Avund eller svartsjuka kan anta många olika former. Känslan visar sitt fula ansikte i olika slags relationer, den har en djupgående inverkan och det värsta av allt är att människorna som påverkas inte ens inser det. När den får grepp om oss når 
känslan varenda fiber av ditt väsen och vad människor gör då är att de projicerar denna avundsjuka på andra människor. Avundsjukan är en subtil, intelligent energi, som håller oss fast i ett svart hål. Många av oss, när vi upplever avundsjukans kval, inser inte att vi är fast i en väldigt destruktiv kraft. När denna otrevliga energi tar över kommer vi på massor av intelligenta skäl till varför vi bör försvara oss eller projicera vår avundsjuka på andra. Vi kan bli blinda och okänsliga.
Jag tror inte att det finns någon människa som aldrig har upplevt någon form av avundsjuka eller svartsjuka, stor eller liten. Om vi inte vill ta ansvar för den, ”Avundsjukan”, börjar dess destruktiva kraft påverka andra oskyldiga omkring oss. Det finns vissa som kan inse vad som händer med dem när denna kraft tar över, men det finns även andra som fortsätter att ignorera den, vilket därför tar dem i en riktning som till slut leder till deras eget fördärv.
Jag minns min första kärlek, jag var bara tonåring. Svartsjuka uppstod bara för att jag var så rädd för att förlora henne, och till slut skapade min svartsjuka situationen som ledde till vårt uppbrott. I mitt liv har jag naturligtvis stunder av avundsjuka, annars skulle jag inte vara mänsklig. Men, jag har upptäckt att om jag erkänner den och säger: Jag vet att du finns där och frågar känslan varför den har besökt mig, vilket budskap den har, då kan jag börja ta ansvar för den och ta kommandot över den, vilket inte är lätt. Om jag sitter med känslan och låter den tala till mig erbjuder den mig orsaken till varför jag är avundsjuk, och därmed kan jag neutralisera den negativa energin, vilket hjälper mig att hitta en lösning.
Jag har sett avund och svartsjuka knäcka människor och förstöra deras liv. Jag har sett hur det kan förvandlas till hat och det är ingen vacker syn. Jag har bevittnat vanliga människor tappa bort sig själva och få sämre hälsa både mentalt och fysiskt på grund av den här negativa kraften. Det är viktigt att stoppa flödet av denna energi när den ökar, eftersom den överskuggar så mycket positivt inom oss.
Vi får inte heller glömma alla dem som blir offer för avund eller svartsjuka, och vilken förödande inverkan det har på deras liv. Det är något som den avundsjuka personen aldrig tänker på, men det finns ett talesätt: Det du ger kommer alltid tillbaka till dig. Våra handlingar har alltid konsekvenser, medvetna eller omedvetna.
/Terry Evans
Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans
Om du tycker att Ascala Magazine bjuder på intressanta artiklar, kanske du skulle vilja vidarebefordra loggan och länken från Ascala Magazine till din hemsida, blogg och facebooksida. Jag skriver själv en krönika, som heter ”Viskningar från Andevärlden”. Klicka på bilderna för mer information om mitt arbete och Ascala om du är nyfiken på vad jag har för mig när jag inte skriver här på bloggen:
Jättebra artikel
Thank you! /Terry Evans
Svartsjukan, är den baserad på avvisad kärlek, eller är den en känsla som backar tillbaka till urtiden och den inställning vi stenåldersmän då hade till kvinnor, som en av våra ägodelar? Funderar och tror att urtidsinställningen är den som får många av oss män att ”balla ur”.
I have never heard anyone comment like that before. You have given me food for thought. Thank you! /Terry Evans
Vill hänvisa till alla otäcka tidningsartiklar om män som dödar, misshandlar, psykiskt knäcker sina kvinnor. Ett sådant beteende kan ju inte ha sin bakgrund i äkta kärlek till kvinnan, utan tror att det bottnar i besinningslös inbillad svartsjuka och att de ”äger” kvinnan. Ser vi oss omkring i världen, så finns det ju idag många länder, där männen anser sig äga sin kvinna.
Thank you for those Words. /Terry Evans
Jag har också känt av svartsjuka både när det gäller mig själv och f d partner! Jag försöker dölja min osäkerhet eftersom jag inte har upplevt ngn otrohet! Känslan av att inte duga är inte spesiellt behaglig ! När partnern visar svartsjuka gör mig nervös och jag vill knappt titta på andra män! Nej när känslan är äkta och kärleken växer då är det underbart att vara två! Önskar dig en underbar semester! Min är slut och vardagen är åter här!! Kram
Thank you for sharing! /Terry Evans
Hej.
