Min resa som medium började för 43 år sedan och under den perioden har jag gett tusentals privatsittningar. Som lärare är mitt jobb att hjälpa människor upptäcka sin naturliga potential och sin personliga sanning. Jag har fått samma fråga om och om igen: ”Jag har en känsla av tomhet. Vad är det som saknas i mitt liv?” Många människor som känner så här börjar förändra saker och ting omkring sig, kanske ett nytt jobb eller en ny partner, en del shoppar eller inreder sitt hem. Sedan finns det dem som hoppar från en sak till en annan i sitt oändliga sökande efter något som ska ge dem tillfredställelse. Jag upplevde samma sak. Sedan insåg jag att det jag sökte efter inte fanns utanför mig. Det fanns inom mig.
När jag började min inre resa visade det sig vara en fantastisk upplevelse. Det var början på det mest spännande äventyret i mitt liv. Jag upptäckte nya saker inom mig, min naturliga intelligens. Den intelligensen som föll sig naturlig för mig och jag insåg att den hade funnits där hela tiden. Varje gång jag upptäckte en ny aspekt av mig själv och tillät den att manifesteras i min dagliga verklighet expanderade min syn på världen i samklang med insikterna från min inre verklighet.
Det går inte att omvända denna procedur när man väl har startat den. Det är omöjligt. Det fantastiska är att varje framgång eller misslyckande jag möter är relevant; det är en del av lärandet och en del av resan. När jag följer min väg expanderar även ljuset inom mig. Jag får fortsatta insikter om vad mitt nästa steg är. Jag hamnar inte längre i en inre konflikt när en budbärare knackar på min dörr och säger: Nu är det dags för nya förändringar Terry. Jag gör inte längre mitt yttersta för att motstå förändring.
Jag gör mitt bästa för att fortsätta följa flödet mot en ny nivå av medvetande, som kommer att erbjuda nya insikter och ny förståelse. Det har inte alltid varit lätt att anta den utmaningen, men allt är en process och det är inte förrän jag gått igenom processen som jag får svaret. Under den resan har jag lärt mig att det inte finns några omedelbara svar. Det verkliga svaret kommer genom upplevelsen vi har under processen.
Varje gång jag har tagit ett steg närmare ljuset inombords har känslan av tomhet, “Vad är det som saknas?” avtagit. Med åren som går känner jag mig mer och mer hel och det är så mycket lättare att leva här och nu. Den grund som jag har byggt inom mig växer dag för dag och ger mig mer styrka. Man skulle kunna säga att min passage genom livet blir enklare att hantera. Jag har inga stora förväntningar på vad morgondagen ska ge och jag kan bara hantera utmaningen när den väl har visat sig, inte innan.
Jag behöver bara se mig omkring för att se vart denna resa har fört mig och vad som har blivit verklighet t ex mitt mediumskap, Gamla Byskolan, min förmåga att skriva och den naturlig sida hos mig som jag tror är genetiskt, entreprenören. Jag måste ta hand om dessa saker varje dag för om jag inte gör det kommer de inte att fortsätta växa. Den tomma känslan måste få den näring den behöver varje dag. Vi måste lära oss att ta risker och att bli medvetna om vår naturliga potential, den vi är, både det positiva och det negativa. Det är lite som att ta hand om en trädgård. Inget växer förrän man planterar ett frö. Man vet aldrig vad slutprodukten blir, men den inre trädgården måste skötas varje dag.
Jag skulle gärna vilja höra era kommentarer om detta!
/ Terry Evans
Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans
Om du känner att Ascala Magazine erbjuder dig intressanta artiklar, kanske du skulle vilja vidarebefordra loggan och länken från Ascala Magazine till din hemsida, blogg och facebooksida. Jag skriver också själv två krönikor, som heter ”Viskningar från Andevärlden” och ”Mediumkrönikan”. Klicka på bilderna:
Så sant, jag börjar själv förstå vissa klurigheter och de mest negativa händelser och strul har en mening. Ofta ser vi nog det som hinder i vår väg men att bara ta en paus och känna vad är det som hände så får vi varen. Men jag har ju alltid bråttom, as you know. Att stanna upp spar tid och onödigt bekymmer. Allt har en mening, det är bara att vända på steken så ser jag att motgångarna tjänar sitt syfte.
