Äntligen fredag, och jag skulle vilja presentera Karin Enströms blogg. Karin är ansvarig för vår vackra trädgård och hjälper även till i köket. Ha en fin helg! /Terry Evans
Min dotter Maria, som ni fick lära känna något bättre för två veckor sedan, frågade mig en gång om jag hade lust att hjälpa henne att städa på Gamla Byskolan. Det första jag kände, medan jag gick igenom skolans dörrar, var en lugn och välkomnande känsla. Jag fortsatte att städa där vid behov. Efter ett tag började Terry fråga mig ifall jag var intresserad av en heltidstjänst där. Mitt svar var: “Nej, tack!” Det var lite läskigt att ge upp ett tryggt arbete; jag jobbade nämligen med äldre, vilket jag också gillade. Samtidigt var jag i behov av en ny utmaning, men det var jag inte medveten om just då. Jag bestämde mig för att prata med min man och be om hans åsikt. Hans svar var: “Kör!” När jag väl bestämde mig för att gå med på Terrys erbjudande kändes det väldigt bra! Min plan var att vara tjänstledig i ett halvår, men min dåvarande chef sa att det inte var möjligt. Så då tog jag beslutet att säga upp mig.
Så fort jag började att arbeta med Terry var jag väldigt tydlig med att säga att jag aldrig skulle jobba i köket. Jag skulle inte laga mat eller baka, och jag hade världens lista över saker som jag inte ville göra. Terry frågade mig om jag hade lust att hjälpa till i trädgården, vilket jag tackade ja till. Jag älskar att arbeta i trädgården, jag är lycklig där! I mitt trädgårdsarbete har jag friheten att använda mig av mina egna idéer, och fast jag inte är så teknisk av mig har jag lärt mig att använda många olika maskiner, och det är roligt! Varje gång jag betraktar resultaten av mitt arbete känner jag att jag har uppnått något och jag känner mig stolt. Det har också gett mig ordning och struktur i min vardag. Nu är jag gladare hemma, för att jag kan bestämma över mina egna arbetstider, jag kan vara hemma när mina barn går till skolan och när de kommer hem. Det har gjort skillnad för dem! Jag börjar inse hur mycket min man litade på mig när han sa “Kör!” och det får mig att känna mig trygg.
När jag får en idé kan Terry ibland säga nej, men efter att ha tänkt på saken ett tag kan han hålla med om den i alla fall. Det kan irritera mig emellanåt, men sedan inser jag att min egen otålighet också är del av min reaktion.
Arbetet har gett mig frihet, och jag vågar att möta utmaningar, som jag aldrig tidigare har mött. Kommer ni ihåg när jag sa till Terry att jag aldrig skulle laga mat eller baka? Nu gör jag även det! Här på Gamla Byskolan får jag möjligheten att försöka, jag får göra misstag.
I år har jag sagt till Terry: “Jag skulle vilja ha mer kontroll över trädgården, och jag skulle vilja vara ansvarig för plantorna och blommorna som vi köper in.” Terry sa ja, till min förvåning! Det känns som jag respekteras och litas på, inte bara av Terry, men även av resterande personal. Det är som att vara del av en andra familj.
Mina två favoritsysselsättningar i trädgården är att köra gräsklipparen och att få se den vackra naturen, som jag har varit del av att skapa. Jag är glad över att ha tagit risken att börja arbeta här. Sedan dess är jag nämligen mycket lugnare, jag är lyckligare. Det här jobbet på Gamla Byskolan är min framtid.
/Karin
”kaffe” som du tacksamt tog emot. Till jul bakade du, jag och Tomas pepparkakshus, vi pyntade överallt med tomtar och spelade ”O helga natt” så fönstren skallrade. Vi skrattade. Under tonåren fanns du alltid där, oavsett vad. Du skrattade med mig, grät med mig, pushade mig och var alltid orolig över var jag var och vad jag gjorde, men på ett positivt sätt.
En kväll, för några år sedan, fick jag ett meddelande från dig av en idag god vän. Jag fick en ros med orden: ”Finns alltid vid din sida.” Rosen har jag fortfarande kvar bredvid min säng vid ängeln du gav mig, och farmor: du är med mig varje dag. Jag känner din närhet, din trygghet. Nu går jag i huset där du en gång gick, jag ser det gamla skolfotot på dig och jag ler. Jag drar handen efter väggen som jag inbillar mig att du gjorde när du var liten, och det går inte en dag utan att jag känner dina blickar, din värme och din kärlek. När jag står och arbetar på jobbet så kan jag plötsligt känna att någon finns bakom mig, ett lugn och en värme sprider sig i kroppen och jag vet att du är där.
Dagarna gick, men en dag när jag var i stallet ringde telefonen. Det var från Gamla Byskolan, Terry ville träffa mig för en intervju till platsen som kock. Jag förstod ingenting, jobba som kock, vad hade jag gett mig in på? När jag åkte dit kände jag mig nervös, men jag fick ett otroligt bemötande och en varm känsla så fort jag klev in på skolan. Under intervjun förklarade jag att mina yrkestimmar som kock var få, men att jag var nyfiken och villig att försöka, om de gav mig chansen. Och på den vägen är det. Jag har nu jobbat här i nästan fyra år och har idag ansvaret för köket och för huset. Jag arbetar med människor och utvecklas och lär mig varje dag, precis som Terry sa, och jag känner att min resa bara har börjat.
Senaste kommentarer