Monthly Archives: september 2016

Oavsett om vi tror på Gud i en ortodox bemärkelse, det vill säga genom en religion, eller en personlig tro som inte är kopplad till någon form av ideologi, består följande frågor: Varför ber vi? Hur formulerar vi våra böner, och med vilken inställning?

Den Guden eller högre intelligensen som jag tror på tar emot böner med ett öppet sinne, oavsett hudfärg, samhällsklass eller trosbekännelse. Det spelar inte heller någon roll om tron är baserad på en lära eller någon annan källa, så länge bönen kommer från ett öppet hjärta och en känsla av ödmjukhet.

När jag tittar tillbaka minns jag hur jag instruerade Gud i hur jag ville att saker och ting skulle vara, utan att inse det. Ibland kunde det hela anta formen av en inköpslista, dock bemöttes mina instruktioner väldigt sällan.

I efterhand förstår jag hur jag ville att alla andra skulle ändra på sig, när jag bad om hjälp, bara det inte var jag. Det fick mig att tänka: ”Lyssnar Gud på mig? Varför svarar inte den här intelligensen lika snabbt som jag vill, varför måste jag vänta? Jag har inte tid att vänta. Jag vill ha svaret nu!”

En dag blev jag medveten om att min tro på andevärlden är del av den högre intelligensen. Sättet som jag tror på Gud ingår i en kategori, som är rätt för mig.

Under en lång period började jag förstå att jag kanske inte formulerade mina böner på rätt sätt. Om det finns en högre intelligens, borde den faktiskt veta allting om mig, vem jag är och var jag befinner mig i livet, när som helst. Därför borde den vara medveten om mina styrkor och svagheter, förr som nu.

Jag började utveckla en ny metod. Det tog lite tid, och processen pågår än. Jag bestämde mig för att fråga den här högre intelligensen, Guden: ”Det kanske är dags att kasta bort min nya inköpslista?” När man ska ut och handla med sin inköpslista är problemet ibland, att sakerna på listan inte finns i affären. Emellanåt har de passerat ”bäst före datumet”. Jag kan vara ute för att gå några helt andra ärenden, och så hittar jag något jag har letat efter eller behöver, vilket jag tror är av en ren slump.

I många år var jag trångsynt, jag kunde inte se vad som fanns runtom mig. Så jag började formulera mina böner utan krav eller förhoppning. Det enda jag borde be den högre intelligensen om är deras sanning, inte min. Jag var tvungen att utveckla tillit. Med varje dag hoppas jag att jag tar bort den här inskränkta inställningen och börjar se vad som finns runtom mig.

Det är så många ”fynd” som erbjuds. De kan visa sig själva som vänliga ord, ett erbjudande som kommer från hjärtat eller ett leende. Jag blir mer och mer medveten om dem medan mitt synfält expanderar, fynden kan visa sig på oändligt många sätt. Oavsett var du befinner dig eller vad du går igenom så finns det alltid ett fynd, vid varje givet ögonblick.

”Hjälp mig bara att följa min sanning. Hjälp mig att hitta vad som är rätt för mig, så att jag kan bli mer medveten om mig själv. Om jag vore medveten om de här fynden som du erbjuder, skulle de kunna tillgodose alla mina behov. Då börjar jag ta emot den näring jag behöver för att fungera i mitt liv.” Självklart ber jag även för de som behöver vägledning och stöd genom prövningar och svårigheter.

Att kasta sin ”inköpslista” ger så mycket mer frihet för att förflytta sig och expandera. Släpp in Gud i dina böner, och lita på att intelligensen framkallar den förändring du behöver. Det är bara att backa och acceptera, helt utan villkor.

Vi människor har ett behov av att kräva och kontrollera. Det tillåter oss inte alltid att acceptera ödmjukhetens hjälpande hand. Ödmjukhet öppnar sinnet och leder oss till alla lösningar som hittills har befunnit sig bortom vår förståelse. Jag tror att den högre intelligensen tar oss vidare och hjälper oss upptäcka vad som är rätt och naturligt för oss som individ, utan villkor.