Han trevlig helg
Hello old friend, keep working hard! /Terry Evans
Tomhet , när livet stannat upp och bidar sin tid. Nu har barnen vuxit upp och skaffat egna familjer och jag har suttit här i mitt hus och just känt en tomhet, att jag inte visste vad jag nu ska göra och åren gick. Helt plötsligt hör jag i mitt huvud klart och tydligt….SÄLJ HUSET… och inget mer. Nu följer jag min anvisning och ser vad som livet har i beredskap åt mig. Känner inget behov av ägandet av eget hus längre, det känns mer som ett fastlåsande och en börda för mig. Tomheten har blåst bort och jag hoppas du håller tummarna för mig 🙂 Kram Terry
Of course I will keep my fingers crossed for you Ulla. /Terry Evans
Jag känner igen det du skriver om en inre tomhet,har känt så i många år.Har förstått det du säger om att söka i ditt inre och följa flödet.Och nog är väl livet konstigt att jag skulle förlora min man i cancer innan jag förstod det du skriver om.Ensamheten har fått mig att tänka och börja söka inom mig.Kan inte påstå att det är lätt,men jag ger mig inte.Är för envis av naturen för det =)
Har varit arg för det jag varit med om,men har lugnat mig och förstår att det finns ett syfte bakom allt.En lärdom som jag börjar förstå.Vet mera vem jag är och vad jag har för behov.Har börjat lära mig att kunna säga NEJ,vilket har varit svårt för mig.Så nu försöker jag följa flödet i livet och ser vart det för mig,och utforskar mitt inre under vägen.Tack för allt du delar med dig.Du är en fin människa Terry…
Thank you Elisabet! /Terry Evans
För mig har den andliga resan betytt att jag rest mig från noll och jobbat mig framåt. Jag har förlorat det mesta av vad jag trodde var mitt liv. Jag har förlorat många vänner, eftersom de inte förstår mig. De tycker nog att jag har blivit ”konstig”. Jag har fått en annan människosyn, och klarar inte av ytlighet längre, och har med det fått helt andra intressen. Jag har lärt mig säga nej, då jag förut sa ja. Det finns en svår ensamhet, men även en styrka i att jag vet att jag trivs i mitt eget sällskap.
Så på en fråga vem jag skulle ta med till en öde ö, så är svaret ”så länge jag har förståndet i behåll så kan jag prata med mig själv”
Kerstin
Thank you for your story Kerstin. /Terry Evans
Du, dina inlägg, budskap, ger mig så mycket. Det här var precis det jag behövde just idag. Slumpen är ingen tillfällighet, eller vad säger man? Det är alltid så här för mig, när jag hör dig förmedla något, så går det rakt in, slår aldrig fel. Måste vara någon mening med det.
I am glad that my Words were meaningful to you Marina. /Terry Evans
I hela mitt liv (är 43) så har jag velat ha erfarenhet och lära mig mer. Jag har sökt, jag har studerat och tog mig in till ledningsgruppens bord och tänkte ” yes, I made it!” Men inombords kändes det bara tomt.
Detta är några år sedan, och idag är lägetannorlunda. Jag är fortfarande nyfiken, men jag söker inte längre. Saker kommer till mig.
Att resa inåt, både genom meditation och genom att aktivt förändra sitt beteende är både spännande och energigivande samtidigt som vanans makt och ens negativa erfarenheter gärna vill lägga krokben för en. Jag har valt mig själv, efter år som jag funnits till för andra och inte prioriterat mig själv. Jag har valt mig och jag är min egen Pathfinder. Denna insikten gör mig ödmjuk och tacksam för vad jag har, jag känner mig trygg och även om jag ensam på mi väg, så är jag rikare än vad jag någonsinvarit tidigare.
The best things i Life are free. Thank you for sharing. /Terry Evans
Dagen jag fick veta att jag lever med en obotlig dödlig sjukdom, kom som en chock. Sakta men säkert gick det upp för mig att jag missat så mycket i mittl liv. Varje litet underverk som man upplever varje dag, men som man missar för man tar så för givet att det finns där. Påminner mig om det underbara som finns i naturen när jag hör dig berätta om din trädgård. Varje liten förändring som uppenbarar sig hela tiden. Glädje i en kram från sin dotter, solen som lyser just idag och det bästa av allt, det kostar inget, det bara ger. Jag har slutat ta för givet, idag njuter jag för att jag får vara med just i denna stunden också.