Jag kan ofta bli avundsjuk på andra kvinnor som är smala och där kläder sitter så snyggt. Tycker det är jätte jobbigt. Om jag frågar avundsjukan som du säger så svarar jag mig alltid ”jamen ta dig i kragen och banta ner dig då!” Då slipper jag vara avundsjuk. Det ligger bara hos mig själv. Men att vara avundsjuk och inte känna sig attraktiv kan förstöra mycket runt omkring en.
Ligger mycket av avundsjuka i självförtroende och självkänsla?
Ditt inlägg fick mig att fundera mycket.
Ha en fortsatt trevlig semester så funderar jag vidare….
Kram!
Thank you, Monica, for your honest words. /Terry Evans
Det är så sant det du skriver ingen kan undvika dessa känslor
och det kan förgöra oss om man låter det härja fritt
Men om man tar sig tid och sätter sig ner och begrundar orsaken till
avundsjukan respektive svartsjukan, så kan man nog så småningom
hitta en lösning innan dessa känslor tar över större delen
av vårt liv
Och som ordspråket säger Det du sår får du skörda
avslutar med detta
Doubt sees the obstacles
faith sees the way
Doubt sees the darkest night
faith sees the day
Doubt dreads to take a step
faith soars on high
Doubt questions ”who believes”
Faith answers I
Hälsningar från Brittmarie
Thank you for your poetic words. /Terry Evans
Jag var tvungen att tänka efter riktigt rejält när jag läste det här om avundsjukan.Jag kan ärligt inte komma på när jag varit det???Jag brukar tycka det är roligt om det går bra för nån,eller om nån vinner en stor summa pengar tex.Jag vet faktiskt inte om jag varit avundsjuk,det är inget som ligger för mig.Men svartsjuk var jag i början av mitt äktenskap,det kan jag ärligt säga.Sedan började jag tänka som så ,att han vore inte gift med mig om han inte ville.Så vad finns det för orsak att vara svartsjuk.Min dotter var sambo med en som var så svartsjuk att alla hennes vänner försvann.Han kollade hennes mobil,hon blev helt ensam.Och mycket mera hände.Jag blev så innerligt arg så jag skällde ut honom totalt och bad honom söka hjälp och en del onämnbara saker jag sa i ilskan.Idag hade jag inte skällt på det viset,utan pratat lugnare med honom om allt han förstörde för henne.Det slutade med hans otrohet och det blev slut.Livet är inte så lätt alla gånger,men man lär sig av det som händer..
It is so sad when jealousy starts to really destroy. Thank you! /Terry Evans
Så sant! För mig är svartsjuka eller avundsjuka att göra någon annan mer värdefull än sig själv. Och ofta är det ju någon man inte ens känner så det är helt meningslöst. Om man ser sitt egna värde och har självförtroende så tror jag att man lär sig att det inte gör någon nytta. Dom gånger jag blivit svartsjuk så har jag hejdat mig genom att tänka att jag förtjänar bättre än att trycka ner mig själv så och det förändrar inget heller. Va det än är man är rädd för kommer ändå att hända om det är menat så och svartsjuka hjälper bara till på traven..
Jealousy has so many faces that it is sometimes hard to recognise them. Thank you! /Terry Evans
För mig är svartsjuka och avundsjuka helt vitt skilda saker, men båda härstammar ur osäkerhet och rädsla. Sedan finns det den sjukliga svartsjukan också; den som totalt äter upp den som känner denna sjuka svartsjuka och som påverkar vardagen för den som är svartsjuk på samma sätt som en missbrukares droger påverkar missbrukarens vardag i allt. Den sjukliga svartsjukan tar över och styr beteendet helt och hållet hos den svartsjuke, och då handlar det bara om att få total kontroll över den som personen är svartsjuk på.
Det sting av svartsjuka som många kan känna uppkommer när det inte finns full tillit, och då kanske tilliten inte i första hand handlar om att man faktiskt inte litar på den andre utan att man inte litar på sig själv och sina egna omdömen eller tillit till att relationen kan växa till sig om den är ny(självklart kan det handla bara om att man inte litar på den andre, men reflektioner över sina egna känslor och vad de står för är jätteviktigt). Bristande tillit kommer från osäkerhet och rädsla. Man kan vara osäker på om man är värd att älskas till exempel, och rädd för att man ska bli lämnad. Då blir det lätt att antennerna åker ut för att leta efter tecken på det som man är mest rädd för ska hända. Då kryper svartsjukan fram.
Avundsjuka känner man när man vill ha framgångar men inte tror att man själv kan lyckas, det vill säga har tillit till att det kan hända eller att man är värd det. Då kan det sticka i ögonen, speciellt om en annan person når just den framgången som man själv vill uppleva.