Såhär använder jag mig av bönens makt.

/Terry Evans

Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans 

Om du tycker att Ascala Magazine har på intressanta artiklar, kanske du skulle vilja vidarebefordra loggan och länken från Ascala Magazine till din hemsida, blogg och facebooksida. Jag skriver själv en krönika, som heter ”Viskningar från Andevärlden”. Klicka på bilderna för mer information om mitt arbete och Ascala om du är nyfiken på vad jag har för mig när jag inte skriver här på bloggen:

De senaste två åren har en “person” knackat på min dörr, och varje gång jag öppnade dörren sa den här budbäraren: “Snart kommer förändring.” Jag förstod inte riktigt vad den här budbäraren menade, men känslan jag fick inombords trodde på det han sa. Efter ett tag tänkte jag: “När kommer den här förändringen?” Men förändring var redan på gång, jag var bara inte medveten om den förrän jag började titta på olika aspekter av mitt liv – privat, professionellt och andligt. När den här gestalten, som kallar sig för “förändring”, knackade på min dörr, fick den mig många gånger att känna olust, jag kunde tänka: “Å nej, jag vill inte ha den här förändringen, jag är ganska nöjd ändå. Jag känner mig bekväm, och det är så mycket enklare att stanna kvar där jag är.” Men jag berättade inte alltid sanningen för mig själv. Jag började inse att en del av mig ville ha förändring, började förstå att en del av mig behövde förändring så att livet inte skulle stanna av helt. Förändring innebär alltid en risk, man vet aldrig vad framtiden kommer att ge. Frågan var bara hur jag skulle genomföra dessa förändringar.

För två år sedan blev jag mycket mer medveten, många saker omkring mig behövde ny input. Jag hade fortfarande inte hittat en karta jag kunde följa, men började inse att mina guider redan hade förberett mig under en period, helt omedvetet. De berättade inte alltid för mig exakt vad som skulle förändras, men dessa insikter förde mig närmare mig själv. Jag började korsa en bro för att kunna lämna gamla tankesätt bakom mig, de fungerade inte längre. Det var det som skulle leda mig till en nystart, oavsett hur den skulle se ut. Jag började bli rastlös och väldigt nyfiken, det var en del av processen som skulle hjälpa mig att korsa bron. Någonting inom mig började väckas till liv. Ofta lämnar människor våra liv när vi förändras, istället kommer andra människor in. Det är del av ekvationen.

Det började komma in nya människor i mitt privata och professionella liv, en av dem var min nuvarande fru. Det här förutspåddes faktiskt av Lena Ranehag. Jag trodde inte på henne då, men allt hon har sagt har skett.
Inte så långt efter Lenas förutsägelse fick jag en klärvoajant vision. I visionen såg jag en kvinna stå på en balkong, och hon gav mig följande budskap: “Ha tålamod, jag kommer snart vara en del av ditt liv för att hjälpa och stötta dig.” Jag visste inte vad dessa ord betydde, men när den här kvinnan dök upp i mitt liv visade hon sig vara ett utmärkt stöd och stor hjälp genom en väldigt tuff period. Jag visste inte då att jag skulle komma att behöva en större operation, vilket blev tydligt strax efter en hälsokontroll.  Andevärlden såg till att leda mig mot förändring genom alla tips och all information jag fick av dem. Medan jag korsade förändringens bro blev allt som andevärlden hade gett mig mycket tydligare.

De senaste två åren har det skett en stor övergång. Jag börjar definitivt känna av att jag själv har genomgått en stor förändring vad gäller mitt personliga och professionella liv, men också mitt andliga arbete har påverkats.
Ja, det har varit svårt att omfamna förändring. Först nu i efterhand inser jag att allt jag har fått till mig under den här perioden, alla svårigheter jag har behövt ta itu med, har förberett mig för att kunna omfamna förändringar som sker inom mig. Och nu känner jag verkligen att ett nytt äventyr börjar, jag ser fram emot en ny del av mitt liv. Min kreativitet och entusiasm är tillbaka, vilket är bra att ha i sin ryggsäck.
Under den här processen är det saker som lämnar mig, saker som inte längre tjänar något andligt syfte. Jag har fått nya kamrater på min resa; vi vandrar gemensamt för att vi har liknande avsikter. Precis som jag har även de fått hjälp och stöd från sina andliga mentorer.