Thank you for sharing Annelie! /Terry Evans
Ja den inre tomheten, ja. Den har funnits där men jag är glad över att det inte har varit så långa perioder i mitt liv. Det var en period när min far nyss dött. Han hade många vänner som kom och gick i vårat hem eftersom han höll på både med politik och musik. Han fick en hjärtinfarkt och dog på loppet av någon timme. På hans begravning var det mycket folk men sedan fanns det ingen som hälsade på min mor och mig….så det var enbart min fars vänner tydligen…..då blev det TOMT inom mig, Fyra månader efteråt födde jag en liten kille som hade hjärtfel och dog efter 16 dagar…känslan av tomhet blev ännu mer påtaglig. Men jag hade en god vän vid min sida och vi bearbetade sorgen tillsammans, det tog tid men med många, långa nätter av enbart samtal och funderingar varvat med musik kom vi igenom denna period och lärde oss mycket på vägen. Annars växte jag upp som enda barnet men har aldrig känt mig ensam och sedan jag kom in i lite mognare ålder så förstår jag att jag är aldrig ensam, det finns alltid någon vid min sida.
You are a rich person to have such a supportive friend. /Terry Evans
You are so right in what you write, that you see the reasons why it has become that it has become. Why all actually happened. Unfortunately, I can not see how to avoid the emptiness, who is so lonely and restless, and even tormenting .. You write that you should stock up on what you already know for when you fill up the emptiness so it becomes less and less . Sure, it sounds wise, but for those who do not know what they can, even though they lived a long life? They are looking and searching for something meaningful, but finds nothing. How are we to fill the emptiness, when you have nothing?
Laila, everybody has something. You just have to take the first step with an open mind and without expectations on how it should be. /Terry Evans
I’m happy for all of you who find your way
I’m still searching to get a grip with what’s in me
I know I have several gifts, most of them inherrited, but it always comes to a monetary cost if I want to get help to explore them
Well I guess the spirits have a plan for me as well..,
Thank you for sharing Marie! /Terry Evans
Jag är glad för kursen jag gick hos dig och kommer att använda mig av kunskaperna mer.
Just nu måste jag prioritera annat men jag upplever en annan medvetenhet och säkerhet inom mig själv.
Känner hur bitar faller på plats i mitt liv och att det är rätt. Känns som att saker ska ske och är bestämda. Det har jag ofta upplevt även innan jag gick kursen, under barndomen och ungdomen.
Good luck Maria! Nice to hear from you. /Terry Evans
Så kloka ord. Jag är själv en sökare och söker fortfarande. Har dock en stark Gudstro som jag aldrig viker ifrån men det är först dom senaste åren jag börjat jobba med mitt egna inre… eller i alla fall förstått hur viktigt det är. Jag är nybörjare på det här men känner att jag precis stigit på rätt buss. Önskar dig en trevlig helg <3 och hoppas jag får möta dig någon gång
I give you the same Words back! Thank you! /Terry Evans
Hej Terry !
Att förstå att livet vi fick var för oss själva …inte för att serva andra som enbart tjänare utan för att upptäcka så mycket mer än vad vi kan föreställa oss !Livet är en gåva till dig själv och en svindlande upptäckt att det ges tillfällen att både förverkliga och befinna sig i om vi kan stanna upp och verkligen försöka förstå det var menat så !Under tiden kan vi hjälpa stötta så mycket att vi känner oss som medmänniskor och använda det som en inre skolning för det som var syftet. Jag har insett detta sent i livet och försöker varje dag nå dit att jag möter livet som var mitt och blir lyckligare för varje gång med detta möte. Upphör aldrig att förvånas och det som växer starkast är tacksamheten över gåvan .Tackar för andra möten som hjälper mig att förstå mina läromästare vad de har med sig till mig Du har kommit långt och använder din kunskap i dess syften Fortsatt Lycka Till ! Kathy <3
I wish you good luck on your journey Kathy. Thank you for sharing. /Terry Evans
Så vackert med alla ord. Naturligvis så behöver allas trädgård skötas. Så när vi väljer att sköta vår trädgård , så är det nog dags. Vissa kan se det på en gång, sen kan det ta längre tid för andra. Men jag anser att inget är rätt eller fel.
Tomheten handlar för mig om att hitta hem, ett hem jag bara har inom mig. Som alla har.
Jag tror att vi alla bär nyckeln till vårt eget inre.
