När jag startade denna blogg förra veckan användes ett fotografi av mig klädd i mörka kläder med en liknande bakgrund, som fick mig att se hemlighetsfull ut. Jag insåg plötsligt, bara genom att titta på fotografiet hur jag hade gömt mig i skuggorna. Det är inte jag längre, sa jag till mig själv. De som läser min blogg behöver få se mitt riktiga jag nu när jag fattat beslutet att dela min historia och visa läsarna vem jag är.
I bakgrunden av det nya fotot syns en damm som vi själva har byggt i skolans trädgård i Fanthyttan. Dammen symboliserar frid och stillhet. Den byggdes för att hedra alla barn som förolyckades i tsunamin 2004. Vi hade en speciell dag då vi bjöd in många människor som hade förlorat familjemedlemmar i denna tragedi samt en buddhistmunk, som välsignade dammen och vad den representerade för oss. Många av dem som deltog i ceremonin sa efteråt att upplevelsen hade gett dem en känsla av frid och en möjlighet att gå vidare med livet. Den dagen fick mig även att inse vad jag inte ville bli och att jag ville arbeta ännu mer för att utveckla ett rum inom mig där jag kunde finna större acceptans för andra.
Det får mig att tänka på en kommentar som en av er skrev i bloggen angående skeptikerna. Du sa: ”Jag tycker synd om dem”. Jag vet inte om jag tycker synd om dem, men jag känner medkänsla för den skada de vållar sig själva. När vi väl går över en gräns och verkligen börjar tro att vi är sanningens väktare och att alla andra har fel befinner man sig på en väldigt skrämmande plats.
Jag har backat och observerat skeptikerna som har jagat mig och en av organisationerna som jag nämnde i mitt första inlägg kallas Vetenskap och Folkbildning (VoF). De har under många år bedrivit en kampanj mot människor, från olika samhällsskikt och yrkeskategorier, som inte tänker som dem. De har ett otroligt nätverk, för så snart som någon lägger upp något som är i opposition mot dem får de kännedom om det nästa omedelbart och innan de ens hunnit tänka efter eller låtit budskapet sjunka in går de till attack eller i försvar. För min del är detta ett tydligt symptom på rädsla.
Jag känner empati för dem som gått med i denna organisation med goda intentioner, i tron att deras bidrag kan göra skillnad för människors livskvalité (Ja, utbildning och information är väldigt viktigt). Jag undrar vad som har hänt med deras röst? Har de mod att utmana sin styrelse, att ifrågasätta värderingarna och etiken i deras beteende.
Internet ger oss en möjlighet att sprida ordet över hela världen inom sekunder, så jag tycker att det är varenda individs ansvar att tänka på hur de använder sig av denna resurs. Inte bara medlemmar av organisationer som VoF. Jag tror att det skulle vara bra för oss alla att stanna upp och fundera på hur vi använder internet och ställa oss själva frågan: Använder jag det för att attackera och förödmjuka andra? Även jag har åsikter om saker och ting, men jag har aldrig lagt upp dem på internet på ett fientligt eller negativt sätt för att såra någon. Ett e-mail som jag, med goda intentioner skickade till en av skeptikerna lades däremot upp på nätet av honom själv för att främja hans egen propagandakampanj.
När jag tänker på VoF, tycker jag det är tragiskt att deras kollektiva kunskap och intelligens inte används på ett kreativt sätt, men de har som organisation sin ideologi att följa och det är deras val. Det är därför som jag inte har någon önskan om att försvara mig mot dem eller att attackera dem. Detta är enbart mina observationer.
Jag hoppas att de som har bra intentioner inom denna organisation finner styrkan att ifrågasätta sina ledare, för jag är av åsikten att VoF skulle kunna göra ett väldigt bra jobb för Sveriges framtid, men för att det ska ske måste vissa medlemmar lämna tänkesättet som håller dem fångna.
Jag har bara min egen sanning och jag kan bara dela mina egna tankar om livet, världen och andlighet. Vi har alla vår egen sanning om livet och hur det bör levas. För dem av er som är intresserade erbjuder jag en utmaning. Vi borde skapa en kollektiv resurs genom vilken vi kan samlas, enas och skapa ett fundament som kan ge oss en röst i samhället och stötta oss som tror på en andevärld och alternativa healingmetoder, så att vi kan arbeta i fred och samtidigt lära oss att ifrågasätta oss själva För min del spelar det ingen roll hur någon av oss tror eller ser på gud. Hur vår tro än ser ut så förtjänar det respekt! Tillsammans kan vi bidra med unik kunskap och samarbeta. Vi som antas vara kollegor och följer en liknande tro måste också rannsaka oss själva och sluta attackera varandra för våra olikheter bara för att vi vill främja vår egen sanning. Det tjänar inget syfte att trampa på varandra.
Om vi kunde enas och skapa en positiv resurs skulle vi kunna börja lära så mycket av varandra och om vi gjorde det skulle denna högre intelligens, som vi säger att vi arbetar för få en mycket starkare röst.
Min vision för framtiden är att vetenskap av olika slag ska kunna samarbeta, den andliga vetenskapen och personlig tro inkluderat. När jag arbetar med andevärlden vänder jag mig till delar av mitt sinne som sträcker sig längre än logiken och intellektet. Ibland funkar det mycket bra och ibland tar det tid innan resultat kan uppnås. Resultatet i sig är beviset utan att jag riktigt förstår vilken mekanism som är i bruk, för det återstår fortfarande för vetenskapen att förstå denna sinnets mekanism.
Jag anser att Vetenskap och Folkbildning har lika stor rätt som jag att ha en röst i samhället. För dem av er som aldrig har hört talas om denna organisation tidigare och tycker det är viktigt att förstå båda sidor, så tycker jag att du ska knacka på hos dem och se vad de har att säga för att du själv ska kunna bilda dig en uppfattning, forum.vof.se/viewforum.php?f=38
Sedan jag startade denna blogg har skeptikerna klagat på att jag inte släpper in dem, men detta är min blogg med mina tankar och jag gav ett löfte när jag sa: Träd fram och dela din historia. Stå inte ensam. De har sina egna forum där de kan uttrycka sina åsikter. Utforska dem själv om du så önskar.
Jag har inte sanningen för någon annan. Jag har bara min egen, vilken måste uppdateras nästan varje dag och det är ytterligare en del av min oändliga resa.
Ha en bra dag!
Terry Evans
Senaste kommentarer