Jag kan känna ett litet sting av svartsjuka om jag fattat tycke för en man och han visar mig intresse samtidigt som han flirtar och visar andra kvinnor intresse, men det är innan vi ens har någon relation. Jag brukar dessutom tappa intresset om det är en man som sår sin havre lite här och där, vad jag kallar en uppmärksamhetssökare. Så för mig är den ”svartsjukekänslan” ett varningstecken för mig att den mannen inte är något att ha. Jag går inte in i en relation om jag inte kan lita på mannen ifråga. Det är ”all-in or nothing” så att säga.
Jag kan känna ett sting av avundsjuka när andra författare som skrivit självbiografier blir uppmärksammade bara för att de är kända, för jag vet att min bok är riktigt bra men det finns inget media-intresse för den bara för att jag inte var riks-kändis när jag skrev den. Jag kan faktiskt bli lite avundsjuk även när okända författare uppmärksammas och inte jag, men så tänker jag att om jag ska hålla på att känna och tänka på det viset så kommer jag aldrig att ge mig själv chansen att få min bok känd i alla fall.
Min övertygelse är att avundsjukan skickar signaler inom/till ens kraftfält och till andra sidan som skapar negativitet och i sin tur motverkar just de framgångar som man vill ha men inte har tillit till att man kommer att få.
Många som känner mig säger att jag är otroligt naiv, men jag gjorde ett val för många decennier sedan mellan att bli cynisk eller naiv och jag valde naiviteten för det är ”jag”. Det ligger mycket värderingar i begreppet ”naiv” men för mig står det för att tro på det goda i varje människa och att tro på att allt löser sig till det bästa, förr eller senare. Det står också för en orubblig tro på det positiva och för en optimism som vägleder mig genom alla livets skeenden, även de svåra och tuffa. Och ja, jag kan nog i den bemärkelsen anses vara godtrogen, men hellre det än misstänksam och cynisk.
Jag måste komplettera med en sak till när det gäller avundsjukan. Jag gav ju ett exempel på min egen avundsjuka. Om jag lyfter på locket till avundsjukan så finns där en ilska under; en ilska som jag riktar mot mig själv för att jag inte gjorde de ”rätta” valen som förde mig fram mot mitt mål, min planerade/önskade framgång. I detta fall så valde jag att byta jobb, men i situationen så trodde jag/ville jag att det var rätt val även för min bok. Det jag är mest arg för är att jag fick en massa signaler men jag tolkade signalerna så att de passade mina idéer jag hade i huvudet. Med andra ord så riktar jag istället ilskan utåt och känner ett sting av avundsjuka när jag förstår att andra har gjort val i livet som har fört dem framåt. Samtidigt är jag ändå glad för deras skull och vi får ju alla plats på arenan, så det finns ingen konkurrens.
Det är ju inga stora känslor jag känner, utan det känns lite ”surt”; ett sting av avund, men jag vill inte uppleva det igen. Min livsläxa i detta fallet var att lyssna på signalerna och inte hänga kvar så himla envist vid mina egna idéer som jag hade i huvudet hur allt skulle gå till. Jag hoppas jag lärt mig det nu.
Thank you! /Terry Evans
Frågan är varför denna destruktiva känsla finns eller kanske den inte är destruktiv, kanske bara något som vi värderar som destruktiv. Kanske känslan är där för att leda oss på rätt väg i andlig utveckling. Det är givetvis viktigt att vara medveten om den, om den är där för att utvecklas. Avundsjuka är något som vi alla någon gång blir drabbade av, antingen är det vi själva som är avundsjuka eller så är det någon som är avundsjuk på oss. När det gäller svartsjuka är vi mer ute på farligare och djupare tankar/känslor som lätt kan gå överstyr. Beteendet kan även ses bland djur men då givetvis på ett helt annat plan.
Thank you, Linda. Nice to hear from you! /Terry Evans
Hej Terry och alla som läser din blogg!
Avund sägs vara en av de sju dödssynderna. Jag kan hålla med om att dess kraft är förödande. Som med det mesta beror det på vilka uttryck den tar sig. När avunden eller svartsjuka styr en persons liv blir det naturligtvis besvärligt för denne och om den används för att ”göra livet surt” för någon annan blir det ett gissel för måltavlan.
Jag tror, och det är förstås inte alldeles enkelt att praktisera, att vill man försöka utrota avundsjuka inom sig är det bästa att jobba på sin självkänsla och sitt självförtroende. Det andra är att försöka sluta jämföra sig med andra människor. Se på dig själv endast och visst är du bra? Nja säger någon jag skulle vilja se ut som…eller vara som…eller framstå som…. eller ha lika mycket pengar som…och jämförelsen är ett faktum.
Om vi kan acceptera den vi är, uppskatta oss själva och inte snegla på andra människor, då har vi kommit långt i arbetet mot att inte vara avundsjuka. Det är först då vi kan känna oss riktigt fria i tanken och kroppen.
Svartsjuka är kusinen till avund. Enligt min uppfattning är svartsjukan mer en produkt av osäkerhet i en närmare relation. Den har samma grund, baserad på jämförelse, men kommer också ur en rädsla för att bli sviken, lämnad och övergiven. Svartsjuka har ett kontrollerande element i sig, ett ägande-behov. Jag tror inte att all svartsjuka uppstår enbart ur den som erfar känslan utan kan skapas i en par-relation om den ene parten uppvisar till exempel ett nonchanlant beteende gentemot sin partner eller förnedrar denna/denne. Det finns många sätt att odla fram svartsjuka på, både konkreta och mer subtila. I vissa fall anser jag det inte relevant att lägga skuld på den som är svartsjuk enbart, i relationen delar båda på ansvaret för att skapa trygghet och förtroende.
Må gott allesammans och gilla er själva, det mår ni och omgivningen bäst av!
Kram från Maria
Thank you for your positive input. /Terry Evans
Hej Terry!
Ja, detta med svartsjuka och avundsjuka, som är två olika saker, kan vara problematiskt. Jag minns själv min tid som ung….rädd och osäker. När jag hade en pojkvän var jag ständigt rädd att bli lämnad, var svartsjuk på alla tjejer som fanns i hans närhet. Tyckte att den han tittade på var snyggare, sexigare och bättre än mig själv. Hade till och med en väntan på att han skulle välja henne, väntade på ögonblicket då han skulle säga att nu var det dom som var tillsammans. Naturligtvis skapade min svartsjuka ett slut. Med förhoppning om att nästa relation skulle bli bättre….nästa pojkvän skulle jag ju lita på….så skapades även där ett slut. Man kan inte gå i samma mönster och förvänta sig en förändring 😉
Minst av allt förstod jag hur illa jag gjorde den jag projicerade över min svartsjuka på. Men som sagt- det jag ger ut kommer alltid tillbaka. Till sist träffade jag en kille som var otroligt svartsjuk….där fick jag möta mig själv, och då såg jag själv hur jag betett mig…jag stod mitt emot min egen spegelbild. Det var ingen trevlig upplevelse men nyttig.
Samtidigt i mitt liv brottades jag med avund….det negativa avundet- det finns ju ett positivt avund åxå 🙂
Jag var aldrig nöjd med mig själv- alla andra var smartare. finare, säkrare och mera i livet- vilket jag inte kunde förstå hur det gick till….
Hela tiden gjorde jag yttre handlingar för att bli bättre, smartare, sexigare osv….jag ändrade stil i kläderna, ändrade make upen, ändrade frisyr osv….med resultat att min rädsla och osäkerhet, som oftast avundet bottnar i, ändå levde kvar i mig.
Med hjälp kom jag in i 12-stegsrörelsen där jag fick möjlighet att se på mig själv och de karaktärsdrag jag hade, jag tittade på min självdestruktiva sida och var i behov att vara rakt igenom ärlig med mig själv, som sen skapade en möjlighet för mig att skapa en friskare Marie. Första steget till frihet är att först acceptera sen kan man ändra. Det man motsätter sig lever kvar, det man tittar på försvinner 🙂
Genom att acceptera något tar du kontroll över det. Det som du förnekar kan du inte kontrollera för du har sagt att det inte finns där. Det du förnekar kontrollerar i stället dig.
Är jag då fri från svartsjukan och avundet? Nej, inte helt och hållet. Dock så är jag ej längre slav under dem. Mitt friskare jag kan idag tillåta mig att känna känslorna och jag kan även vara vän med dem och jag kan även känna efter vilket budskap de har till mig. Mina känslor ar mina budbärare.
Eftersom jag tror på en älskande Gud så tror jag att Gud har givit oss fem naturliga känslor, fem verktyg, att ha för att kunna ta sig genom livet.
Sorg för att kunna ta farväl. Barn som får vara ledsen får ett sunt förhållande till sorg. Förträngd sorg blir depression.
Ilska ett verktyg som gör att man kan säga nej tack- den måste inte vara aggressiv eller skada någon. Ett barn som får uttrycka-trycka ut ilska kan som vuxen lägga den bakom sig snabbare. Förträngd ilska blir ursinne.
Avund är en känsla att kunna göra det andra gör, du vill göra det tills du lyckas. Barn som får lära sig uttrycka avund lär sig som vuxen att snabbare lägga det bakom sig. Förträngd avund blir svartsjuka och missunnsamhet.
Rädsla när den är naturlig skapar den den en viss försiktighet- att hålla kroppen vid liv. Förträngd rädsla blir panik och missunnsamhet.
Kärlek barn som tillåts kärlek lär sig ta emot kärlek utan begränsningar eller villkor, utan hämningar eller blygsel. Barn som ej får kärlek får svårt att hantera den. Förträngd kärlek blir till habegär och härsklystnad.
Dessa fem har givit mig en större insikt om mig själv och jag lär så länge jag lever 🙂
Marie
I like the words you use, to accept and not deny our feelings. Then we can work with them and not against them. /Terry Evans
Avund ..ett sorgligt dilemma .delad glädje är dubbel glädje säger min fina mormor som är 90 år !( Som tycker om att se repriser på dig Terry dagtid ) Hon beundrar dig ! ). Avund på arbetsplatser ..var inte för duktig då får du skit .. /syskon relationer tävlan om föräldrars uppmärksamhet längtan efter kärlek eller ? Eller om vänner når framgång i ekonomi eller annat ! Det är underbart när det går bra för andra ! Bara dom har fötterna på jorden och inte tror sig vara förmer . /Svartsjuka är något man tar fram hos varandra .märkligt nog ! En partner misshandlade mig pga svartsjuka och var den som gjorde gärningen och jag fick stå till svars för det ?! /dennes rädsla att förlora mig ./ Senare i livet Ett balanserat liv där allt fungerade med en snäll man Han älskade mig högt i allt vi fick våra barn /.sedan kom en ny period i livet ! Där jag efter min utbrändhet tappade bort mig själv tyvärr .. Sökandet började .. Träffade en ny man .. Jag gav och älskade högt !! Och för första gången blev jag svartsjuk i mitt liv ? Varför ? Var jag inte trygg i min kärlek ? Kände mig aldrig bekräftad eller sedd , Gick upp i vikt ..sen ner och upp igen hatade min kropp ? .. Kände mig alltid otillräcklig ? Trodde saker för att jag stängdes ute ? Vet ej idag om jag kände rätt eller fel att det fanns annat i partnerns liv .. Att älska så man förlorar sig själv . Det är svårt och gör ont . När man är trygg i sin kärlek finns ingen svartsjuka /avund har jag ej upplevt .Ensam är stark sägs det .. Jag tror på det !❤️
Thank you! /Terry Evans
Av någon anledning är vi skapta med den känslan. Som många här skriver så kan det finnas en positiv sida av denna negativa känsla, att se upp till någon och kanske anamma dennes egenskaper, men den kan också gå över till destruktivt beteende. Satt och mediterade över ditt inlägg och känslan. Detta kan kanske verka invecklat men jag tror att många söker lycka eller någon form av välbefinnande men så gör sig vårt berömda ego sig påmint. Att genom avundsjuka så ger du näring till egot, vi skapar lidande på ett omedvetet sätt men tror att vi mår bra utav detta. Avundsjukan riktar sig till person som i den avundsjukes ögon befinner sig i högre position av något slag och den avundsjuke möjligen vill vara där. Genom okunskap riktas disharmonin utåt. En stark och harmonisk personbehöver inte ha detta tillstånd. Uppstår tillståndet av någon form av obalans i livet? Jag ser livet som en del fält utifrån oss som behöver balans fysisk, psykiskt och andligt så som familj, vänner, jobb, socialt, ekonomiskt, sexuellt, fritid etc. råder obalans mellan dessa kan det leda till disharmoni. Avundsjuka uppstår.
Vill citera Shantideva
” Fastän vi vill undkomma det
kastar vi in oss i lidandet.
Vi strävar efter lyckan men av okunnighet
men av okunnighet krossar vi den som om den vore vår fiende”
Jag har redan önskat dig en skön sommar så nu skickar jag en kram istället.
Thank you for an interesting input. /Terry Evans
Jag tänker olika-lika kring avundsjuk-svartsjuk
Ibland är jag väldigt ärlig utåt-då sker stor -känsla-då sker ärligt tillbaka!
Transinformationen i symbolik jag nått innan avslutas nu.
Ny dimension ger”ord personliga ger rätt förståelse endast till en människa-människan som frågar personligt… i att det sker möter jag lätt ärligt problem-lösningar
Jag förstår anledning till att öppet fråga-svara likt jag gör nu:
”Varför är människor i symbolik i ord-svårt-lätt-lek–allvar? Varför går vi omväg i våra känslor-våra frågande känslor?
Jo-symbolik lever kvar-då vågaf vi uttrycka känslor samtidigt som vi ärligt säger-personlig är jag inte…
Jag lär att frågor svar genom ny utbildning kan förändra-görs svårt till enkelt lätt”
Jag som lär känner ärligt är phu oj okey-jag känner mm skönt inga omvägar!
Upplevelse i livet -ja det pågår varje sekund
Klockslag
Hjärtslag
Jorden
Healing
Alltet ger lätt ord om medium ger tid…
Thank you! /Terry Evans
Skulle vilja dela med mig av denna lilla berättelse
”The wise womans stone” ( author unknown)
A wise woman who was traveling in the mountains found a precious
stone in a stream
The next day she met another traveler who was hungry, and the wise woman
opened her bag to share her food
The hungry traveler saw the precious stone and asked the woman to give
it to him
She did without hesitation
The traveler left, rejoicing in his good fortune
He knew the stone was worth enough to give him security for a lifetime
But a few days later he came back to return the stone to the wise woman
”I’ve been thinking” he said ”I know how valuable the stone is, but I give
it back in the hope that you can give me something even more precious
Give me what you have within you that enabled you to
give me the stone”
Hälsningar från Brittmarie
They are interesting wods. Thank You! /Terry Evans
Tack för öppenheten i svåra ämnen. Funderar över om allt som inte är kärlek kan vara rädsla i så många olika känsloskepnader. Vi jämför och granskar. Blir itutade att det som anses vara det normala av den stora massan ska vara det rätta ! Det kan gälla utseende, uppförande, vanor m.m. Det kräver sannerligen att vara observant och stanna upp och analysera när de negativa, nedbrytande känslorna som avund och svartsjuka tar oss i sitt grepp, precis som du skriver Terry. Det är vad vi kan göra och erkänna för oss själva att nu finns de där och tillhör mitt känsloregister. Varför har de nu uppstått ? Vad är det jag ser i andra människor och reagerar på som även finns hos mig ? Visar de mig en sanning, subjektiv eller objektiv ? Med kärlek och mycket tålamod gentemot mig själv kan säkert många oönskade känslor avväpnas och luckras upp. Som sagt det gäller att vara observant och att agera på det man önskar förändra i sitt liv.
Nothing happens without us taking action. Thank you! /Terry Evans
Sitter och läser alla fantastiska ord som uttryckts här och funderar om jag någonsin varit svartsjuk eller avundsjuk själv. Att andra har varit svartsjuka eller avundsjuka har hänt många gånger och det ställt till med en massa förtret. Men jag tror jag tog något vackert med mig från mitt barndomshem. Mamma såg alltid med hjärtat på folk och accepterade inga dumheter varken från rika eller fattiga. Vi präglades aldrig med att andra skulle vara bättre än oss, smartare eller rikare och jag bryr mig inte om dom är det. Visst är det sorgligt att folk blir på det här viset, men jag förstår att det är en rädsla i olika former. Jag har inte mycket pengar men är så oändligt mycket rikare på annat sätt. Vi har så mycket fint att se fram emot, varför ska man förstöra allt med avundsjuka och svartsjuka. Kommer nog att få utsättas för det här igen i framtiden, tyvärr
Positive thoughts. Thank you! /Terry Evans
Åh vad många kloka kloka tankar ☺
Jag minns att jag var avundsjuk på en vän under vår småbarnstid. Hennes man var den som tog hand om barn o hem, han lagade mat åt oss när vi kom dit och jobbade deltid. Själv var jag helt slutkörd med jobb, småbarn och min man som kom hem vid 10 på kvällarna. Men nu kan jag ju se att det var för att jag så väl behövde lite av det hon hade.
Men det är en så sorglig känsla när nära personer inte kan vara glada för ens skull, utan har undertoner av missunsamhet. Jag är uppvuxen med en mamma som inte kunde visa värme och stolthet, utan vid terapisamtal har avslöjat hur hon alltid varit avundsjuk på mig och därför inte hjälpt mig utan tvärt om liksom testat vad jag klarat och förtalat mig inför släkten. Men genom att det alltid varit så, har jag nog blivit så trygg med mig själv. Jag har nog känt att livet innehåller både gott och ont, men man måste satsa sin energi på det härliga. Men detta är en svår sak att hantera. Jag är väldigt tacksam för tankar kring detta. Hur gör man om ens mamma regelbundet attackerar en i olika intelligenta former?
Find your own truth and work from there. That is the beginning. Thank you! /Terry Evans
Hej!
Avundsjuka känner jag ibland. Men sällan missunnsamhet.
Det är mer på det praktiska planet. Då jag nästan alltid levt
själv. Att få fixa och trixa. Inte haft någon att be om hjälp.
Det tar många så för givet att ens partner gör.
Svartsjuka är inte något vackert. Likväl drabbar det mig.
Bottnar i att inte duga – ens i sina egna ögon.
Haft relationer där jag varit den andra. Det har sina orsaker.
Fick panikångest som 22 åring (idag 55), då var jag
tacksam att någon ringde och ville träffa mig. Sådär har det
hållit på. Med några olika män. Dom går hem till sina respektive
och lever precis som om inget hänt.
Då heter det att man är djup och ska ta det för vad det är.
Det ligger naturligtvis hos mig själv. Men nu är allt försent.
Fick bröstcancer som togs bort för 2,5 år sedan. Med cytostatika
Strålning, oro och ångest. Jag är inte den jag har varit.
Döden grinar mig i ansiktet – även om det sägs den är borta.
Min yngre syster har totalt vänt ryggen åt mig.
Tyckte jag skulle droga ner mig, eller ta flyget till Schweiz
och avliva mig på kliniken där. Sonen som jag haft i 11 år får
jag inte träffa. Inte någon på vår sida släkten.
Då bor dom snett över gatan. Det fyller mig med sorg och förtvivlan.
Undrar ibland – vad ska jag lära mig av detta?
Har jag någon nytta av det? Ännu har jag inget svar.
Ibland går det att släppa taget. Men rätt var det är griper det tag i
mig.
Oj! Det blev långt det här .
Hälsningar
Annika
Thank you for your text. The only answer I can give you is that I will send my thoughts out for you. I feel that you should find someone who knows what they are talking about to help you with the situation you find yourself in. /Terry Evans
Tack Terry och alla som läser och svarar på din blogg.
Avund och svartsjuka är för mig olika händelser, även om det kanske får samma reaktioner hos dem det berör.
Avundsjuka är som jag upplever det något som sker när det finns en medmänniska som lyckas uppnå något som jag kanske inte själv har möjlighet till.
Svartsjuka handlar mer om känslor som gäller kärlek, vänskap och uppmärksamhet.
Vilket det än gäller kan det bryta ner dem som drabbas av någotdera.
Det sätter sig som olika symtom i den egna kroppen, vilket kan bli en lång väg att finna sitt eget inre liv.
Hälsningar Gunilla
You have an interesting point of view. Thank you! /Terry Evans
En av de farligaste krafterna som finns, startar krig, förföljelse, rasism med mera.
Jag hoppas att denna upplysningens tidevarv handlar om hur vi lär oss att förstå och samarbeta som en enhetlig kraft, istället för att låta egot ta över.
Kanske tar det många generationer men jag hoppas att vi är på startbanan
Med vänliga hälsningar
Liselotte
Your Words are true, jealousy is an evil element. Thank you! /Terry Evans
Jag är så glad att jag kan ta del av dina kloka kärleksfulla ord på avstånd. Just detta ämne med avensjuka känns roligt att läsa om. Jag har jobbat så otroligt hårt för att acceptera min egen svarsjuka. Och som du säger är det inte lätt. Men de är fullkomligt möjligt. Och vilken tacksamhet jag får när jag insett att jag kan göra något åt det! Jätteroligt med din blogg. Jag saknar dig och hoppas att du har det bra! Varma stora kramar till min Engelska farfar från Lina i Luleå ❤
Nice to hear from you again, Lina! Thank you. /Terry Evans
hej
terry
det var ett tag sen jag skrev till dig, men läste din spalt om aven sjukans krafter, det är otäkt att man så lätt kan halka in på varför drabbar det här mig alldrig dom andra.eller tänk om jag hade didigt i livet vetat direkt vad jag ville bli vad bra det hade varit. men då försöker jag att tänka så här att om jag nu inte gått denna krokiga väg, Så hade inte dessa människor dyckt upp längs vägen, genast så känns det som ett ljus tänds inom mig.
Nu är jag inne i en period där jag är delad inom mig själv. där ena sidan säger du duger inte till något. o den andra sidan säger du är bra som du är . denna konflikt är jobbig att ha inom sig. tack för det arbete du gör.jo förrästen igår kännde jag något nytt. när jag blundade kändes det som jag åkte i en hiss .och den bara fortsatte uppåt tills jag öppnade ögonen. vad är det förnågot? mvh leif
It sounds to me as if you are being opened up to something and becoming more conscious of yourself. Thank you! /Terry Evans
Hej Terry,
Jag brukar försöka hinna se dig då du är med på tv, både min farmor och jag var övertygade om att du är mycket bra bra medium.
När det gäller avundsjuka/svartsjuka så är det som du säger, den bottnar oftast i rädslan att själv bli utan. Varför finns den? Jag kan tänka mig att den har en primär funktion nedärvd från urtiden och fungerar som en trigger för överlevnadsinstinkten. Tänk dig in i situationen att du är vrålhungrig och din kompis sitter och glufsar i sig mat mitt framför näsan på dig utan att dela med sig. Ni har en lång färd framför er och det är vinter. Du drabbas av avundsjuka, definitivt, kanske bannar dina egna dåliga jaktegenskaper en kort stund innan du sliter maten ur kompisens händer.
Den svartsjuka du pratar om är ett i-landsproblem, något som vi som redan har det bra kan sitta och spekulera över och känna in.
An interesting analogy. Thank you! /Terry Evans
En bra fråga att ställa sig i olika situationer när tex avunden, ilskan, rädslan osv dyker upp:
”Varför möter jag denna mästare nu?”
”Vad kan jag lära mig av denna mästare?”
Med vänlig hälsning, carina
Thank you for your Words. /Terry Evans
Hej Terry, mycket intresant och bra skrivna tankar. själv har jag pga oarbetad sorg varit avundsjuk på andra människor, sånna jag känt och andra jag inte känner pga att det hade nåt, jag miste någon innan det hann ens bli något. Detta pågick i flera månader, mörkret liksom tog tag över mig tills en dag när jag sårade en mycker nära vän och jag blev för första gången ifrågasatt kring vad jag sa, hon ställde mig tillsvars och jag förklarade vad som hänt några månader innan och bad om ursäkt för det jag i min avundsjuka yttrat. Det blev vändningen på att börja bearbeta saknaden av det jag förlorat, vad vill jag behålla för mig själv men jag tror att du kanske kan förstå ändå genom din förmåga. ❤️ Kram Therese
It takes a lot of courage to work with ourselves and to be honest. Thank you! /Terry Evans
Hej Terry
Jag har en liten undran, jag läste en artikel om några som gjorde olika ”tester” på en kvinna som led av svår epilepsi, de misstänker att de kan ha råkat upptäcka medvetandet i hjärnan på grund av att helt plötsligt började kvinnan stirra rakt fram och hennes puls gick ner, sedan när hon kort därefter kom tillbaka till nuet så hade hon inte varit medveten om nånting som hände runt omkring henne. Min undran är, om vi har en själ, kan man då inte märka av den när man är exempelvis medvetslös? Jag har hört att man lämnar medvetandet när man dör, men om kvinnan lämnade sitt medvetande för en stund och inte var medveten om nånting, betyder det då att vi inte har någon själ? Eller betyder det bara att man måste vara helt död för att själen/vår energi ska ta över? Att när kroppen har slutat fungera så går energin vidare.
Jätte tacksam för svar
I believe there is a soul and when the clinical death occurs the soul continues, but whether you are dead or alive you can get in touch with your souls consciousness. Thank you! /Terry Evans
Men en person som är medvetslös kan väl inte märka av sin själ då? Man måste väl vara vid liv och vaken eller död för att göra det? Konstig fråga kanske, men jag tänker lite konstigt ibland.
I just think you have to be in touch with your feelings. For me they are the messenger from the soul. Thank you! /Terry Evans
Ja…du har helt rätt i att avundsjuka och svartsjuka har ett otroligt fult ansikte.
Den har en stark och förödande kraft. Får den tillräckligt fäste kan den till och med sluta i en kriminell handling. Det har jag fått bevittna på ganska nära avstånd. Enligt mig så är avundsjuka och svartsjuka en av skuggans största krafter…
Och egentligen så har den känslan inte så mycket med andra människor att göra… Det är när vi själva tappar fotfästet och tillåter omedvetenheten slå rot som den uppstår. Om jag själv är i balans och medveten så behöver jag ju inte jämföra mig med andra. Om jag arbetar med min egen utveckling så kanske jag till slut förstår att jag har en egen väg att gå och en egen livsväg att följa. Då behöver jag ju inte känna mig svartsjuk och avundsjuk på vad andra åstadkommer eller får i sitt liv….för det är ju deras livsväg….och jag har ju min egen väg att gå…
Lite tankar bara…. om den enormt destruktiva kraft som kan förstöra både vänskap och kärlek.
Ha en fortsatt fin ledighet… Marie
Thank you for tour input, Marie. You always give an interesting point of view. /Terry Evans
Jag behöver ett proffessionellt råd. Om ett medium är gravt alkoholiserad. Kan hon då i påverkat tillstånd hjälpa ngn över till ljuset?
Tänker såhär: Själv befinner hon sig i mörkret…och behöver komma till en ljusare tillvaro själv innan hon använder sina krafter. Har jag fel?
En vän till mig råkade ut för detta, Kvinnan var utbildad av TerryE, och problem kan alla hamna i, men detta var ett grovt utdraget missbruk och intagningar för avgiftningar 6 ggr på 3 mån. Hur ska man tänka. Borde hon inte väntat tills hon var nykter? Mvh
I do not think anybody working with people should work when they have any kind of toxic substance within. I teach my students that they should not drink when they are working with spirit. Thank you! /Terry Evans
Tack för svaret.
Upptäckte när jag skickat att det var helt fel forum , och att det handlade om avundsjuka/ svartsjuka här.
Så tacksam att j fick svar ändå. Funderat på att skriva länge . SOLIG & LJUS Hälsn M ?
Nice of you to come in. Welcome back! Thank you. /Terry Evans