Thank you Katarina! I look forward to seeing you again. /Terry Evans
Min klara uppgigft att sköta vattna befrukta de liv jag bor i
mitt hem mitt rum i Mig!
Tack
Your Words are poetic Maria. Thank you! /Terry Evans
Så fint ni skriver, tack Terry för att du delar med dig av dina insikter
och erfarenheter, jag har också känt samma tomhet, men är på min egen inre väg och strosar, den har varit krokig , med gupp upp och ner, inte alltid så lätt att hitta sig själv, men nu har jag pusslat ihop mig själv och hittat musiken, skrivandet, andligheten och sist men inte minst, Er mina vänner, det fyller jag på tomrummet med. Allt gott/Britt-Marie
Thank you for sharing Britt-Marie! /Terry Evans
Jag är en helt vanlig ganska tråkig hemmamänniska, gillar inte att resa, som så
många vill göra. Kanske beror det på min ängslighet jag hade redan som barn.Utvecklade (om det nu kan kallas utveckling) panikångest vid 22 års ålder(1982).
Det har varit ett helvete. Att å ena sidan vara ”normal”, och å andra sidan vara så ”onormal”. Jag vet ju, att det inte är en buss eller spårvagn är farlig, inte mataffären, posten eller banken. Men när det sätter till, då tror jag jag ska dö. Finns ingen logik. När jag förra året blev sjuk på riktigt. Fick bröstcancer, ett bröst opererades bort. Hade spridit sig till några lymfkörtlar.
Jag fick genomgå, cytostatikabehandling, strålbehandling. Tappa håret, ögonbryn och ögonfransar. Jag såg sjuk ut. Det var inte självklart att jag ville genomgå detta. Jag ville inte dö…bara somna.
Igår 4 april var jag på mammografi för första gången efter allt som var förra året. Men det fanns inget kvar, inte som syntes.
jag kan inte säga, att jag slutat oroa mig, att min tidigare panikångest har gett med sig. Jag blev efter allt istället väldigt ledsen, rent av deprimerad.
Det jag lärt mig såhär långt, är att jag förstått att det finns en människokärlek, som jag inte tidigare upplevt. Bland läkare, sjuksköterskor och medpatienter. Och för första gången blev jag tagen på allvar. Det var ovant. jag har lärt mig att försöka ge av mig själv, humor, allvar i en salig blandning. Att lyssna på andra människor. Och vad som saknas i mitt och många andras liv tänker jag är just den inre resan, mognaden, vad är viktigt och vad som inte är viktigt.
Det är just erfarenheten och vad man gör med den. Det är en kamp – att växa. Inte för någon annans skull, utan för sin egen och med det kunna ge av det.
känner att jag flummat lite nu. Hoppas ni förstår min andemening. Det är sant, det är processer som pågår hela tiden. Rätt var det är är man framme, utan att riktigt förstå hur man hamnade i denna klarhet.
Jag vill tacka dig för dina fina veckobrev. Det ger mycket. Tack snälla Terry
Thank you Annika! I love your Words. I also had a form of cancer so I can relate to your Words quite easily. /Terry Evans
Hej! Det är lärorikt att läsa om andras resor i sitt inre. Min inre resa har inte känts så svår. Det är som att allt faller på plats efter, efter en tid av lindrigt kaos. Jag antar att jag har mycket hjälp. Jag undrar ofta inåt. Hur ska jag få ihop allt till en begriplig enhet? På något vis får jag det. Mitt liv är vanligt och okomplicerat idag. Jag jobbar, åker hem till mitt och min man. Det har inte alltid varit så. Jag började min inre resa 1997 och har blivit sams med mig själv och min historia. Mina inre berg och dalbanor har planat ut, vilket är en stor lättnad. Att leva är härligt. Tack!
Yes, it is always interesting to read about other people’s experiences. /Terry Evans
Till dig Annika Abrahamsson !
Det du skrivit har långt större effekt på andra än du någonsin kan tro …du har läkedom i orden som du upplevt och insikter i ditt inre som ger vibrationer till alla som vill ha öppna hjärtan och sinne !
Fint beskrivet Fortsatt Lycka Till på din väg …det blir säkert lättare att gå framöver / Kram Kathy !
Tack för de fina orden! Jag har ganska nyligen hittat till bloggen. Jag blev mamma 2011 och fick då första gången i livet stanna upp, bara vara med baby och i mina egna tankar. Det blev en intressant tankeresa och jag blev mer JAG under mammaledigheten. Skulle också velat lära mig mer om det mediala. Hade några upplevelser då. Men sedan var det dags för jobb igen och nyfunna jaget och anti-stressen kom i konflikt med stressiga jobbet och att få ihop vardagen med heltidsjobb, barn, vardagssysslor och husbygge. Jag har lärt mig att inte stressa på jobbet, ganska bra. Men känner att jag längtar till ett mer lugn i livet. Hoppas hitta min väg i framtiden! Tyvärr är det ekonomin som styr en del av valen i livet. Måste jobba.
Thank you for sharing your interesting thoughts Sabina! /Terry Evans
Det var härligt att läsa ditt inlägg om tomhet, Jag själv har levt väldigt pressat och stressigt i många år, där jag enbart har fått tänka på mitt och mina barns väl och skyddat dem på alla sätt jag kunnat, som tyvärr har varit en nödvändighet i den situationen vi befunnit oss. Under alla dessa år fram till nu, har jag på alla sätt och vis funnit och sökt lösningar för att förbättra situationen och tro mig jag är mycket duktig på att hitta lösningar! Men när man bara upplever att alla dörrar man försöker öppna, bara stängs och konsekvenserna av vad andra människor väljer att utsätta en för, får man själv axla, alltså omständigheter du ej kan påverka eller välja bort själv. Då är det svårt att känna något annat än tomhet och
utsatthet. Men man Växer,och Styrkan och Insikten man får av och om sig själv är ovärderlig!! Idag har jag fortfarande en hel del att axla men vårt värsta är över och jag hoppas på att kunna få öppna den dörr som får mig själv att utvecklas / må bra vidare och till att forma mitt liv som jag vill ha det.
Kramar till er alla!!
Susanne
I do not really need to answer the comment you have made. You have already answered it yourself. You have wise words. Thank you! /Terry Evans
Det där med kaos i livet är konstigt. Jag har nog hela mitt liv ibland känt på mig om något är rätt eller fel men ändå har jag nästan aldrig lyssnat på min inre känsla. Man är ju konstig eller oförstående?
Birgitta
Thank you Birgitta! /Terry Evans
Hej igen!
Rastlösheten jag kände som yngre lägger sig ju äldre jag blir har jag märkt.
Jag tycker mig få fler o fler insikter och det är intressant.
Ibland sammanfaller saker så att man undrar om man själv undermedvetet och omedvetet planerat, nu t.ex när min fotoperation blev av (jag valde operation just nu fast jag borde gjort det tidigare) så gick min pappa över till andra sidan. Jag fick 5 veckors konvalescens av fotläkaren och har nu tid att tänka, det kommer så mycket tankar o känslor när någon nära och kär dör och det bästa i det läget är ju, åtminstone för mig, TID. Det har jag fått och kan nu i lugn och ro gå igenom allt, titta på gamla kort och bara vara. För många år sedan när jag var mer rastlös hade jag tyckt att det var bättre att jobba för att skingra tankarna.
Tack för din fina blogg!
Ha en bra dag!
Hälsningar Kerstin
Thank you for offering your thoughts Kerstin. /Terry Evans
Tack för att du skrev detta i din blogg
Det har fått mig att tänka till. Vad saknas i mitt liv??
Min längtan är att värkligen få vara den jag är, göra det jag har blivit upplärd av andevärlden som värkligen känts rätt för mig.
Inget ont till till alla som gett mig mina nya korn som jag plockat till det jag vill göra.
Samtidigt har jag tänkt på Hur gick det till Varför lät jag mig påvärkas av att göra saker som andra sa till mig att det skulle vara. Min egen slutsats är att efter en ordentlig olycka med järnblödning som följd vart jag svag, en regäl kamp tillbaka till livet. Lyssnade inte ordentligt på vad alla försökte säga till mig, både från andevärlden samt människor. Fått utstå mycket hårda prövningar från alla håll tackvare detta.
Men ser tillbaka på allt detta med en typ utav tacksamhet,
Tackvare din blogg har jag vaknat upp och kommer att gå in i min längtan av det jag saknar. Min egen kraft Min egen deal med andevärlden
Tack Tack
Good luck with your search Ann-Marie. /Terry Evans
Hej!
Jag gillar verkligen att läsa det du skriver och jag brukar inte skriva någon kommentar – men jag känner att jag ändå vill ge dig lite feedback, så du inte skriver ut i ett tomt eko. ( Nu är det ju ingen risk när det gäller dig, du får mycket kommentarer.)
Jag kan inte direkt säga att jag upplevt någon inre tomhet, men jagar gör jag ändå. Något inre ljus upplever jag väl inte heller men jag en slags inriktning som jag själv gillar och som jag till slut lärt mig att försöka stå för utåt också. Ofta är jag ändå rätt feg och ärligt talat på ett sätt rätt lat, förutom när det gäller de saker jag verkligen är intresserad av – men, men, jag har inte lust att slåss.
Mitt direkta problem är att jag hela tiden, som sagt, ”känner mig jagad” av allt jag borde göra och borde gjort. Det är få tillfällen jag känt att jag ”har gjort tillräckligt” och kan vila i det och känna mig nöjd.
Den jagande känslan som jag till slut blivit medveten om skapas av mina förhoppningar och vilja – och handlar mycket om framtiden. Förhoppningsvis inte längre så mycket om mitt ego – men man vet aldrig. Men jag har verkligen försökt ta tag i det och – här kommer det som anknyter till din text – jag kämpar med det varje dag.
Att kunna vila i det jag gör nu, det måste jag återerövra varje dag.
Hjärtliga hälsningar från Marica
Thank you for your honest comments Marica. I found it really refreshing. /Terry Evans
Det är som du skriver Terry, när den inre resan har börjat finns det ingen väg tillbaka till det gamla sättet att leva. Det är detta som är så fantastiskt med den inre resan, där finns alla de svar som jag många gånger sökt utanför mig. Nu kan jag lyssna till mitt eget inre, få svar och ett mycket enklare liv. Kommer ihåg första gången när jag kunde uppfatta hur växterna talade till mig, har blivit påmind om detta nu igen när arbetet i trädgården har börjat. Det är en underbar känsla att leva med sin egen inre värld, det berikar det egna livet.
Gunilla
Thank you for your comments Gunilla! /Terry Evans
Hej Terry ! Jag fick lära mig mycket ,som elev hos dig . När jag kom till dig första gången var jag helt tom .Nästan utmattad av att varit sökare så länge .Jag sa att det var min sista biljett till livet självt när jag började min utbildning hos dig .Vilken resa det blev ! Skratt o Tårar ! En process startades inom mig och hela mitt livsbagage ramlade över mig ,stundvis vandrade jag i djävulsklyftan med oväntade prövningar Så på tal om trädgård … Min trädgård hade närings brist ,Jag hade gett alla andra kärlek , och glömt bort mig själv ,Under min process så bröts allt ned ända ner till roten , en period trodde jag inte att trädgården skulle kunna växa upp igen ….men det finns en styrka .Efter ett hårt arbete med mig själv ,och att förlåta mig själv och andra .Så lärde jag mig att älska mig själv ! Vilken Känsla ! Det som vissnat ner finns inte längre , Med ny frisk näring och god omvårdnad har det nya växt upp och väntar på att få blomma ! Så Tack Terry för resan som fyllde mitt tomrum . Mvh Anneli
Nice to hear from you! Thank you for sharing with us Anneli. /Terry Evans
Livet rullar på. Dagarna går och allt är väl egentligen rätt okej. Ibland mer okej, ibland mindre. Men rastlösheten infinner sig mer nu på sistone. Mitt viktigaste jobb är att vara mamma. Men barnen växer ju, går sina egna vägar så jag har också börjat fundera om det finns mer? Jag känner, precis som många, att jag vill mer. Kanske att jag t.om. kan mer än det jag gör. Mina styrkor och kunskaper har jag inte så bra koll på, tycker inte jag kan något speciellt. Men jag funderar och klurar. Har inte fått några svar än men hoppas att det kommer.
Laila, if you ask the spirit world what your next step should be, with an open heart, without conditions then – one way or Another – they will come knocking on your door. That is what I do. /Terry Evans
Then Terry, that is what I will do. Thank you.
Känner också igen tomheten, ibland känns det som jag är i ett ingemansland och svävar i väntan på DET som ska hända i mitt liv. Jag är säker på att jag är medial men vet inte hur jag ska använda mig av det. Det är trösterikt att att läsa om din resa Terry, kanske jag också en dag hittar mitt kall.? Love and peace =)
Good luck with your search. /Terry Evans