Jag vet inte när den här gestalten, som kallar sig för “förändring” kommer att knacka på min dörr igen, men jag börjar förstå att förändring är en pågående process. Om vi har viljan att förändras och vill förstå vad vårt öde är, måste vi sänka våra krav på hur vi vill att förändring ska ske. När vi själva bestämmer hur förändring ska se ut baseras våra krav vanligtvis på rädsla, osäkerhet och brist på tillit.
Förändring är alltid läskigt och kan få oss att känna oss utsatta. För att själen ska kunna växa behöver vi utmaningar och äventyr. Utan det kan vi aldrig möta vår rädsla, och vi kan definitivt inte känna tillit. Det leder till att våra andliga liv stagnerar. Vad vi än känner när vi korsar förändringens bro: Om vi bara har ett öppet sinne och är redo att omfamna förändring, behöver vi aldrig känna oss ensamma.

Hur reagerar du på förändring?

/Terry Evans

Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans 

Om du tycker att Ascala Magazine har på intressanta artiklar, kanske du skulle vilja vidarebefordra loggan och länken från Ascala Magazine till din hemsida, blogg och facebooksida. Jag skriver själv en krönika, som heter ”Viskningar från Andevärlden”. Klicka på bilderna för mer information om mitt arbete och Ascala om du är nyfiken på vad jag har för mig när jag inte skriver här på bloggen:

När jag jobbar som medium och lärare kan jag väldigt ofta isolera mig själv. Jag har ingen referenspunkt som skulle kunna ge mig återkoppling på var jag befinner mig och vad det är jag håller på med.

Kommande lördag och söndag går våra ”Inspirationsdagar” av stapeln. Där kommer jag att jobba med människor som har sina egna färdigheter och kunskaper. Det är människor med många olika bakgrunder och syftet med deras arbete är att bidra till mänskligheten och välbefinnandet. Ett annat syfte med deras arbete och undervisning, är att hjälpa individer öppna nya dörrar och uppnå en högre medvetandenivå. I och med det hjälper de andra att nå en högre nivå av psykiskt och fysiskt välbefinnande.

Några av personerna jag kommer att jobba tillsammans med har jag känt i många år, andra en kortare tid. Dock tycker jag att det är fascinerande vilken effekt det har på mitt fysiska och andliga sätt att vara, när jag är bland dem. De är utmanande i sitt sätt att presentera sitt arbete, de ifrågasätter många saker. Och jag tycker det är fantastiskt att kunna vara del av denna kreativa och väldigt givande dynamik. De har hjälpt mig uppnå olika nivåer genom åren, man skulle kunna säga hjälpt mig att nå upplysning! Det är underbart att kunna säga till dem: ”Jag förstår inte!” eller ”Vad betyder det här?” Och ibland har vissa av dem använt sina egna healingtekniker för att hjälpa mig att nå bättre hälsa.

När jag skriver det här drar jag mig till minnes hur det är att vara del av ett lag. Det kan ge en känsla av tillhörighet, och det är också bra att använda sig av lagets medlemmar som referenspunkt och säga: ”Vad tycker du om det här?”

Det är inte bara tankar som inspirerar mig, utan även känslan som lagdynamiken kan ge. Ibland utmanar den mitt koncept, men det är väldigt inspirerande att jobba med människor som har olika idéer eller uppfattningar jämfört med dem man själv har. Att jobba i ett team kan verkligen vara ett värdefullt sätt att öppna sinnet och hjälpa oss hitta nya verktyg och färdigheter! Vi hamnar inte i fällan att fortsätta i banor som inte fungerar för oss längre.

När jag arbetar i ett lag blir varje medlem min lärare. Varje medlem ger så mycket näring för tankar och kamratskap bara genom att de är sig själva och arbetar på sitt sätt. För att kunna få en ny syn på världen och förstå var folk befinner sig är det väldigt bra att komma ur sin isolering ibland.

Om jag tittar på hela konceptet ”lagarbete” och dynamiken det skapar skulle jag, helt ärligt, aldrig vilja vara utan det. Människorna jag kommer att arbeta tillsammans med på våra ”Inspirationsdagar” kan vara så roliga, vissa vet inte ens om det. Det finns dem i den här gruppen som har blivit väldigt goda vänner.

När jag började arbeta som medium sa folk att jag var en ensamvarg. Det stämmer på ett sätt, jag vill njuta av mitt arbete, vara kreativ i det jag gör och möta nya saker som jag inte har svaren till. Just därför kallade vi den kommande helgen för ”Inspirationsdagar”. Många av dem som deltar i helgen kommer att jobba ensamma, vara del av ett lag eller både och. Det här evenemanget kommer förhoppningsvis öppna sinnet och erbjuda dig möjligheten att träffa nya människor som skulle kunna bli del av ditt lag, eller tvärtom.

En viktig sak om att vara medlem i ett lag är att alla har sin egen enskilda färdighet och syn på världen vi lever i. Vi lär oss att leva och fungera tillsammans, vilket möjliggör för oss att kunna bidra med dessa speciella färdigheter inom laget. Men vi lär oss också att se och erkänna andra människors färdigheter och vad de har att erbjuda.

Det här är min syn på att vara del av ett lag. Vad är dina tankar?

/Terry Evans

Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans 

Om du tycker att Ascala Magazine har på intressanta artiklar, kanske du skulle vilja vidarebefordra loggan och länken från Ascala Magazine till din hemsida, blogg och facebooksida. Jag skriver själv en krönika, som heter ”Viskningar från Andevärlden”. Klicka på bilderna för mer information om mitt arbete och Ascala om du är nyfiken på vad jag har för mig när jag inte skriver här på bloggen:

Människor har, i många avseenden, en flockinstinkt. Vi försöker att vara del av en kollektiv identitet. Samtidigt är vi individer, och alla bär vi på en säregen identitet.

En av de svåraste sakerna är att hitta medelvägen mellan vår kollektiva identitet och vår egen identitet. Många gånger vill inte vi människor känna oss ensamma eller isolerade. Det är här mina guider och andliga inspiratörer har varit till stor hjälp! De inspirerar mig på olika sätt att gå rätt väg, som i sin tur stöttar min andliga utveckling. Men samtidigt måste jag leva mitt jordeliv. Och hur gör jag det?

Människor ser mig som den här personen, som har en speciell kontakt med andevärlden. Men det är lika viktigt att ha kontakt med människorna jag träffar i min vardag, och däri finns balansen.

Vissa personer tror att mitt fokus ligger på andliga ting, på grund av att jag är medium. Men mina guider kan också spela en viktig roll i situationer som kan täcka många olika områden i mitt ”vanliga” liv. Till exempel: Om de tycker att jag borde iaktta sättet jag kommunicerar med människor, kommer de påverka mig till att slå in på rätt väg igen.

Till viss grad har vi alla en flockinstinkt. Vi vill kunna identifiera oss med någonting, oavsett om det är en grupp eller organisation som delar samma filosofi, ideal eller subkultur. Misstaget vi dock begår ibland är att försöka vara som alla andra; vi är inte uppmärksamma på vilka vi verkligen är.

Som jag har sagt många gånger tidigare: ”Innan jag är ett medium, är jag Terry Evans.” Mitt arbete som medium är bara en del av mig och hur jag uppfattar och tror på livet eller livet härefter. Jag har kämpat med behovet att vilja tillhöra en grupp, men samtidigt har jag velat följa min sanning. Ibland kan det kännas som att jonglera och, precis som en jongleringsakt, kan det vara hårt arbete och orsaka en konflikt inom en själv. Min flockinstinkt vill ta över.

Det finns fortfarande ögonblick då jag kämpar såhär, jag kan uppfatta en känsla av isolering. Kan det vara så att ni som läser den här texten har liknande upplevelser?

Vad jag har kunnat observera är att människor kan gå till ytterligheter: deras flockinstinkt tar över, och därför förlorar de kontakten med den de är. Å andra sidan går de till ytterligheter, varigenom allt de kan göra är att tänka och leva inom sin egen tro som individ. Genom att göra så, isolerar de sig själva till en punkt där de förlorar kontakten med verkligheten runt omkring sig.

Var befinner jag mig?

Nåväl, om vi jämför det hela med vågskålar, betyder det att det alltid är rörelse, ingenting förblir statiskt. Till exempel: Jag har mina stunder då jag är fullständigt fokuserad på andevärlden, mitt arbete och hur jag tänker och känner. Och sen, som om ett fönster öppnas, inser jag att jag tappar kontakten med dem som finns omkring mig. Det, i sig självt, kan förvandlas till försummelse; utan att vara avsiktligt. Det är här jag blir för isolerad.

När jag skriver den här artikeln är det väldigt intressant att den skapar en spegel åt mig och jag undrar: ”Förvirrar jag mig själv medan jag skriver det här? Eller är det så här andra människor ser mig?” Jag skrattar, därför att det ibland känns som jag gör en tidsresa. Det finns ögonblick då jag verkligen behöver fokusera och fråga mig själv: ”Har jag gått för långt så att jag förlorar kontakten med mig själv eller tvärtom? Fokuserar jag för mycket på mig själv?”

Oavsett vad som är fallet: om mina andliga guider tycker att jag behöver en liten knuff för att gå åt rätt håll igen och kunna hitta balans, kommer de att ingripa och erbjuda lite extra hjälp. Framför allt om de ser att jag verkligen försöker att hjälpa mig själv och jag är redo att ta mitt ansvar.

Jag tyckte att det vore ett intressant ämne att ta upp idag, och ställa följande frågor: ”Var är du på din väg? Befinner du dig i den ena eller andra ytterligheten?

För mig är mindfulness nödvändigt för att kunna navigera sitt liv på ett sätt som är bra och rätt för en själv. Jag tillhör en grupp människor som i vissa avseenden är likasinnade eller extremt olika. Jag behöver input från båda hållen. Samtidigt behöver jag hålla reda på mina övertygelser och åsikter som fungerar för mig just nu. Men vem vet, allting kanske förändras nästa vecka och jag gör en tidsresa igen. Måhända har ingen svar på mina funderingar, men eventuellt kan det här vara extremt tankeväckande.

/Terry Evans

Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans 

Om du tycker att Ascala Magazine har på intressanta artiklar, kanske du skulle vilja vidarebefordra loggan och länken från Ascala Magazine till din hemsida, blogg och facebooksida. Jag skriver själv en krönika, som heter ”Viskningar från Andevärlden”. Klicka på bilderna för mer information om mitt arbete och Ascala om du är nyfiken på vad jag har för mig när jag inte skriver här på bloggen:

Så fort ett barn ser en regnbåge på himlen känns det som magi. Man får höra att det, vid varje regnbåges slut, finns en kruka med guld. Jag som vuxen tror på att det finns en kruka med guld för alla i slutet av en regnbåge. Men hur når vi fram till den här krukan med guld? Vi måste ha drömmar!

Jag tror att magi inte kan komma till stånd utan drömmar. Vi måste följa dessa drömmar. Mina guider har besökt mig i mina drömmar många gånger. Där har de visat mig framtidsvisioner; bilder på personen jag skulle kunna bli.
Vid tidpunkten av dessa visioner var det svårt för mig att logiskt förstå hur allt detta skulle bli möjligt. Om jag nämligen bara använde mitt intellekt och logiken istället för att faktiskt leva min dröm, kändes det tomt inombords. Det verkar som om alla mina guider använder sina trollspön när det här händer.

En av mina guider, jag kallar honom för magikern Merlin, ”filosofen”, berättar för mig att det är ”magi i luften”. Varje gång han hälsar på mig, oavsett om det är under en meditation eller bara spontant, måste jag tillåta magin att komma till liv. Och när jag gör det så knyter jag an till min guide, går bredvid honom genom att backa mentalt och tror, utan behovet att tvivla. Det tillåter möjligheten för magin att utvecklas.
När Merlin är runt mig har jag också lärt mig att det är nya möjligheter på ingång; nya äventyr; nya vägar att utforska.
Mina guider ger mig aldrig något schema kring vad som komma skall, de ger mig inget år, datum eller någon tid. Om de skulle göra det vore det aldrig en behaglig överraskning och magin i det hela skulle försvinna. Allt jag behöver göra, som sagt, är att tro och tillåta mitt sinne att ta emot dessa nya gåvor.

Australiens aboriginer har något de kallar för ”drömtillstånd”. När de befinner sig i det här tillståndet tas de till andra medvetandenivåer. Drömtillståndet öppnar dörrar till alla ens befintliga möjligheter – hittills inte synliga.

Varför tar jag upp det här?
Jo, när mina guider besöker mig och visar mig bilder på framtiden visar de mig en värld som gör mig medveten om potential och resurser som går utöver de fem sinnena.
De senaste veckorna har jag också befunnit mig i det här drömtillståndet, jag är förväntansfull. Jag känner att något nytt är på väg att hända och jag tror att jag vet vad det skulle kunna vara: det mest fantastiska är förnyelsen av min optimism. Den är en del av att börja om – nästa steg på min resa.

I efterhand förstår jag att jag håller på renovera mitt inre hus, vi rensar ut det gamla och ser till att hitta plats för det nya. Det är nya människor som kommer in i mitt liv just nu, rätt så oväntat! Särskilt när det gäller mitt jobb. Och när de kommer in i mitt liv knyter vi an till varandra och jag upptäcker att de också befinner sig i ett drömtillstånd. Andarna presenterar nya möjligheter för dem, möjligheter som gör att deras drömmar går i uppfyllelse. De blir osäkra ibland, precis som jag, och tänker: ”Händer det här verkligen mig?” Men precis som jag hör de en röst inombords som är deras entusiasm och optimism som har hittat tillbaka. De här nya möjligheterna gör att de kommer i kontakt med något som de har letat efter inom sig.

Jag tror att, vilket liv vi än väljer innan vi kommer till jorden, så är det en dröm; att livet har ett syfte. Det räcker inte att tänka på drömmen, vi måste spela en roll i den och leva ut drömmen. Om våra drömmar kommer från hjärtat och vi har goda avsikter fungerar det som vårt trollspö.

Min vän Merlin använder precis sitt trollspö och han skrattar. Nu när jag tittar in i hans bubblande kittel visar han mig glimtar av framtiden och jag hör följande ord: ”Låt vårt samarbete vara kul!”
När jag ser ångan stiga upp från kitteln märker jag hur en regnbåge börjar ta form ovanför den. I slutet på regnbågen upptäcker jag en kruka med guld. Merlin sträcker sig efter den och när han får tag i den räcker han krukan med guld till mig. Sen tittar han på mig och ler: ”Använd den här krukan med guld på ett positivt och klokt sätt. Det jag erbjuder dig här och nu är en trolldryck som tar dig in i framtiden; en framtid som har skapats åt dig. Tänk inte bara drömmen, lev den! Det gör att magin hålls vid liv.”

/Terry Evans

Läs mer om Terry Evans, klicka här: Terry Evans 

Om du tycker att Ascala Magazine har på intressanta artiklar, kanske du skulle vilja vidarebefordra loggan och länken från Ascala Magazine till din hemsida, blogg och facebooksida. Jag skriver själv en krönika, som heter ”Viskningar från Andevärlden”. Klicka på bilderna för mer information om mitt arbete och Ascala om du är nyfiken på vad jag har för mig när jag inte skriver här på bloggen: