och hantera nya saker. För mig är vardagen livets klassrum. Det är där jag anser att vi gör vårt riktiga arbete. Självklart möter jag också saker som inte är så trevliga. Vissa dagar är jag inte redo att hantera det direkt, det behöver bara lite tid.

Jag hoppas att jag kan förbättra mig genom att inte förvänta mig omedelbara svar på mina problem. Jag vill vara i flödet mycket mer! Det är en vacker stund för mig när jag bara kan stanna upp, tömma mitt sinne och rensa ut mina frågor och krav kring hur allting kommer att bli i framtiden. Det är så jag finner min stjärna, de kallar den Davidsstjärnan.

Det finns en berättelse i bibeln om David och Goliat. Återigen finner vi en herdepojke, och vapnet han använde för att skydda sig själv från vargarna och de vilda djuren var en slangbella. En dag möttes Israeliterna av sina motståndare. Jag minns inte vilka det var, filistéerna? Från deras led steg denna mäktiga krigare fram, hans namn var Goliat. Han var gigantisk! Enorm! Han utmanade vilken som av Israeliterna att komma fram och möta honom i en strid. Ut ur deras led kom David, herdepojken med sin slangbella, och utmanade Goliat. Goliat skrattade och hånade Israeliterna; är det här allt ni har att erbjuda? David använde sin slangbella och var vinnaren av utmaningen. Goliat låg bara död!

När jag tänker på den historien tänker jag på de många otäcka saker som har kommit fram och utmanat mig. I vilken form de än har visat sig så har jag kunnat möta några av dem, medan andra har tagit längre tid. Varje gång som jag har mött utmaningen har jag blivit starkare och känt mig mer lugn. När jag möter en utmaning måste jag lita på ljuset inom mig, jag måste gå in i ödmjukhet utan att veta hur utgången blir först.

Kanske kan vi använda berättelsen om David och Goliat som en symbol: ödmjukhet mötte ego, ödmjukhet mötte rädsla, och när vi använder ödmjukhet kan vi finna det där ljuset, modet och tilliten. Om jag inte möter en Goliat då och då så skulle jag inte växa. Att möta de där utmaningarna när någonting som detta stiger fram gör att jag kommer närmare mig själv och mitt inre ljus. När jag möter dessa utmaningar blir de så småningom en gåva.

När jag skriver om det här delar jag med mig av mig själv. Genom alla utmaningar och budskap som jag har mött så följer jag min väg en dag i taget. Där det finns mörker finns det ljus, och där det finns ljus finns det mörker. Det är en del av livet som vi inte kan ta bort! Bara lära oss att acceptera och förstå.

Till alla människor som har besökt min blogg och Facebook-sida och som har erbjudit sina kommentarer och sin sanning: Jag säger tack och tack för ert stöd, i vilken form ni än har gett den, till mig eller till Gamla Byskolan!

Jag önskar er ett Gott Nytt År!

/Terry Evans med personal

Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans 

Klicka på bilderna nedan, om du är nyfiken på vad jag har för mig när jag inte skriver här på bloggen:

För mig handlar julens budskap om berättelsen om Jesus. Jag tycker att det är en underbar historia om hur Josef och Maria endast var vanliga människor som kom från enkla förhållanden. Så varför valde han dem, denna högre makt som vi kallar Gud och som har många olika ansikten? Såg de sig själva som andliga? De var till synes endast hårt arbetande människor, som gjorde det bästa de kunde utav sina liv. När de kom till Betlehem efter en lång resa var stallet det enda ställe som de kunde hitta.

De tre vise männen intresserar mig också! En profet sa till dem att en kung skulle födas, men för att hitta den här kungen var de tvungna att blicka upp i skyn och följa stjärnan. Kan inte det gå att likna med oss, i vår värld? Stjärnan symboliserar att om vi följer ljuset kommer det att ta oss dit vi behöver gå. Det sade dem vart de skulle gå och de hade med sig gåvor av guld, rökelse och myrra. Nästa gång du möter något oväntat som erbjuder dig en gåva som inte behöver köpas eller slås in i papper, ta emot den!

Ängeln Gabriel visade sig för herdarna som vakade över sina flockar under natten. Gabriel uppenbarade sig och sände dem ett budskap: ”En kung kommer att bli född. Om ni följer stjärnan, som är ljuset, kommer ni till ett stall och ni kommer att hitta denna kung i en krubba.” Herdarna var livrädda; de visste inte hur de skulle reagera. Det är så som många av oss reagerar idag när en budbärare från andevärlden visar sig och erbjuder oss vägledning. Hur ofta är vi inte rädda och vill skjuta den här uppenbarelsen åt sidan? Uppenbarelsen säger oss att det kan hända något speciellt i våra liv, även om vi bara är vanliga människor. Jag måste skynda mig att tillägga: de kom i det magiska numret av tre. Av egen erfarenhet då jag mött varelser från de högre nivåerna så visar de sig också som tre.

Så kom de till Betlehem, hittade stallet och ledstjärnan sken över det. Vad är det här för plats för en profet eller kung att föddas på, som senare i livet skulle ge de mäktiga orden: ”Guds rike finns inom er.” Det vägledande ljuset har verkligen bevisat det för mig.

Den gudomliga kraften som lever inom mig är inte bara en extern källa. Den högre intelligensen som jag förstår den är ganska smart. Oavsett kultur eller andlig tradition skickas alltid en profet som kommer att bli igenkänd och förstådd gällande hur de ser på livet. Vilket budskap skickar denna intelligensens kraft?

Jag minns att jag älskade berättelsen om Jesus när jag var barn, även om jag inte riktigt förstod dess filosofi. Men när jag blev äldre öppnade sig mitt hjärta, och jag kunde anamma andra kulturer och andra sätt att se andevärlden på, till exempel Buddismen. Det är en filosofi som jag känner mig väldigt bekväm med, samma sak med aboriginerna som har strövat omkring i Australien under oräkneliga århundraden! De har sina uppenbarelser som för mig är magiska! Jag skulle kunna fortsätta i en evighet…

När jag har tagit till mig dessa filosofier och inte har försökt att förstå dem har jag lärt mig en sak: om en filosofi inte är påverkad eller infiltrerad av politik, med betydelsen att du måste tro på det ena och du måste tro på det andra, hjälper det varje individ att hitta och komma i kontakt med sitt högre jag.

När vi tänker på julen och att utbyta gåvor: ger vi de här gåvorna för att de kommer från vårt hjärta, eller köper vi de här gåvorna för att vi tror att vi måste det? För mig kommer den största gåvan någon kan ge mig från hjärtat. När jag får något som kommer från någons hjärta innehåller det en känsla av kärlek. Kärlek, i alla former, kommer från Gud, oavsett hur du ser den Guden.

Oavsett hur detta julbudskap påverkar dig är min önskan att det kommer att beröra något inom dig, motivera dig och inspirera dig, och göra att du kommer i kontakt med den högre makten oavsett hur den visar sig. Jag kommer ihåg när jag var i ett klassrum för några år sedan, en vän till mig var lärare. Hon visade mig runt i klassrummet och hon hade de här orden på väggen som jag aldrig kommer att glömma: Vi är alla Guds barn som lever under samma himmel.

Det här julbudskapet sänder jag från mitt hjärta. Jag vill erbjuda dig en julklapp som kommer att öppna upp något inom dig; kanske en insikt eller en önskan, i vilken form som helst. Det kommer att stödja dig då du vandrar din väg genom livet. Jag hoppas att du kan se din stjärna i himlen som du kan följa för att komma närmare dig själv och ljuset inom dig.

Det finns inga speciella människor för Gud, bara människor. Oavsett om man är en kung eller en ensam herde, alla var inbjudna till julfesten!

GOD JUL FRÅN OSS I FANTHYTTAN, OCH TACK FÖR DITT STÖD UNDER ÅRET!

/Terry Evans med personal

Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans 

Klicka på bilderna nedan, om du är nyfiken på vad jag har för mig när jag inte skriver här på bloggen:

Att bemöta mina känslor är enkelhet för mig, för att de ibland kan vara så starka och skapa en reaktion inom mig. Jag försöker att inte låtsas om dem, fördröja det hela och säga Jag behöver lite mer tid att acceptera denna känsla.

Förra lördagen mötte jag en känsla som jag inte kunde rymma ifrån. Denna känsla hade presenterats till mig vid flera tillfällen. Jag visste att det var dags att ta itu med den. Innan jag insåg det kom Ascala och sa: ”Är du nu redo att acceptera känslan som jag sänder dig?” Jag svarade: ”Jag tänker försöka.”

Plötsligt blev denna känsla en bild, men bilden förvandlades till tre lådor, där varenda en väldigt tydligt visade mig tre olika perspektiv. Efter det plockade Ascala upp dessa lådor och la dem i en endaste låda. ”Dessa tre insikter, som jag erbjuder dig, erbjuder jag dig så att du ska kunna sätta en gräns.” Jag förstod vad han menade, men min känslomässiga reaktion och logiken hoppade in och de krävde en omgående lösning. Sedan hörde jag hans röst: ”Nu håller du på igen, Terry! Du vill ha svaren nu. Enda sättet att du kan förstå vad jag säger är att ta itu med det en dag i taget. Tillåt processen att arbeta åt dig, men inte på det sätt som du kräver nu.”

“Vilken process menar jag? Jag menar upplysning, som kommer från självinsikt. Jag kan erbjuda dig en liten bit varje dag. När du hamnar i en känslomässig reaktion eller logik kompliceras saker och ting så mycket! Försök att lösa problemet och fixa det här och nu. Här är jag, din guide, den som du egentligen ska lita och tro på, men jag kan inte närma mig dig när du befinner dig i en känslomässig reaktion. Du reagerar så starkt och stänger ute mig! Då är vi verkligen på olika frekvenser. Och så säger du VAR ÄR DU? Men jag är fortfarande kvar och väntar på att osäkerhetens dimma ska upplöses. Det är då som du kan komma i kontakt med mitt ljus igen och dörren öppnas, än en gång. När kommer de ifrån din dimension förstå att enda sättet att hålla livet enkelt är en dag i taget?”

”Ibland observerar vi er alla, och medan vi gör det kan ni sitta fast i osäkerhet och rädsla. Emellanåt vänder vi oss mot varandra här uppe och säger De har hamnat där igen…Men då och då måste ni bemöta dessa reaktioner, för om ni inte gör det kommer ni inte att se det positiva eller det negativa. Jag förstår verkligen din reaktion från senaste lördag och inser att den gjorde dig osäker.”

”Då och då behöver du denna tid av sårbarhet för att öppna upp och förstå vad vi, guiderna, försöker att säga. Jag är glad över att kunna säga att du har tagit ett beslut kring hur du tänker ta itu med situationen du mötte. Var bestämd! Som jag sa till dig denna lördag: Med varje dag som går kommer du att få svaren och visas en väg framåt, som är rätt för dig. Det kommer inte alltid från mig, men det kommer att komma från människor som du träffar. Ibland kan dessa människor som du möter bara säga några få ord som kommer att erbjuda dig en nyckel. Det kan också vara något du har läst i en bok, hört i en låt eller något som kommer från ett barns röst.”

”Barn håller alltid saker och ting enkla, de komplicerar inte saker såsom vuxna gör. Det är precis som när jag visade mig själv för dig i dagsljus för många år sedan. Där var jag, precis framför dig och inte i ditt sinne, vilket i er värld kallas för extern eller projicerad klärvoajans. Medan jag stod där, inför dig, kunde du se min hudfärg och en tibetansk munks kläder. Tankarna jag sände dig telepatiskt tog bort din rädsla. Kärleken jag sände dig öppnade bara upp ditt sinne och ditt hjärta. Du och jag kommer aldrig att glömma denna dag! Det höll du enkelt; du bara tog emot det jag gav dig och fortsätter att göra så. Om ni inte fick kämpa, vad skulle ni lära er då, vad skulle det tjäna till?”

”Nästa gång du möter en situation som du inte vet hur du ska hantera eller som skapar en stark reaktion: Förvänta dig inte omedelbara svar utav rädsla, panik eller förvirring! Ta itu med det en dag i taget för att kunna ta emot svaret som du är ute efter. Det kommer att ske genom självinsikt.”

Och med ett leende säger Ascala: “Du kommer att höra från mig, Terry! Vi har mer arbete att genomföra…”

/Terry Evans

Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans 

Klicka på bilderna nedan, om du är nyfiken på vad jag har för mig när jag inte skriver här på bloggen:

Under min senaste konversation med Ascala tog han upp många punkter. Hans särskilda oro var att vi springer innan vi har lärt oss att gå.

Nu säger Ascala: “Vi i andevärlden hör människors rop på hjälp varje dag. Speciellt när de börjar komma i kontakt med och inse att de har någon sorts mediumpotential. Väldigt ofta börjar de tro att de är mycket större än resursen de faktiskt har. När de har bråttom, inte tar sig tid och tror att de är kapabla att göra mycket mer än vad de verkligen kan är det vi, som med stor sorg ser hur deras ego tar över. När det händer stänger de dörren till alla sorters hjälp eller vägledning som vi ger dem. Denna vägledning kan ofta komma i form av en varning.”

Han fortsätter: “Vissa av dessa människor går till medium, och när de får ett budskap från ett medium som inte går ihop med hur de vill att saker och ting ska utvecklas, stänger de dörren till oss. De vill uppnå målet och vill utvecklas snabbare än deras sinne och känslorna kan klara av. Ofta resulterar detta i att de mår dåligt. De har inte lärt sig att skydda sig själva, har inte bett om vårt stöd. Vi, andevärldens åskådare, förvrider ansiktena när vi ser dem ramla i egenhändigt gjorda fällor. De glömmer bort att de har valts ut för att arbeta åt oss, som en neutral kanal, och det är för sent när de inser att de tillät sitt eget ego att ta över. Vi diskuterar deras fall i andevärlden, men alltför ofta ignoreras budskapen vi ger dem, vi stängs av. Ironin i det hela är att när de väl fastnar i självförvållade situationer finns det dem som skyller på andevärlden eller tar till klena ursäkter och påstår att det var oönskat eller negativa energier som fick dem att göra det. Energierna de pratar om kommer inte från andevärlden, de kommer inifrån de själva. I extrema fall har det haft en allvarlig effekt på deras välbefinnande och de tappar kontakten till sig själva, såsom vi har observerat deras resa.”

Ascala säger också: “Det finns dem som fastnar i sitt tankesätt. Vi, i andevärlden, vet att ni inte kommer att få allting rätt. Det förväntar vi oss. När vi observerar någon vars livsuppdrag är att vara medium eller healer, och de har gått vilse och börjar projicera och skylla allt och alla andra blir hålet de hittar sig själva i bara djupare och djupare. Vi läser väldigt ofta era annonser i tidningar och på nätet, och vi blir oroliga kring texterna som vi läser: Kontakta mig, jag kan visa dig vägen, fixa ditt liv och lösa alla dina problem! I er värld finns det inte ett medium som kan hålla ett sådant löfte. När vi hör dessa ord har just de människorna blivit större än det de egentligen kan göra. Vissa av dem är så låsta i sina tankesätt att de inte längre hittar vägen. Vi försöker att ta kontakt med dem genom drömmar och känslor, men väldigt ofta viftar dem bort sina känsloupplevelser, för att de inte är redo att inom sina egna sinnen ta in och känna av att de har gått vilse. Vägen till att bli healer eller medium är att arbeta å andevärldens vägnar och det är en livslång resa. Ingen kan säga Nu är jag framme! Inte heller du, Terry!”

Han fortsätter: “Vi hör era böner dagligen, när ni kommer till oss och ber om vägledning och skydd. Men ni inser inte att den största fienden vi har är vi själva. Vi, från andevärlden, arbetar så hårt med att kontakta denna kraft inom er som alltid tar er tillbaka till samma situationer, om och om igen. Varför fortsätter ni med att hamna i samma situation i er vardag i er värld? Medan vi sänder hjälp på många sätt ställer vi oss själva frågor som Varför lyssnar de inte? Varför var de inte redo att ta emot? Men då inser vi att ni fortfarande är låsta i att vilja göra det på ert sätt och inte är redo att göra arbetet för att befria er själva från tankesättet och inställningen som leder er tillbaka till samma ställe.”

Medan jag, Terry, lyssnar på Ascala och orden han ger påminns jag att resan jag befinner mig på varar en livstid. Jag tror inte att vi någonsin uppnår en nivå där vi kan säga Nu har jag kommit fram.

Ascala hoppar in: “Som du vet, Terry, har det funnits tillfällen då du har tappat vägen. Ibland har du befunnit dig i svåra situationer, skapade av ditt ego. Jag hörde dig, men du aktiverade inte eller använde dig inte av informationen jag gav dig. Och som du säkert minns, Terry, tog det dig lite tid att hitta vägen tillbaka. En sak, som mänskligheten måste komma ihåg, är att det är viktigt att göra fel. Det har du, Terry, och på många sätt har du inte behövt göra om samma misstag. Ibland har du lärt dig av det och ibland inte. Det är första lektionen, som jag vill erbjuda för att veta hur man skyddar sig själv. Jag vill lämna dig och dina läsare med dessa tankar, och vår förhoppning i andevärlden är att punkterna vi har tagit upp kan bli användbara verktyg och utrustning vad gäller nästa steg på er resa.”

Han ler och går mot ljuset. En del av hans essens och kraft tar han med sig, och den andra delen ger han till mig så att dessa ord en dag kan bli del av min verklighet. Efter det hör jag, Terry, följande ord i mitt öra: ”Jag kommer att återvända, men jag berättar inte för dig när.”

/Terry Evans

Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans 

Klicka på bilderna nedan, om du är nyfiken på vad jag har för mig när jag inte skriver här på bloggen:

Varje dag får jag telefonsamtal från människor som har öppnat upp mot andevärlden utan någon övning eller förberedelse. De har ingen struktur eller något ramverk kring var de ska börja. När de öppnar upp inser de inte begränsningarna. När de går över de här gränserna tar det dem till okända platser i deras sinnen, som de inte känner igen. De har varken kunskapen eller erfarenheten för att kunna hitta en väg ut från denna mörka plats. På många sätt är det svårt för dem att komma tillbaka till någon form av verklighet. De känner sig fångade, och finner sig sedan i ett tillstånd av panik. Det är då de tar kontakt med mig, eller någon som gör samma arbete som jag, och ber om hjälp. De säger: ”Jag sitter fast, jag vet inte vad jag ska göra!”

Det jag skriver om kan hända av olika anledningar. Till exempel, när jag går in i ett hus kan jag plocka upp minnet av allting som har hänt där, dess historia. Jag kan känna det positiva och det negativa. Om den negativa energin som är där är starkare än den positiva kan den negativa energin bli en kontrollerande faktor i huset, och det kan ha en påverkan på familjedynamiken och de som bor där. Om en oerfaren person har öppnat upp, medvetet eller spontant, kommer de att plocka upp denna energi och den kommer att sändas ut genom deras egna känslor. Därför kommer de inte att kunna spåra eller identifiera denna yttre negativitet. När de upplever denna negativitet kommer de att påverkas av dess influenser, och de kommer att tro att det är deras egna känslor. Resultatet kan bli att deras välbefinnande påverkas starkt. Till exempel kan de uppleva humörsvängningar i sin helhet. Om detta fortsätter så hamnar personen så småningom i ett kaos, och detta kaos kommer att öppna upp för ännu mer negativa frekvenser. När vi är i den här sinnesstämningen kan vi också dra till oss andar som har fastnat mellan de två världarna, här och nu och andevärlden.

Jag har arbetat med husreningar under många år, och jag har mött situationer där andar, efter att de lämnat det här livet, inte har kunnat se ljuset. Många gånger söker de då efter en person som är öppen, och då det händer blir personen de förbinder sig till deras värd. Värden förstår många gånger inte ens vad som har hänt. De börjar tro att allt de ser och känner hör till dem själva. När denna förbindelse har blivit gjord kan anden låtas leva ut sina känslor och sitt kaos i den här verkligheten. Väldigt ofta börjar anden visa sig själv för sin värd genom att skicka bilder och känslor, även när värden sover, genom att använda drömmar som ett verktyg. När en ande hålls fast i sin egen sinnesstämning kan de inte se eller känna ljuset, andevärlden, och den hjälp som det ger. Det gör att de kan leva ut sina egna draman och känslor som de upplevde i den här livstiden på jorden.

Några andar som jag har mött har en stark vilja, och de måste bemötas och behandlas med försiktighet. De är rädda för att gå ut i det okända, när de inte vet vad de kommer att möta. De kan vara väldigt bra på att manipulera. Denna påverkan kan, i extrema fall, göra att man finner sig själv i ett hörn och i psykologisk och känslomässig förlamning. När jag ser tillbaka, inser jag att väldigt ofta då jag har mött andar har de inte kommit för att skada mig, de har kommit för att ge mig stöd.

Det jag har skrivit så här långt kan också ha en kraftfull effekt på barn. Det är viktigt att lyssna till vad de har att säga, och de berättelser som de har när de har varit med om upplevelser som de inte förstår, gällande det paranormala. Att säga till ett barn att det bara är deras fantasi kan vara väldigt skadligt, och det kan lämna dem med en känsla av att ha blivit åsidosatta och ignorerade. När barn har berättat historier för mig har jag lyssnat. När jag lyssnar på deras berättelser får jag en bättre bild av vad det är som de upplever. Är det psykologiskt, är det en riktig andekontakt, eller är de öppna och tar emot andras känslor?

Vi måste komma ihåg att barn är mycket mer mottagliga för detta än vad vuxna är. Väldigt ofta är de inte utvecklade nog för att ge detta en struktur, så allt hamnar i samma lilla låda. Jag har insett att det ibland räcker att lyssna på barnen, utan att ge dem någon förklaring. När man gör så ger man dem en plats att gå till, någon med ett öppet sinne. Är det klokt att låta barn hamna i situationer där ett hus har ett rykte om sig att vara hemsökt eller har negativa energier? Jag tror inte det. Barn är inte redo att hantera energier som passar detta kriteriet. De kan påverkas utan att de är medvetna om det genom de två exempel som jag har gett. Det är hälsosamt att låta ett barn tala om sina upplevelser, men att låta dem vara en del av en paranormal undersökning eller liknande kan vara extremt traumatiskt och kan lämna bestående psykiska avtryck.

När ni läser den här texten tänker kanske många av er: Hur tar jag mig vidare från detta? Hur kan vi skydda oss själva och vad har vi för ansvar som föräldrar? I min nästa text kommer jag försöka att ge er några verktyg för hur man kan hantera de här situationerna.

/Terry Evans

Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans 

Klicka på bilderna nedan, om du är nyfiken på vad jag har för mig när jag inte skriver här på bloggen: